Jag måste skjuta upp kritiken av islamisternas arbetsmetoder till i slutet av veckan.

Striden om vem som ska styra Umeå är inne i en våldsam fas. Denna kamp är allt annat än vacker. Arbetarpartiet kommer att lägga fram sitt förslag till en koalition för Umeå senast klockan elva tisdagen den 18 september.

Alla talar om att ta ansvar – men Arbetarpartiet kommer att göra det.

På min blogg – senast klockan elva tisdag den 18 september.

Anno 2018.

PS. Som den minnesgoda läsaren kommer ihåg beskrev jag Umeå kommuns nederlag, moraliskt och juridiskt, i sin orättfärdiga kamp mot Susanne Aidanpää i min förra blogg. Denna blogg blev mycket glädjande rekordmycket läst, under hela fyra dagar!

Men jag beskrev även Västerbottens-Kuriren som en förlorare i kampen mot Susanne Aidanpää. Som den minnesgode läsaren kommer ihåg beskrev jag hur VK ingick i en ”Maktens triangel” i Umeå tillsammans med Baltic/Fort knox och Umeå kommun. Jag hade fräckheten nog att skriva att VK:s plats, som en del i denna Maktens triangel, kommenterad och kritiserad av bland annat statsvetare, tog sig uttryck i att vissa av dess journalister aldrig hade ställt de tuffa frågorna, riktade till Umeå kommun, som borde vara självklara för varje journalist. Inte bara s.k. grävande journalister utan för VARJE journalist.

Denna, min makalösa, fräckhet, att kritisera Västerbottens-Kuriren, har givetvis omdelbart lett till att tidningen hämnats. När det idag har publicerat hur förhandlingarna rörande det lokala regeringsbildandet, här i Umeå, går, har VK-journalisten givetvis inte tagit med oss i Arbetarpartiet.

Nu råkar det vara så att även mindre partier kan bli tungan på vågen, och därför bli VÄLDIGT uppvaktade i dagens parlamentariska situation.Men du kritiserar inte Norrlands malligaste morgontidning, VK, speciellt inte på deras egen blogg, O_S_T_R_A_F_F_A_T.

Nej.

Ett mindre parti ska underdånigt krypa av tacksamhet för VK. Annars kan de journalister på VK som tar hänsyn till att tidningen utgör en del av Maktens triangel i Umeå glömma bort dig. Inte vid ett enstaka tillfälle. Utan nästan jämt. Och då journalisten någon gång skriver om dig kommer journalisten nästan aldrig att göra en positiv vinkel. Tvärtom.

Idag ser vi ett typexempel på detta. Alla tillfrågas om hur regeringsbildandet – utom ett av det partier som vet mest om hur det går nämligen Arbetarpartiet. Som väntat.

PS. Javisst ja, SD finns ju inte med heller. Men de har ju haft en linje av att bojkotta VK under de senaste fyra åren. Det kanske vore något för fler att tänka på. Västerbottens-Kuriren – Norrlands Malligaste Morgontidning, NMM (t) – borde plockas ned på jorden. DS.

I morgon måndag kommer min och partiets strid mot islamister och deras medlöpare i BLAND ANNAT Miljöpartiet att fortsätta. Vi kommer att visa på islamisternas och deras medlöpares fega men framgångsrika (FmF) debattmetoder. Självklart fungerar deras metoder extra bra i Umeå – en av Sveriges ledande PK-städer. Just därför kommer vår strid mot islamisterna och deras medlöpare att bli så lärorikt – även för vanliga muslimer – som är våra vänner.
Islamisterna har nu gjort det hela PERSONLIGT. Detta genom att dra in den tragedi som drabbade min familj genom den terrorattack som Daesh (IS) genomförde i Bryssel. Att-denna-familjetragedi-dragits-in-kommer-jag-ALDRIG-att-förlåta..

_____________________________

 * Jag är oändligt glad över den ovedersägliga moraliska seger som kommunens tidigare ekonomidirektör Susanne Aidanpää har vunnit mot Umeå kommun –  i form av de höga politiker och de chefer som varit redskap åt dessa höga politiker.

Det var den 11 april som min partikollega kom skyndande in på mitt tjänsterum och nästan ropade ”dom har stängt av Aidanpää och Malm”. Han hade läst detta på nätbilagan i VK. Först blev jag överrumplad. Sedan kände jag bara kallt hat. Mot den Maktens triangel som finns i Umeå. Det finns nämligen en Maktens triangel i Umeå.

Denna består av Umeå kommun, Baltic och Västerbottens-Kuriren. För mig spelade det ingen roll vem som hade hållit i vapnet. Men i detta fall visste jag att det hade varit den politiska ledningen i Umeå kommun som gett ordern om att skjuta. Orsaken till skottet, till det bildliga mordförsöket, mot Aidanpää var att hon genom en kombination av ett imponerande yrkeskunnande och en sällsynt integritet hade trampat på någon av de många snubbeltrådar som finns. Alla kopplade till de olika politiska minor inom Umeå kommun och vissa av dess bolag.

* Hur berättar man om förekomsten av en Maktens triangel utan att bli betraktad som en dåre
Då jag inte sitter i kommunstyrelsens arbetsutskott (KSau) visste jag inte, exakt, vilken snubbeltråd som hade utlöst detta bildliga mordförsök. Men Aidanpää hade, sig själv ovetandes, trampat på fler och fler av dessa snubbeltrådar. Det var bara en tidsfråga innan det hela skulle brisera. Men hur berättar man om förekomsten av en Maktens triangel för någon man inte känner? Hur förklarar man för en person att hon lever farligare och farligare ju bättre jobb hon gör, bl a genom att skapa ett effektivt team, Team Aidanpää. Och att de långsiktiga prognoser som började produceras under hennes ledning, som varit så oerhört värdefulla eftersom de delegerade och demokratiserade kunskapen om Umeå kommuns långsiktiga ekonomiska problem, samtidigt också rubbade maktbalansen inom kommunen? Vilket inte alla gillade. Jag var rädd för att framstå som en konspirationsteoretiker.

Men i Umeå kommun är det nämligen ofta en större merit att sitta still i båten, och hålla käften, än att göra ett väldigt bra jobb. Speciellt genom egna initiativ. Denna kommun har tuktats under Lennart Holmlund. Det system som gällde var: EN Boss med ”kontoret (kommunen) på fickan”, visserligen med flera förvaltningar men som alla hölls ihop och i tukt och herrans förmaning genom EN väldigt auktoritär ledarstil kombinerad med FLERA gunstlingar.

* Detta krockade med Aidanpääs oro för kommunens snabbt försämrade ekonomiska ställning.
Dels genom nämndernas skenande (mitt uttryck) driftsunderskott, dels med en snabbt växande skuldsättning tillsammans med bristen på transparens när det gäller vissa kommunala bolag. Aidanpääs letande efter ”sanningen” i vissa frågor, som transaktioner i något kommunalt bolag, var inte alls alltid populära. Gärna en ekonomichef. Gärna en bra ekonomichef. Bara hon håller sig borta från mitt revir. Men med den processorienterade verksamhetsmodellen var detta inte möjligt.

Vid ett antal tillfällen fick jag en känsla av att hon förstod att vissa saker som hon gjorde var mindre uppskattade. Men jag tror inte hon förstod HUR farligt det var att bara göra ett bra jobb. För hur skulle hon kunna förstå detta? Hur skulle NÅGON kunna förstå detta? Det hela är ju helt onaturligt. Man gör ett bra jobb. Och för detta blir man, bildligt talat, utsatt för ett mordförsök. Det ÄR inte naturligt. Om man inte känner till Maktens triangel. Och det är svårt att berätta om denna. Speciellt när man själv endast kan förstå de större dragen.

* Men den där kvällen, den 11 april, insåg jag att Maktens triangel hade slagit till.
Och att jag hade svikit. Jag började omedelbart att försöka återbetala skulden. Mitt första blogginlägg var skriven som ett skott med en kraftig hagelbössa. Man riktar åt rätt håll och skjuter kraftigt. Men man vet inte tillräckligt mycket för att sikta och skjuta mitt i prick. Men det visade sig räcka med att rikta åt rätt hål och skjuta utav helvete.
För detta skott innebar i sin tur att folk började höra av sig till mig. De hade bara mig att höra av sig till. Det fanns ingen annan som, omedelbart och utan möjlighet till reträtt, tog definitiv ställning. Aidanpää hade gett såå mycket. Men också för att jag själv hade gjort för lite. Igen.

