God Fortsättning. Sedan 2020 har jag kunnat mista livet vid 4 tillfällen. Senast i augusti. Jag återpublicerar ett inlägg – för att tacka sjukvården.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

Blogginlägget nedan publicerade jag den 8 augusti 2023.
Om någon undrar så mår jag utmärkt. Jag styrketränar varje vecka tillsammans med Marika eller tillsammans med kompisar – i mitt och Marikas gym. Konstigt nog tar jag dock mindre i benböj, bänkpress och marklyft än då jag var 50. Men jag trivs – med livet och med det politiska arbetet. Detta känns viktigare, roligare och mer meningsfullt än någonsin.

Här nedan kommer det blogginlägg från den 8 augusti 2023 som jag nu alltså återpublicerar – för att tacka sjukvården.

Rubrik:
TACK ni anställda på Strokeenheten, Röntgen, Akuten, Ögon o Dragonens vårdcentral – jag gick från synbortfall till besked om att hjärnan är OK. Tack!

I söndags kväll jobbade jag och kvinnan jag är gift med väldigt hårt med att sortera och flytta väldigt många flyttkartonger – i extrem värme. Då kvällspasset var slut började jag ”se konstigt” på ena ögat. Jag har varit med om detta förut, i samband med extrem stress, år 1995. Jag gick alltså och lade mig. Utan oro.

* Men på morgonen ringde jag till Dragonens vårdcentral 07.50. Och de ville att jag skulle komma dit, akut, 11.15.
* En första undersökning gav anledning till oro. Vidare till Ögonkliniken 14.40 och en ny undersökning. Däremellan hann vi dock köra bort en del saker, av bättre kvalitet, till en organisation på Björnvägen / Mariedal.
* En ny undersökning på Ögon ökade på oron och jag vidarebefordrades direkt till Akuten och fler undersökningar – och stegrad oro. Kvinnan i mitt liv anslöt.
* Därifrån rullades jag till Strokeenheten som kollade upp mig och skickade mig till …
* … Röntgen. Där fick jag kontrastvätska och undersöktes sedan med datortomografi. Noggrannare kan man inte bli undersökt. Och jag skulle sova över på NUS för att möjliggöra bl a kontroll av hjärtrytmen.

Jag var nu mycket orolig. Därför började jag plåga min omgivning med, mer eller mindre, djupsinniga politiska analyser medelst långa sms – detta i syfte att göra andra oroliga. Ha, ha. Innan jag somnade fick jag ett första, preliminärt och lugnande, besked rörande DT-röntgen av en sjuksköterska.

* I morse kom en arbetsterapeut tillsammans med (vad som förr kallades för) en sjukgymnast (nu fysioterapeut) och kollade mina kroppsliga och mentala funktioner ännu noggrannare.
* Sedan fick jag träffa en läkare. Hon hade fullständig koll på bilderna från datortomografin och på det mesta i övrigt. Efter ett ”godkänt” EKG skrevs jag ut. Men med löfte om ett medicinbyte och uppföljning på olika sätt.

Jag hade inte skadat hjärnan. Men symptomen var sådana att detta kunde ha varit fallet. Därför denna växande oro och vandringen genom sjukvårdssystemet.

Det hela fungerade fantastiskt. Från samtalet med Dragonens vårdcentral 07.50 måndag morgon – via denna vårdcentral, ögonkliniken, akutmottagningen, strokeenheten, röntgen, tillbaka till strokeenheten – till utskrivningen (med löfte om uppföljning) vid lunchtid idag, tisdag.

Personalen var fantastisk hela vägen: alla undersköterskor, röntgensköterskor, sjuksköterskor, arbets- och fysioterapeuter samt läkare plus den kringpersonal som skötte transporter, städ och matlagning.
Jag vill ödmjukt tacka er alla – ni är mina hjältinnor och hjältar.

Jag undrar vad ALLA dessa AVANCERADE undersökningar, utförd av all VÄLUTBILDAD och KUNNIG, samt TREVLIG, personal skulle ha kostat om jag hade varit tvungen att betala själv? Kampen för mer resurser till sjukvården måste intensifieras.

Jan Hägglund

PS. Nu ska jag, och kvinnan i mitt liv, fortsätta att sortera och flytta grejor. I extrem hetta. Så det så. DS.