Efter ett tag visste jag väldigt mycket. Min kunskapsmassa växte nämligen mycket snabbt. Det blev pinsammare och pinsammare att tala med människor som ljög mig rakt i ansiktet. De jag talade med kunde aldrig tro att jag visste det jag visste. Jag fick veta mer än de som trodde att de tillhörde de som visste. Och mina bloggar blev mer träffsäkra. Skotten började veta var de tog. Andra hjälpte mig att sikta. Och detta blev till en cirkel. Ju bättre jag sköt desto fler ville hjälpa till. Och jag fick en bild av hur många det var som ville försvara Aidanpää. Men jag insåg också hur stor rädslan inom kommunens tjänsteorganisation var.

Umeå kommun har en kår av rädda ledare. Inte sällan mycket rädda. Detta kostar denna kommun kraft, uteblivna förbättringar, sjukskrivningar och ömsesidig misstro. När jag skrev om ett stalinistiskt system menade jag det – upp till en viss nivå. Jag menade inte på Stalins tid. Men på Gorbatjovs.

Och det sjuka i angreppet på Aidanpää och Malm framstod omedelbart.

Makten inledde försöket att krossa ekonomidirektören och budget- och finanschefen med lagens strängaste straff. Direkt tog Makten till lagens strängaste straff. Avstängning. Vi ska återkomma till detta. På VK:s fråga om vad som var orsaken till avstängningen svarade de båda kommunala direktörer som hade utsetts till skarprättare, av de politiskt ansvariga som försvann in i skuggorna, att det rädde så kallad ”utredningssekretess”. Och att de därför inte kunde berätta.

Utredningssekretess!
Jag blev mer hatisk. Fattade inte journalisten att det låtsasjuridiska begreppet utredningssekretess – det heter ”förundersökningssekretess” – och utfärdas av åklagare eller polis. Men kommunens hemmagjorda utredningssekretess fyllde tre funktioner. Och att ingen av dem hade med sanningen att göra. Det första som uttrycket syftade till var att att:
a) skapa var en atmosfär som antydde att de två ekonomicheferna hade gjort något kriminellt. Därför spreds samtidigt ett rykte om att så verkligen var fallet, alltså att de båda ekonomicheferna verkligen hade gjort något kriminellt, inom stadshusets väggar. Vilket var en medveten lögn,
b) det andra syftet var att dölja att de två som stängt av Aidanpää-Malm inte hade några motiv för detta. Genom att införa begreppet utredningssekretess slapp de helt enkelt besvara de frågor som deras eget agerande gett upphov till. Genialiskt.
c) Slutligen gav den låtsasjuridiska termen utredningssekretess de som skulle hitta felen en tidsfrist, en tidsfrist under vilken de gav sig själva en chans att rättfärdiga avstängningen (övergreppet) mot Aidanpää-Malm, en tidsfrist för att försöka hitta bevis för att avstängningen mot de oskyldiga kunde rättfärdigas. I efterhand!

Till saken hörde även att perioden av utredningssekretess, dessutom, kom att förlängas. Detta kunde endast betyda en sak. De som stängt av Aidanpää-Malm hittade inget som motiverade deras avstängning.

*Hur agerade då VK:s ”skjutjärnsreporter”?
Ställde journalisten de tuffa frågorna om
1.vad ända in i helvete är utredningssekretess,
2. vem har utfärdat detta låtsasjuridiska begrepp,
3. och i vilket syfte.
Nej, det gjorde inte journalisten.

Sedan över till frågan om varför kommunen började med lagens strängaste straff: avstängning. Borde inte kommunen ha börjat med den mildaste åtgärden istället: ett samtal med frågor, eventuellt med kritiska frågor. Men inte. Inga tuffa frågor från Västerbottens-Kuriens journalister om detta heller. För, och jag tar igen, VK utgör en del Maktens triangel i Umeå. Och vissa journalister är mer delaktiga i denna triangel än andra.
Maktens triangel är ett nätverk och ingen organisation. Maktens triangel är ett resultat av att långsiktiga intressen sammanfaller. Eller, av att en struktur har skapats medvetet som innebär att långsiktiga intressen kommer att sammanfalla. Allt mer. I framtiden. Vissa journalister är exempelvis medvetna om något som heter Gazette. Andra inte. Men spelar Gazette någon långsiktig roll. Det är jag övertygad om att Gazette gör.

*Och tiden den gick. De två kommundirektörerna som ledde felsökeriet tvingades förlänga perioden av utredningssekretess. Eftersom de själva inte klarade av att hitta något att anmärka på hyrde den t.f. Stadsdirektören samt Personaldirektören in två konsulter för att hjälpa dem att hitta fel – så att det gick att förklara avstängningen. Och slutligen, helst, ett avsked av Susanne Aidanpää. Lennart Malm hade sökt och hittat ett passande jobb på annan ort och han lämnade kommunen. Så nu var det Aidanpää som hundarna jagade. Jag själv uppfattade detta som något fruktansvärt. Jag har inte sett något liknande sedan hundarna jagade en person vid namn Eilert L.

De två konsulterna skulle följa två spår: dels de påstådda bristerna i budgetarbetet, dels de påstådda bristerna i arbetsmiljön. För att, liksom, hjälpa redovisningsfirman Ernst & Young på traven i felsökeriet fick firman endast en viss del av det ekonomiska underlaget som EY borde ha fått. Man får inte chansa. Samtidigt skulle arbetsmiljön på ekonomiavdelningen undersökas av konsulten Ineland Psykologi. Denna uppvisning av inhyrd handlingskraft gjorde Umeå kommuns bossar kaxiga. Vissa citerade böcker. Någon citerade en bok av Agatha Christie ”Tio små negerpojkar”. Bara för att understryka att det gäller att välja rätt sida.

Under juli månad avskedas Aidanpää utan att erhålla ett öre i ersättning. Sensmoralen var tydlig: denna chef hade begått så stora tjänstefel att hon kunde släpas i smutsen och få ansiktet nedtryckt i pissrännan. Denna fina gamla tradition som förekom när jag gick på Sofiehemsskolan.

* Men säg den glädje som varar. I detta fall för Umeå kommun.
Ernst & Young (EY) och Susanne Aidanpää träffas. Denna träff resulterade i att EY insåg att, eventuella, ekonomiska fel inte var avskedsgrundande. Umeå kommun ändrade också sin betoning när det gällde varför Aidanpää hade avskedats.Ernst & Youngs utredning var plötsligt inte tillräcklig grund för avsked. Plötsligt var det endast i kombination med ”Ineland konsults” utredning som avskedandet av ekonomidirektör Aidanpää hade varit berättigat. Inte bra. Mycket av efterhandskonstruktion. Men det skulle bli värre. För Umeå kommuns bossar.

Nu stod nämligen Umeå kommuns enda återstående hopp, i sin kamp mot Aidanpää, till den s.k. Inelandsrapporten. Smaskiga saker hade ”läckts” ut genom alla kanaler tänkbara kanaler rörande påstådda ”hot” och ”kränkande särbehandling” på ekonomiavdelningen. Hade Aidanpää varit personligt involverad. Vem bryr sig. Det hade, sades det, hänt på ekonomiavdelningen. Jo, jo.
Gruvliga rapporter kring vad som skall ha tilldragit sig på ekonomiavdelningen kom alltså i svang. Tillräckligt hemska för att få vem som helst att bli väldigt nedstämd om man hålls som ansvarig. En mycket mörk tid. För den som endast hade velat göra ett bra jobb och samtidigt hålla på sin integritet – i förhålla till politiker och andra.

Men även Inelands-rapporten började knaka i fogarna. Som redskap för skarprättarna. Den som gjort rapporten rörande hot och kränkande särbehandling, Lisa Ineland, skrev följande i sin utredning: ”då endast ett litet urval ur personalen intervjuats [kan inte] en generalisering […] göras”!

* Umeå kommun utan fikonlöv och utan att själv ”äga” frågan
Under resans gång har representanter för Umeå kommun periodvis varit väldigt kaxiga. Under en fas var förhandlingschefen, som enligt egen uppgift varit i kontakt juristerna på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), mycket ”trygg”. (Jag har aldrig själv varit trygg). Men denna man försäkrade mig att kommunen hade torrt på fötterna. Därför skulle Aidanpää inte sägas upp – hon skulle avskedas – och detta utan ett öres ersättning. Vilket ju var just vad som skedde.

Men Aidanpääs ovanliga mod att stämma Umeå kommun för dess agerande, vid Södertörns Tingsrätt, innebar att Umeå kommun inte längre själva ”ägde” frågan. Detta vände på steken. Och igår stod det alltså, plötsligt, att läsa i Västerbottens-Kurirens nätupplaga att Umeå kommun var ”överens” med Susanne Aidanpää. Tillåt mig tvivla på att de var ”överens”. Tillåt mig säga att ett mer passande uttryck vore att företrädare för Aidanpää och Umeå kommun kommit till en uppgörelse. På båda sidor undertecknade av ombud.

* I uppgörelsen fick Umeå kommen betala ut 1,2 miljoner till den ekonomidirektör som en gång avskedades likt en brottsling. En kommun vars ledning idag står där med byxorna nere, utan nya kläder som en kejsare en gång i en saga, med skägget i brevlådan och dumstruten på huvudet efter att ha ropat hej innan rönnbären ramlat i bäcken med ett glashus utan elefant. Men med fast växelkurs. Det har vi, ”inom politiken”, alltid varit tydliga med.

Det är uppenbart att Umeå kommun är den stora förloraren i denna strid. Moraliskt. En annan mindre förlorare är Västerbottens-Kuriren. Tidningens bevakning av händelserna har varit ensidiga och till förmån för Umeå kommun. Det vill jag ”inom politiken” vara tydlig med.

* Aidanpää är vinnare på två sätt.
Först: Umeå kommun har misslyckats med att visa att den hade några hållbara skäl för att avskeda henne och även i övrigt behandla henne på det sätt som skett. I detta ligger Aidanpääs stora och avgörande moraliska seger. Över Umeå kommun.

Sedan: Jag måste säga att jag, och andra som följt denna misshandel, inte kan vara annat än lyckliga över att hon, vars yrkeskunnande och integritet behövs ute på arbetsmarknaden, nu får tid att återuppta sitt liv. För livet måste ha stått still i ett sorts vakuum under fem-sex månader. Men Aidanpää kan ju omöjligt ha vetat om dessa smärtsamma fem-sex månader skulle ha blivit till fem-sex smärtsamma år år? För så kunde det ha slutat. Om rättsprocesserna hade utkämpats hela vägen: först i Tingsrätten och sedan i Arbetsdomstolen! Denna mardröm är nu borta.

* Livet bjuder på få tillfällen till genuin glädje.
Eller lycka. Men detta är ett av dessa sällsynta tillfällen. Genom sin yrkesskicklighet, sin integritet och även sitt mod, har Susanne Aidanpää fått den upprättelse som jag tror mig veta att hon sökt mest av allt under denna tid av systematisk smutskastning. Och det absurda är att allt hade ju kunnat skötas så monumentalt annorlunda. Ett samtal över en kopp kaffe. Om förtroende och brist på förtroende. Om behov av förändringar. Eller om en uppgörelse i godo. Bara inte det som hände.  Det var så smutsigt.

Men det har funnits något vackert också. I den lojalitet som visats Susanne från många, många av hennes tidigare medarbetare och vänner.

För mig, som borde ha gjort mer för att upplysa henne om den Maktens triangel som finns i Umeå, och om de snubbeltrådar som är kopplade till politiska minor som plötsligt kan brisera, känns det som hänt som att världen ändå innehåller något form av hopp.

Team Aidanpää är borta från Umeå kommuns ekonomiarbete. Men det Team som hon skapade, skapade i sin tur en metod som både gav mycket mer kunskap och som även gjorde kunskapen mycket mer tillgänglig. Så arvet efter Team Aidanpää finns kvar. Jag och många andra kommer aldrig mer att acceptera en framförhållning på ett år, eller två, i budgetarbetet. Det ska handla om ett decennium. Minst.
Denna förändring har Team Aidanpää genomfört. För gott.

* Jag önskar denna ovanligt modiga kvinna, och hennes nära och kära, en ljusnande framtid efter denna mörka period,
en period som måste ha pressat varje normalt funtad människa mot depressionens avgrund.

För mig är Susanne Aidanpää en förebild. Och jag hoppas att hon är det för många andra också.

Lycka till, Susanne.

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

1A. Islamistförsvararen ”Nancys” inledande angrepp på mig J. Hägglund
-När Lennart Holmlund bloggar om sina meningsmotståndare, så går han aldrig in i sakfrågor, utan avfärdar folk som ”kommunister”. När du nu bloggar om Miljöpartiets andranamn på listan, så benämner du henne utan någon som helst motivering som ”islamist”. Jag tycker att det är skamligt lågt nivå på debatten – slag i tomma luften och ett tuppfäktande.

12 september inleds tvekampen

1B. Mitt svar till islamistförsvararen ”Nancys” inledande angrepp
–Det finns ett uttryck som lyder: Den varmaste platsen i helvetet är reserverad för de, som i en tid av djup allvarlig kris, väljer att stå neutrala. Till dessa hör inte Arbetarpartiet. Vi hade tänkt åka till himlen. Vi tänker inte stillatigande se på när islamister, från Muslimska brödraskapet och salafisterna, sliter sönder det svenska samhället genom att bygga upp parallella samhällen i stadsdelar där befolkningen kan domineras av en islamistisk minoritet.
Det finns vanliga muslimer som vill bevara sitt språk, kultur, fira ramadan och be till Meka. Vi har inga problem med dessa.

Men nu handlar det om att två sätt att styra samhället ställs mot varandra. Islamisterna är sådana som anser att samhället ska styras av sharia. Detta betyder föreställningen om en gudomlig rättsordning baserad på 350 verser ut Koranen samt på Profeten Muhammeds sunna (berättelser om Profetens gärningar och uttalanden). Då dessa härstammar från 600-talet så måste dessa, naturligtvis, tolkas av ett självutnämnt prästerskap. Denna styrelseform är densamma som vi i Sverige ha kämpat för att vi bort under århundraden – fast här var prästerskapet köpt av kungamakten så vi hade två odemokratiska institutioner att bekämpa under århundraden. En kung av guds nåde (en titel som kungen fått av prästerskapet) samt prästerskapet.
Det Arbetarpartiet försvarar är något som är oförenligt med tanken på en gudomlig rättsordning. Nämligen att människor styr människor. Med alla sina fel och brister står vi alla gånger upp för följande: allmän och lika rösträtt – för män och kvinnor – till den lagstiftande församlingen (som alltså är vald av männsískor). denna lagstiftade församling kallas i Sverige för riksdag, i Storbritannien för parlament och i Tyskland för Förbundsdag.

Här finns inga gråzoner. Antingen allmän och lika rösträtt – för män och kvinnor – till den lagstiftande riksdagen. Eller sharia.
Denna analys har jag fört fram i skriftlig form mellan 50 – 100 gånger. Och i muntlig form vid uppåt tusen gånger. När du skriver att jag saknar motivering så talar du inte sanning ”Nancy”.

Vår utvädering av debatten på Ersboda Folkets Hus
Sanningens ögonblick handlar alltså om att välja: antingen demokratiska rättigheter ELLER shariastyre.

Över till debatten lördagen den 1 september hölls en debatt på Ersbodas Folkets Hus. Inbjudare var Islamiska Föreningen i Västerbotten. Debatten skulle handla om vikten att rösta som svensk muslim. Det blev en bra debatt även om detta inte skedde på det sätt som arrangörerna hade tänkt sig. Debatten kom att avslöja vilka som är beredda att försvara den nu hundraåriga allmänna och lika rösträtten – för män och kvinnor – till en riksdagen där Sveriges lagar stiftas och regeringsbildaren utses. Och vilka som inte är det.

De som aktivt försvarade demokratin var Arbetarpartiet och Moderaterna – understödda av KD. Centerns representant gav ingen vägledning. Vi dömer naturligtvis inte C-PARTIET efter denna enskilda representants otydliga insats.

De partier som absolut inte försvarade demokratin – genom att inte uttryckligt ta avstånd från shariastyre och inte heller kräva kvinnans lika rätt – var Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och MP (islamisten Mehmed Kaplans väg in i regeringen – något han åkte ned till president Erdogan i Turkiet och rapporterade som den lydiga islamist han var/är).

Det fanns även de som aktivt angrep demokratin. Detta skedde genom ett väl inövad sätt att försöka blanda bort korten och utpeka sig själv som offer. Allt för att undvika huvudfrågan: vilka lagar ska gälla i Sverige. De som stiftats i riksdagen, av människor, som valts genom den allmänna och lika rösträtten. Eller den som bygger på 350 verser ur Koranen genom berättelser om Profeten Muhammeds uttalanden och gärningar (sunna).

Vi ska citera tvåan på Miljöpartiets lista till Umeå kommunfullmäktige. Hon har kommenterat debatten på sin facebook bl a på följande sätt:

”I stället fick vi … en klassisk uppvisning av fördomar, stereotyper och strukturell rasism där vi alltid måste bli uppläxade i vad svenskhet innebär av människor som ser sig själva som mer svenskar än oss muslimer”…. ”Inledningsvis berättar Arbetarpartiets representant att i Sverige står Sveriges lag över muslimska lagar. För att exemplifiera berättar han att inom islam får man gifta sig med fyra fruar men enligt svensk lag så får man enbart ha en fru och därför är det detta som gäller här …”

Från Arbetarpartiets, och från andra demokraters, sida kan vi endast konstatera det hån som denna miljöpartist uppvisar mot Sveriges grundlag samt politiskt fräcka försök att blanda bort korten. Detta var ”sanningens ögonblick” där det inte finns utrymme för undanflykter, självömkan eller skitsnack. Debatten utvecklades naturligtvis till själva kärnfrågan. Vad är det som gäller i Sverige: demokratiskt stiftade lagar genom allmän rösträtt för människor ? Eller sharia, där ett självutnämnt prästerskap styr samhället enligt deras tolkning av föreställningen om en gudomlig rätt?

Arbetarpartiet anser att dessa frågor är av avgörande vikt. I Umeå har vi som försökt diskutera hedersförtryck anklagats för att ”gynna rasisterna”. Men detta handlar om djupare frågor. Du som vill stödja en lokal regering som inte innehåller shariaförespråkare du röstar nej till varje konstellation som innehåller MP. Vill du aktivt försvara demokratiska fri- och rättigheter söker du samarbete med Arbetarpartiet – genom den kampanj vi kommer att starta mot islamisternas ökade inflytande.

2A. Islamistförsvararen Nancys andra angrepp på mig J. Hägglund
Det är skillnad på att vara islamist, alltså att vilja se ett samhälle styras av religiösa lagar, och att inte köpa din beskrivning av en problematik. Alla som inte ser problemet på samma sätt som du gör, behöver inte med nödvändighet vara idioter eller islamister. Av ditt långa självförhärligande svar, finner jag fortfarande inget som talar för att MP:s andra kandidat på listan vill ha sharialagar i Sverige. Snarare blir det bara ännu obegripligare. Du skriver: ”En av dessa är nummer två på Miljöpartiets lista”. En av vad? Förklara istället klart och redigt – på vilket sätt har denna kandidat gjort det tydligt att hon vill att samhället ska styras av sharialagar? Det räcker faktiskt med en Holmlund i Umeå, som i brist på argument och saklighet klistrar olika etiketter på meningsmotståndare för att lyfta sig själv.

2B. Mitt svar på islamistförsvararen ”Nancys” andra angrepp
Först sade du att jag inte hade något att komma med. Men då jag visar att jag hade detta – i form av grundlagen – så bytte du inriktning. Istället för att vara som Lennart Holmlund så har jag blivit självförhärligande. Huruvida att jag är självförhärligande då jag redogör för grundlagen eller inte överlåter jag åt andra att bedöma. Men vi kan alla konstatera en sak: JAG har grundlagen på min sida. Du har grundlagen emot dig. Detta handlar inte om något skitsnack om att jag tycker si och du tycker så. Antingen ställer du upp på grundlagen. Eller så förkastar du den. Du kommer helt enkelt inte undan med dina vanliga islamistiska (eller islamist-medlöpar)tricks.
Ställer du upp på grundlagen, den svenska, eller INTE?
”Nancy”

3A. Islamistförsvararen ”Nancys” tredje angrepp på mig J. Hägglund
Är du inte med mig så är du mot mig, är visst mottot. Men varför MP:s andranamn är islamist enligt Hägglunds katekes blir det nog aldrig något svar på – bara ännu en radda lösa påståenden rakt ut i luften.

3B. Mitt svar på islamistförsvararen ”Nancys” tredje angrepp på mig J. Hägglund
Jag talar inte längre till dig ”Nancy”. Skälet är att detta är tredje gången du försöker blanda bort korten. Jag talar till de som läser denna debatt där jag anser att allt är mycket enkelt. För att popularisera: Vi har en grundlag när det gäller hur Sverige ska styras. Detta sker genom allmänna och lika val – för män och kvinnor – till en lagstiftande församling som i detta land kallas för riksdag. Riksdagen stiftar lagarna och utser regeringsbildaren. OM Nancy också accepterade Sveriges grundlag så vore hela denna konversation helt onödig. MEN istället för att säga att vi är överens om att Sverige ska styras efter Sveriges grundlag – och detta är ju inte svårt – så fortsätter debatten. Skälet är att ”Nancy”, som givetvis är en miljöpartist, vägrar att erkänna den svenska grundlagen. ”Nancy” kan inte, när det gäller frågan om Sverige ska styras efter grundlagen eller inte, uttala följande tre ord: ”VI ÄR ÖVERENS”. Skälet till detta är att VI INTE ÄR ÖVERENS. ”Nancy” är antingen själv en islamist eller en islamist-medlöpare! Samtidigt vågar inte miljöpartisten och islamisten/islamistmedlöparen ”Nancy” erkänna att (vem som än döljer sig bakom denna pseudonym) förkastar den svenska grundlagen. Och Socialdemokraternas kombination av okunskap i dessa frågor och makthunger gör att ”Nancy” inte kan vara ärlig nog att säga att ”Nancy” vill ha shariastyre.

Därför måste ”Nancy” hela tiden blanda bort korten. Låt oss rekapitulera denna debatt:
1. I sitt första inlägg skrev ”Nancy att jag, som Lennart Holmlund, aldrig går in i sakfrågor, utan avfärdar folk – inte som som ”kommunister” – men väl som islamister. ”Utan någon som helst motivering”.
Då jag på ett mycket noggrant sätt, på grund av ”Nancys” påstående förklarade vad jag menade med islamist bytte ”Nancy” taktik.
2. Mitt svar var inte en vederläggning av påståendet av att jag aldrig går in i sakfrågor utan nu var mitt detaljerade svar ”självförhärligande”. Dessutom upplystes vi om att alla som inte ser saken som jag behöver inte med nödvändighet vara ”idioter eller islamister”. Jag kollar och kollar och jag kan inte se att jag har skrivit så. Däremot har jag tagit upp om grundlagen. Och att det jag för fram har sitt fäste i denna. Då byter ”Nancy åter taktik.
3. Nu har grundlagen blivit ”Hägglunds lilla katekes”. Och det är uppenbart att Nancy vill avbryta debatten. Detta genom orden ”varför MP:s andranamn är islamist […] blir det nog aldrig något svar på – bara ännu en radda lösa påståenden rakt ut i luften.
Du är FÖR genomskinlig. Allt som MP:s kandidat behöver göra är att skriva följande:
”I valet mellan den svenska grundlagen och sharia väljer jag den svenska grundlagen. Landet ska styras via allmänna och lika val – för män och kvinnor – till en lagstiftande församling som heter riksdag. Denna bestämmer lagarna och utser regeringsbildaren. Sharia, tron på en gudomlig rättsskipning, som baserad på 350 verser ut Koranen och på berättelser om Profeten Muhammeds handlingar och uttalanden från 600-talet, tolkad av ett självutnämnt prästerskap, är inget som passar för Sverige år 2018. Detta betyder att jag kommer att delta i kampen mot månggiften, mot barnäktenskap, för kvinnans jämställdhet med mannen och för de homosexuellas rättigheter.
Är det för mycket begärt att en person som vill ingå i en koalition med Socialdemokraterna, och vara med och styra Umeå kommun åren 2018-2022, ska ansluta sig till den svenska grundlagen och de rättigheter som kvinnor och homosexuella har kämpat sig till?

Tre fråga om ”regeringsbildningen” i Umeå till dess invånare
Jag frågar dig umebo – ska personer som Miljöpartiets andranamn få vara med och bilda regering här i Umeå. Vad denna person står för, och INTE står för, har tydligt framkommit i detta meningsutbyte.
Ska personer som islamistförsvararen ”Nancy” få vara med och bilda regering här i Umeå?
Vad denna pseudonym står för, och INTE står för, har också framkommit tydligt i detta meningsutbyte.
Det är exakt detta som det handlar om JUST  NU. Efter valet diskuteras nämligen olika ”regeringsalternativ”. Arbetarpartiet kommer aldrig att medverka till att släppa fram en ”regering” som innehåller islamister. Vänsterpartiets fullmäktigegrupp innehåller också islamister.
Vi kommer heller aldrig att medverka till att rösta för skattesänkningar.
B. Arbetarpartiet anser inte att den nuvarande politiska ekvationen går ihop.
Vi ser endast två alternativ: antingen rensar Miljöpartiet bort islamisterna. Den centrala partiledningen har ju tidigare gripit in och ”styrt upp” det lokala kaos som präglat Miljöpartiet. Det är därför en definitiv väg framåt.
C. Men denna väg är bräcklig.
Det krävs att en ny aktör kliver fram på den lokala politiska scenen och lägger grunden till en något mer stabilt.
Det borde ju inte vara så svårt för Socialdemokraterna att fatta. Fråga Stefan Löfven om ni behöver mer allmänna råd.

_________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt.
Våra motståndare inom S, M, C och V införde en tre-procents-spärr för att hindra att vi återvaldes till Umeå kommunfullmäktige. Men fler umebor än någonsin förr röstade på oss. Nu ber vi dig hjälpa oss att kämpa för vårt oppositionsprogram under perioden fram till valet 2022.

I. Det håller på att växa upp gäng kring knarkhandeln i Umeå. Alla VET detta utom de som inte VILL veta.

Polisen måste göra något. Och polisen gör något. Men vi andra måste hjälpa polisen. Jag tog initiativet till en manifestation på Rådhustorget fredagen den 31 augusti i år. Jag kan tänka mig att arrangera nattvandrare – bara jag känner de som vandrar. Det får inte vara cowboys. Det måste finnas disciplin och själva gripandena måste överlåtas till just polisen.

Men antingen gör jag något. Eller så gör jag mig olycklig.

Jag träffade på ett sådant gäng bestående av tre grabbar, och en vuxen man,. endast 30 meter från min arbetsplats. I går. Jag tänkte handla en läsk i min närbutik. Där stod dom – fyra stycken. Jag brydde mig inte om dom utan gick rakt igenom flocken medan adrenalinet började pumpa. Jag var tillbaka på Mimerskolans grusgård igen. Jag anade, jag visste, vad komma skulle och jag var tacksam för det jag har lärt mig i närstrid då jag gjorde lumpen. Det består inte av varken elegans eller ”fair play” men knarklangare sysslar inte heller med ”fair play”. Detta var inte tid eller plats för ”fair play”. Skälet till att jag gick rakt igenom flocken var att jag BÅDE ville in i den skyddande affären. Och SAMTIDIGT ville jag se vad dom skulle ta sig till.

Jag kände på dörren. Den borde ha varit öppen. Då jag vände mig om visste jag vad som komma skulle. Ett försök att sälja knark och kanske ett försök till rån, under alla förhållanden. Det går extremt fort i sådana tillfället. Det är som om allt rusar genom skallen, både  i expressfart, och utan ansträngning. Jag har varit illa ute i Istanbul, i Jugoslavien och i Grekland, bland annat, i yngre år. Jag hade i tankarna funderat ut vilken av mina två väskor jag skulle slänga, inledningsvis, och vilken jag skulle använda som klubba. Jag hade även övervägt graden av våld och kommit fram till att om någon tog upp en kniv så fanns det inga begränsningar.

II. Affären borde ha varit öppen. Det var en halv timme till stängningsdags.

Jag vet hur viktigt det är att skapa någon sorts kontakt, så jag frågade på svenska hur mycket klockan var. Fast det visste jag naturligtvis. Män i min generation behöver inte leta i fickorna efter någon djävla mobil utan bara titta på vänster handled. Och det hade jag gjort.

”I don´t know” fnittrade en av de fyra killarna.

Man ska inte bli hög på sina egna produkter står det i alla deckare som jag läst, och detta for också genom huvudet på mig. Jag hade en av killarna till vänster, han som var hög och fnittrade, den vuxne mannen till höger. Och han förberedda sig uppenbarligen för att fråga om jag ville köpa något. Han liksom samlade mod. Troligen förstod han att han inte hade med någon drogliberal student att göra. Båda dessa var inom slag- eller sparklängd. Det två andra stod rakt framför mig men för långt för att hinna med i en blixtattack från min sida mot de andra i gänget. Även de såg rädda ut. Jag hade min plan klar OM jag skulle behöva använda våld.

”Do you wan´t to by something veeery special” kom det, som förutsett, från mannen till höger. Han log, inte bara med ansiktet utan även med rösten, samt med hela kroppen. Men hans leende liknade en grimasch. Även han förstod vikten av att bygga broar, där, i halvmörkret. De övriga tre var alldeles stilla.

III. Mitt svar blev väldigt hårt:
”You don´t talk to me about something like that, DO YOU UNDERSTAND” sade jag med väldigt aggressiv stämma. Denna stämma kommer automatiskt då man är redo att skada någon i självförsvar. Jag tyckte inte att detta räckte till så jag fortsatte med: ”AND YOU NEVER TALK TO ME ANYMORE, ABOUT ANYTHING, EVER. DO – YOU – UNDERSTAND”.

Killen till höger gick in i ett chocktillstånd. OM jag skulle ha använt våld så var detta tillfället. De två som var närmas hade varit chanslösa och de andra två för långt borta. Men det bättre i mig  återtog kontrollen över viljan att skipa egen rättvisa. Och jag har dessutom andra att tänka på:
-mina anhöriga.
-det parti som jag tillhör,

Därför sade jag ”IT`S OK, NO PROBLEMS, JUST DON´T BOTHER ME, NOT ME, UNDERSTAND”. Min röst var fortfarande väldigt hård. Och hotfull. Jag tänkte då på att repressalier kan följa från de som står högre upp i näringskedjan. Knarknäringskedjan. Det var alltså bäst att jag stannade just där. Vid det muntliga.

Alla fyra nickade. De såg plötsligt ut som fyra små tonårsgrabbar som blivit påkomna med att ha pallat äpplen i en svart-vit 30-talsfilm. Han till vänster sade vädjande, men föga övertygande, ”he just wanted to sell you a cigarett”. Jag stirrade på honom med väldigt elak blick. Och han blev rädd han med. Han insåg att jag inte var någon knarkliberal student utan vuxen och redo att använda våld. Vilket uppenbarligen ingen av dem hade varit.Men de var van att göra affärer med drogliberala studenter.

IV. Det är viktigt att behålla initiativet.

Dom var trots allt fyra och troligen hade minst en av dem något sorts stickvapen. Så jag sade ”YOU LEAVE FIRST”. Jag ville inte vända ryggen till. Efter att ha arbetat inom kriminalvården, visserligen inte så länge, men tillräckligt länge, så visste jag bättre än att vända ryggen till. Speciellt mot en underboss, som blivit skrämd och också utskämd, i sina egna och i de övrigas ögon (även om de varit rädda allihopa). Men en boss ska vara en boss. Så jag måste utgå ifrån att han skulle kunna vilja återvinna förlorad prestige. Men de bara lommade iväg.” No problem” sade jag då de gick. Jag tänkte åter på ”de mina”. ”Oh, no problem” svarade han som hade försökt sälja. Underbossen. Jag gav honom en chans att rädda ansiktet genom att avsluta samtalet med just honom – vilket visade att jag insåg att han var boss. Och därmed hoppas jag att hans behov att ta revansch minskat.

Detta skedde igår. I Umeå. Det skedde 30 meter från utgången till min arbetsplats.

V. Anders Ågren är en primitiv skitstövel

Jag har alltid, sedan min tid i skolan, struntat i mitt eget liv. Jag föraktar mig själv för det jag gjorde, och också för det jag inte gjorde, och kommer så att göra detta till dess att jag dör. Det kändes som om jag bara ville få en anledning att försvara mig själv. Men idag har jag andra som är beroende av mig. Jag vill bli morfar och jag vill inte lämna min fru. Den politiska strid som jag fört, i organiserad form, sedan 1975 har gjort att även om jag ÄR lika självdestruktiv som då jag gick ut nian så agerar jag inte på samma sätt idag. Jag har lärt mig att andra vill ha kvar mig. Vissa andra. Jag vill inte att Marika ska behöva få några fler dödsbud om nära som gått bort på ett onaturligt sätt. Och jag älskar mitt barn. Jag vill hinna bli morfar. Och eftersom ungen tagit över så många drag från mig så lär detta dröja. Men morfar vill jag bli.

Men visst är det, relativt andra, förhållandevis lätt för mig att hantera en situation som den beskrivna. För hur skrämma någon som inte är rädd om livet? Och som KOMMER att använda våld i självförsvar. Så mycket våld som det krävs.

På den sista gruppledardebatten avslutade Anders Ågren sitt inlägg på temat om ”oron i Umeå” med en gammal slogan, så gammal att Anders Ågren, som måste vara en alien, troligen uppfattar den som ny. Eller så hade han just läst något som han trodde var nytt. Denne skrivbordsgeneral I samband med gruppledardebatten på restaurang skrek han, olidligt teatraliskt, till den uppenbarligen lättroade publiken ”lås in buset”! Jag vet inte om tönten även lade till ”och släng bort nyckel”. Jag hade nämligen slutat lyssna.

Men Ågren, din dumma djävel, då jag arbetade som kriminalvårdare nere i Västervik med män som begått våld i nära relation så tog jag och mina dåvarande kollegor vid. Vi tog vid just där du, du och den delvist salongsberusade publiken på REX, stampade i golvet och applåderade. Vi fick ”buset” forslat till oss. Och en dag ska dessa grabbar ut. Det var det som jag tänkte på under hela min tid där. Att det jag gav verkligen betydde något. För vissa av dessa var förlorade. Andra var det inte. Ett par killar grät när jag slutade. De jag hade nått fram till. Delvis berodde det på att vi talade samma språk. Men inte samma metoder. Därför befann vi oss på olika sidor om gallret – i bildning mening. Vi befann oss bredvid varandra. Jobbade ofta sida vid sida. Men jag använde inte knark och jag kunde lägga band på mig. När jag blev ursinnig.

Vissa av dessa grabbar hade gjort saker som, om jag skulle berätta så skulle min personlighet försvinna för den som jag berättade för. Det enda som skulle bli kvar av mig är den bild som den personen som fått höra någon av mina historier kommer att skapa i sin egen hjärna och som jag kommer att förknippas med så länge den personen heter. Jag själv skulle försvinna. Ersatt av den historia som jag berättat.

Så ni, alla ”lowlife”, som brölade och applåderade åt HERR KOMMUNALRÅDET SJÄLVT, Anders Ågren, kom ihåg detta: Jag och mina kollegor tog vid just där. Just där inlåsningen skedde. Och det var vårt jobb att se till att grabbarna var bättre när dom kom ut än när dom kom dit. Missförstå mig inte. Jag är inte någon blöthjärtad liberal (varken av borgerlig eller av vänstertyp). För övrigt finns det ingen skillnad mellan dessa två kategorier.

Jag anser att inlåsning är rätt – i en rad fall.
Men då man är så förbannat dum att man tror att processen slutar i och med med inlåsning, och inte fortsätter, då ska man aldrig styra ens en optimistjolle. I en toalettstol. Då är man en skithög Jag har sällan varit med om något så förbannat skrämmande primitivt, i politiska sammanhang, som på REX den gången då Ågren ropade ”lås in buset” och fick en rad bröl tillbaka från den (delvis) salongsberusade publiken. Eller den pöbel som Ågren försökte skapa. Och om du, käre läsare, var där och brölade den kvällen så hoppas jag att du har vett nog att skämmas. För du borde göra det.

VI. Vilka ska styra Umeå – vilka ska inte styra Umeå
Muslimer har jag absolut inget emot. Eller kristna, eller judar, eller hinduer eller buddister. Men islamister som Muslimska brödraskapet är mina motståndare. De vill nämligen avskaffa allmänna och fria val – för män och kvinnor – till en lagstiftande församling som i Sverige kallas för riksdag, i Storbritannien för parlament och i Tyskland för Förbundsdag. Istället vill de att samhället ska styras genom tron på en gudomlig rättsskipning baserad på 350 verser ur Koranen plus berättelser om Profeten Muhammeds gärningar och uttalanden (sunna). Dessa är från 600-talet och måste naturligtvis tolkas av ett självutnämnt prästerskap. Islamisterna har infiltrerat alla partier, mer eller mindre, och de är mina motståndare oavsett i vilket parti som de befinner sig i. Eller i vilken Tingsrätt de befinner sig.a) Islamister ska inte vara med och styra Umeå.

a) Nummer två i Miljöpartiet är islamist. MP kommer aldrig att få en ytterligare chans att styra Umeå – om vi kan stoppa det.

b) Primitiva personer som Anders Ågren ska heller inte få styra Umeå.  Men till skillnad från islamisterna i Muslimska brödraskapet – som tog sig ända in i regeringen just via det struktur- och principlösa Miljöpartiet – vill inte Anders Ågren styra Umeå. Han trivs bra med att gnälla – i opposition. Ågren ska aldrig få styra Umeå om vi kan stoppa det. Men visst har det funnits bra Moderater. Ett helt gäng. Skälet till att jag inte ville att dessa skulle styra Umeå var att vi inte hade samma politik. Men när det gäller Anders Ågren tillkom det en ny och rent personlig aspekt då han nästan vrålade ”lås in buset” som om det var slutet – något sorts ”end of the line”. Det var rent obehagligt kortsiktigt.  Varför de övriga borgerliga partierna, och andra moderater, finner sig i denne lille kostymnisses ledarskap övergår mitt förstånd.

Men låt oss gå tillbaka till Socialdemokraterna: S har svårt att förstå den nya skiljelinje som uppstått i det svenska samhället och som tar sig uttryck i form av hedersförtryck och religiös extremism. Vänsterpartiet har ännu svårare att fatta. Hos dem är sjukdomen obotlig.

VII. Tillbaka till knarklangarna utanför min arbetsplats

Jag undrar: hur skulle skrivbordsgeneralen Ågren ha agerat om det varit han som stått utanför min arbetsplats i går kväll. Skulle han ha ropat ”lås in buset” då och försökt sig på ett civilt gripande.

Eller skulle han ha skitit i byxorna?

Vi ska låsa in vissa. Men kom ihåg: efter 2/3 av strafftiden kommer de ut. Visst kan vi ändra på detta så att alla får sitta inlåst hela strafftiden i stället för att som idag – om de skött sig i fängelset – få villkorligt under straffets sista 1/3. Men ut kommer de någon gång i alla fall.

Och frågan kommer alltid att vara: kommer grabbarna ut bättre, eller sämre. Denna fråga ställde sig aldrig Anders Ågren, den kvällen på Rex, onsdag den 29/8? Det var den frågan som jag ställde mig varje dag i Västervik. Även då jag blev utmanad.

PS. Jag kommer att snacka med polisen – om nu någon undrar. DS.

Det finns dagar då man känner sig ödmjuk.

Idag är en sådan. Vi blev nästan lika stora som KD (de fick ungefär 150 röster mer). Vi fick fler väljare än vad vi någonsin fått i något val om man räknar antalet människor som anförtrodde oss sin röst  (även om andelen väljare har varit större exempelvis 2002 om vi räknar om rösterna till procent). Jag vet inte vad utjämningsmandaten kommer att innebära. Men i skrivande stund har Arbetarpartiet tagit närmare fyra procent av rösterna och hoppas på att kunna erövra ett tredje mandat med hjälp av just ett sådant utjämningsmandat.

Upptäckten att vårt tidigare andra namn stod åtalad för ett grovt ekobrott, fyra dagar före valdagen, var inte rolig. Dels gav det inte, direkt, god publicitet i media. Dels höjde det inte, direkt, kamp-stämningen i partiet då vi fick veta att en av våra egna gått bakom ryggen på oss andra under nästan tre månader. Jag var säker på ett valresultat på mellan 4 – 6 procent. Efter insikten om ekobrottet hoppades jag på ett valresultat på mellan 4 – 6 procent.

Åtalet av vårt andranamn innebär att vårt valresultat trots allt känns som en seger. Vi gick framåt i nästan alla av Umeås cirka 65 valdistrikt. Detta visade att vi hade rätt när vi berättade att vi aldrig har mötts av en sådan stark värme och ett sådant brett intresse som inför detta val.

Jag vill tacka alla som ställt upp, så oerhört mycket, för vårt parti under denna långa valrörels. Jag tänker naturligtvis på alla våra medlemmar och aktiva valarbetare. Men jag tänker också på alla som har hört av sig, och som har berättat att de tidigare ”alltid röstat S” eller alltid ”lagt rösten på ett [visst] borgerligt parti”, men att nu fick det vara nog. Det måste bli en förändring.

Och det håller vi med om.

I framtiden måste Umeå präglas av
a) ett långt mer öppet ledarskap och mycket större personalinflytande,
b) en utrensning när det gäller den utbredda vänskapskorruptionen,
c) av att någon vågar sluta upp bakom oss i Arbetarpartiet för att hjälpa oss att ta tag i, och komma till rätta med, det skenande budgetunderskottet som kan komma att ödelägga Umeå kommuns lagstadgade kärnverksamheter som skola, omsorger och teknisk service – det krävs hårda prioriteringar framöver och då är nya skrytprojekt inte en av dessa prioriteringar,
d) en upptrappad kamp mot hedersförtryck och religiös extremism,
e) en förbättrad luftmiljö – det måste gå att andas i centrala Umeå utan att invånarna tar skada – även under kalla vinterdagar,
f) en rejäl satsning på framtiden i form av grön industriell produktion – Umeå måste skaffa lite av Skellefteås industriella attityd och väva ihop denna med de stora forskningsresurser som Umeå har när det gäller att bekämpa den NÖDVÄNDIGA industrins behov av en grönare teknik.

Det Arbetarparti som jag tillhör håller på att göra detta ”regeringsprogram” klart att sjösättas. För det krävs verkligen en förändring i Umeå kommun – och vårt mål är att bidra till dessa förändringar.

Återigen: Tack för det stora stöd som vi fick.

Vi ska göra allt för att visa oss värdiga detta nya förtroende.

Av Jan Hägglund, 9 september 2018 kl 19:05, Bli först att kommentera 2

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Detta val måste få ett både politiskt och rättsligt efterspel. Tala om skandal!

Vid flera vallokaler uppstod, som ALLA vet, väldiga köer. Folk vände om och avstod för att rösta. En kompis till mig såg, med egna ögon, hur en karl försökte rösta vid fyra tillfällen på Ersängsskolan. Men vid varje tillfälle var kön uppåt 30-40 minuter lång. Och vid inget av besöken hade han tid att stanna så länge. Efter det fjärde besöket uttryckte han, mycket uppgivet, ”nu skiter jag i det här valet”.

Det var just i detta läge som demokratin bröt samman.

Vid vissa vallokaler kom valförrättarna på att de skulle lösa köbildningen genom följande idiot-åtgärder som alla gick ut på att låta de som hade sina valsedlar med sig gå före köerna! Låt mig ge några exempel:

1. Mariehemsskolan: där satte valförrättarna upp ett plakat om att de som redan hade valsedlar kunde gå förbi kön,
2. I Hörnefors kom valförrättarna regelbundet ut och ropade att de som hade valsedlar med sig kunde gå förbi den lång-långa kön,
3. Detsamma gällde i eller på Grisbacka, Böleäng, Linneaskolan, Sjöfruskolan (där valförrättaren kom ut och talade om detta) samt vid Ersdungen.

Detta var alltså inget demokratiskt val!

Varför fick de som hade valsedlarna i händerna gå före i kön?

Jo, därför att alla väljare skulle få vara ostörda, under en längre tid, vid det stora bord där valsedlarna med namn låg. En bra idé. Problemet var bara att den sjösattes av idioter till skrivbordsgeneraler. Det tog nämligen längre tid, och då uppstod det … köer. Det måste ha varit en lika stor överraskning för byråkraterna i Umeå kommun som snön är för SJ. Varje år.

Och så löste men, på sämsta byråkrat-svenska, problemet genom att – skylta, ropa eller komma ut och muntligen – meddela att de som hade valsedlar med sig kunde gå direkt fram till valförrättarna. Och Rösta. Problemet med detta var att det inte drabbade alla partier lika. Några exempel:

a) vissa partier fanns inte vid de längsta köerna – och kunde därför inte erbjuda varje väljare sina valsedlar,
b) om ett parti, som visserligen hade folk vid ett röstställ, men som endast ställde upp i valen till kommun och landsting skulle erbjuda sina valsedlar till sina sympatisörer skulle det ha uppstå en väldig besvikelse: de som bara kom med två valsedlar skulle ju bli berövade möjligheten att påverka valet till riksdagen och därmed beslutet om vilken regering de inte ville stoppa. För idag röstar de flesta inte för en regering. Idag röstar de flesta emot en regering. Så de som hade kommit fram till valförrättarna med endast två valsedlar, i tron att de skulle kunna få sig en tredje (riksdagssedel) ”på platsen” skulle ha känt sig grundlurade.
c) slutligen, vid pass 16.30, hörde jag att någon – troligen en händig vaktmästare – kommit på att folk skulle kunna slippa trängas vid samma bord där alla röstsedlar med namn låg. Samtidigt som valhemligheten ändå ökade. Så på ett litet antal ställen, under en mycket kort tid av valdagen, skapades därför ett extra bord, dvs totalt två bord, på vissa ställen där folk kunde rösta.

Men detta drag kom alltså inte förrän vid 16.30-tiden. Och berörde alltså enbart ett litet antal valställen. I många vallokaler hade denna smarta lösning dock varit helt omöjlig på grund av lokalens ringa storlek!

Summa summarum. Vissa partier gick längs långa köer och bjöd ut sig själv och sina valsedlar till kommun, landsting och riksdag: ”ta våra valsedlar så kan du gå förbi kön och rösta” sade detta partis företrädare. Vid olika ställen och tillfällen.

Detta var inte ett demokratiskt val? Det var ett ytterligare exempel på upplösningen av det svenska samhällets strukturer. Låt mig påminna om några tidigare steg i denna upplösning:

a) sommaren 2017:
– Transportstyrelsens katastrofala outsourcing av bl a körkortsregistret,
– högste polischefen Dan Eliassons outsourcing som riskerade att avslöja hans kollegor – bland annat de som jobbade med organiserad brottslighet – samt deras familjer!
– Fortifikationsverket, vars hemliga ritningar på militära byggnader hamnade i Kina.
b) sommaren 2018:
– myndigheternas totala oförmåga att bekämpa bränderna som rasade i hela Sverige. Under en period handlade det om 60 bränder – varav den värsta var i Ljusdal.
c) valet i Umeå 9 september 2018
– det totala kaoset där köerna blev längre än någonsin i stadens historia vilket kunde utnyttjas av vissa riksdagspartier som berättade att om man tog deras valsedlar (kommun, landsting och riksdag) kunde man gå förbi kön och komma rakt fram till valförrättarna.

Återigen: Detta val var inte demokratiskt.
Det måste bli ett efterspel. Både juridiskt och politiskt. Det går inte längre att ha det styre som vi har i Umeå. Det krävs en förändring. Vi i Arbetarpartiet vill mer än gärna medverka till en sådan. För Tiden är mogen.

Antingen blir det en förändring. Eller så ”skiter” medborgarna i de politiska makthavarna.

_________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt.
Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procents-spärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att uppnå tio procent av rösterna så att vi kan tvinga Socialdemokraterna och Vänsterpartiet till förhandlingsbordet.

I detta val bröt demokratin samman – och felet är Umeå kommuns.

Av Jan Hägglund, 9 september 2018 kl 19:05, Bli först att kommentera 2

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Detta val måste få ett både politiskt och rättsligt efterspel. Tala om skandal!

Vid flera vallokaler uppstod, som ALLA vet, väldiga köer. Folk vände om och avstod för att rösta. En kompis till mig såg, med egna ögon, hur en karl försökte rösta vid fyra tillfällen på Ersängsskolan. Men vid varje tillfälle var kön uppåt 30-40 minuter lång. Och vid inget av besöken hade han tid att stanna så länge. Efter det fjärde besöket uttryckte han, mycket uppgivet, ”nu skiter jag i det här valet”.

Det var just i detta läge som demokratin bröt samman.

Vid vissa vallokaler kom valförrättarna på att de skulle lösa köbildningen genom följande idiot-åtgärder som alla gick ut på att låta de som hade sina valsedlar med sig gå före köerna! Låt mig ge några exempel:

1. Mariehemsskolan: där satte valförrättarna upp ett plakat om att de som redan hade valsedlar kunde gå förbi kön,
2. I Hörnefors kom valförrättarna regelbundet ut och ropade att de som hade valsedlar med sig kunde gå förbi den lång-långa kön,
3. Detsamma gällde i eller på Grisbacka, Böleäng, Linneaskolan, Sjöfruskolan (där valförrättaren kom ut och talade om detta) samt vid Ersdungen.

Detta var alltså inget demokratiskt val!

Varför fick de som hade valsedlarna i händerna gå före i kön?

Jo, därför att alla väljare skulle få vara ostörda, under en längre tid, vid det stora bord där valsedlarna med namn låg. En bra idé. Problemet var bara att den sjösattes av idioter till skrivbordsgeneraler. Det tog nämligen längre tid, och då uppstod det … köer. Det måste ha varit en lika stor överraskning för byråkraterna i Umeå kommun som snön är för SJ. Varje år.

Och så löste men, på sämsta byråkrat-svenska, problemet genom att – skylta, ropa eller komma ut och muntligen – meddela att de som hade valsedlar med sig kunde gå direkt fram till valförrättarna. Och Rösta. Problemet med detta var att det inte drabbade alla partier lika. Några exempel:

a) vissa partier fanns inte vid de längsta köerna – och kunde därför inte erbjuda varje väljare sina valsedlar,
b) om ett parti, som visserligen hade folk vid ett röstställ, men som endast ställde upp i valen till kommun och landsting skulle erbjuda sina valsedlar till sina sympatisörer skulle det ha uppstå en väldig besvikelse: de som bara kom med två valsedlar skulle ju bli berövade möjligheten att påverka valet till riksdagen och därmed beslutet om vilken regering de inte ville stoppa. För idag röstar de flesta inte för en regering. Idag röstar de flesta emot en regering. Så de som hade kommit fram till valförrättarna med endast två valsedlar, i tron att de skulle kunna få sig en tredje (riksdagssedel) ”på platsen” skulle ha känt sig grundlurade.
c) slutligen, vid pass 16.30, hörde jag att någon – troligen en händig vaktmästare – kommit på att folk skulle kunna slippa trängas vid samma bord där alla röstsedlar med namn låg. Samtidigt som valhemligheten ändå ökade. Så på ett litet antal ställen, under en mycket kort tid av valdagen, skapades därför ett extra bord, dvs totalt två bord, på vissa ställen där folk kunde rösta.

Men detta drag kom alltså inte förrän vid 16.30-tiden. Och berörde alltså enbart ett litet antal valställen. I många vallokaler hade denna smarta lösning dock varit helt omöjlig på grund av lokalens ringa storlek!

Summa summarum. Vissa partier gick längs långa köer och bjöd ut sig själv och sina valsedlar till kommun, landsting och riksdag: ”ta våra valsedlar så kan du gå förbi kön och rösta” sade detta partis företrädare. Vid olika ställen och tillfällen.

Detta var inte ett demokratiskt val? Det var ett ytterligare exempel på upplösningen av det svenska samhällets strukturer. Låt mig påminna om några tidigare steg i denna upplösning:

a) sommaren 2017:
– Transportstyrelsens katastrofala outsourcing av bl a körkortsregistret,
– högste polischefen Dan Eliassons outsourcing som riskerade att avslöja hans kollegor – bland annat de som jobbade med organiserad brottslighet – samt deras familjer!
– Fortifikationsverket, vars hemliga ritningar på militära byggnader hamnade i Kina.
b) sommaren 2018:
– myndigheternas totala oförmåga att bekämpa bränderna som rasade i hela Sverige. Under en period handlade det om 60 bränder – varav den värsta var i Ljusdal.
c) valet i Umeå 9 september 2018
– det totala kaoset där köerna blev längre än någonsin i stadens historia vilket kunde utnyttjas av vissa riksdagspartier som berättade att om man tog deras valsedlar (kommun, landsting och riksdag) kunde man gå förbi kön och komma rakt fram till valförrättarna.

Återigen: Detta val var inte demokratiskt.
Det måste bli ett efterspel. Både juridiskt och politiskt. Det går inte längre att ha det styre som vi har i Umeå. Det krävs en förändring. Vi i Arbetarpartiet vill mer än gärna medverka till en sådan. För Tiden Är Mogen.

Antingen blir det en förändring. Eller så ”skiter” medborgarna i de politiska makthavarna.

_________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt.
Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procents-spärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att uppnå tio procent av rösterna så att vi kan tvinga Socialdemokraterna och Vänsterpartiet till förhandlingsbordet.

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

I. Som jag sagt tidigare har vi aldrig mötts av en sådan djup värme och brett intresse som inför valet 2018. Och vi har ändå ställt upp i sju tidigare val med början 1991. Dessa årtionden av erfarenhet har lärt oss att vi brukar få tre gånger så många röster som antyds av VK:s väljarundersökningar. Vårt mål och förhoppning är därför att nå upp till sex procent och erövra en vågmästarroll i Umeå kommunfullmäktige. Som vi har visat – gång efter gång efter gång – så lider Umeå kommuns ekonomi av ett skenande budgetunderskott. Låt mig än en gång visa detta med en minitabell.

År              Underskott

2019         148 miljoner
2023         746 miljoner
2028      1 673 miljoner

Ett budgetunderskott uppstår då utgifterna ökar snabbare än intäkterna. Dessa siffror kommer från ett av de kompendier som alla partier i Umeå kommunfullmäktige fick inför budgetarbetet för nästa år (2019). Det skenande budgetunderskottet – och vilka åtgärdsprogram de olika partierna har för att stoppa detta underskott – borde självklart vara de två frågor som den kommunala valrörelsen handlar om. Men det gör den inte. Det beror på att Umeås dominerande partier – S, M, V – tillsammans med media har bestämt sig för att inte diskutera verkligheten. Istället för att slå vakt om de verksamheter som umeborna har rätt till enligt lag, exempelvis förskolan, skolan, äldre-, handikapp-, individ- och familjeomsorger, brandförsvar, vill de dominerande partierna och Västerbottens-Kuriren diskutera mer ”spännande” saker. Låt oss ge några exempel på ”action”:

Socialdemokraterna: den nya superfärjan Umeå-Vasa – futuristisk formgivning, gasdrivna motorer och helvetiskt dyr. ACTION!

Moderaterna: SKATTESÄNKNINGAR. Skattesänkningar, skattesänkningar. Och – en superfärja Umeå-Vasa! ACTION.

Vänsterpartiet: minskade barngrupper, minskade skolklasser, ”hellre hål i vägar än hål i barn”, fler sjuka hus, gärna tömma Östra gymnasiet på 1800 elever plus lärare och övrig personal. Och – en superfärja Umeå-Vasa. Allt åt alla! Det enda som krävs är en skattehöjning på 20 öre år 2019. Att Vänsterpartiets valmanifest innehåller en skattehöjning på 50 öre – pengar som enbart ska gå till skolan – kan ju tyckas lite förvirrande och motsägelsefullt. Rent ologiskt, kan någon tycka. Men vem bryr sig om ifall politiker kan räkna? Så länge det blir bra ACTION!

I detta läge är det självklart att, de på sanning undernärda, umeborna vill höra just sanningen. Och det är Arbetarpartiets roll att delge denna, likt ett brev från Kronofogden. Umeborna, liksom de anställda i Umeå kommun och landstinget, tål precis allt utom fortsatta lögner. Precis allt. Även sanningen. Och detta har inte S, M, V samt VK fattat. Det är därför som Arbetarpartiet möts av en djupare värme och ett bredare intresse sedan vi ställde upp första gången 1991.

II. Som du, käre läsare, vet har vi avsatt vårt andranamn på kommunvalsedeln Åsa Eriksson. Vi i partiledningen fick reda på brottsmisstankarna först i onsdags. Vi kunde och borde ha fått reda på dem tre månader tidigare. Nu har Åsa Eriksson dragit tillbaka sitt ”samtycke till kandidatur”. Innebörden är att hon inte KAN bli vald. Men valsedeln kommer ändå att se likadan ut – det var för sent för oss att trycka nya valsedlar i onsdags – som alla förstår.

Men oavsett att valsedeln kommer att innehålla Åsa Erikssons namn är det följande personer som numera står på valbar plats:

1. Jan Hägglund, redaktör Umebladet
2. Patrik Brännberg, undersköterska
3. Gun Sandström, lokalvårdare
4. Tomas Westerström, undersköterska NUS
5. Agneta Björk, sjukpensionär Holmsund
6. Davis Kaza, redaktör Nya Arbetartidningen
7. Marika Atlegrim, biomedicinsk analytiker NUS
8. Olof Kristmansson, lärare
9. Kerstin Jonsson, pensionerad yrkeslärare
10. Frank Pettersson, sjuksköterska NUS
11. Lena Lindström, undersköterska äldreomsorgen
12. Donald Rosendahl, snickare
13. Pia Roth, boendehandledare, oberoende
14. Lars-Erik Utberg, ekonomibiträde
15. Maryam Sarjoughian, barnskötare

III. I media är detta en stor sak. Ett andranamn! Och det är klart – för partier vars verksamhet enbart består i vad de presterar, eller INTE presterar, i riksdag, landsting och kommun är det naturligtvis en stor sak om ett andranamn måste avgå. Missförstå mig inte. Det är det för oss också. Men saken får helt andra proportioner för de som känner Arbetarpartiet. Även om vi sätter en heder i att vara pålästa inför debatterna i kommunfullmäktige så utgör vårt arbete UTANFÖR fullmäktige en mycket viktigare del av partiets totala verksamhet än arbetet i kommunfullmäktige. Detta låter naturligtvis chockartat för många i en tidsålder då det inte längre finns några gräsrötter i partierna. Med gräsrötter brukar man avse medlemmar som inte innehar uppdrag i riksdag, landsting och kommun. I den nostalgiska bilden från förr svämmar medlemsmötena över av skäggiga och oskäggiga ”radikaler” som skriver efter rediga samhällsförändringar och ställer sina parlamentariker mot väggen. Bokstavligen!

Men sanningen är följande: Om man tar ett snitt genom alla partier och över hela Sverige så är alla partimedlemmar uppknutna till politiska uppdrag i riksdag, landsting och kommun. Det finns alltså inte längre några klassiska gräsrötter!
Utom i Arbetarpartiet. Det är därför som du ser oss varje lördag – på Rådhustorget, utanför ICA Kvantum, vid Coop Forum (Obs Interiör), på Tegs centrum och utanför Konsum i Holmsund. Det är därför som vi knackar på din dörr och försöker sälja Nya Arbetartidningen eller delar ut Umebladet i din brevlåda. Låt mig repetera: vårt arbete utanför kommunfullmäktige är alltså viktigare än vårt arbete inne i fullmäktige. Vilket alltså INTE innebär att vårt arbete inne i kommunfullmäktige blir sämre. Tvärtom. Jag ska förklara varför.

När vi träffar folk på deras arbetsplatser inom Umeå kommun – huvudsakligen kvinnor – som exempelvis arbetar inom äldre- och handikappomsorg, hemtjänst, lokalvård och Umeå Fritid så lär vi oss sådant som vi inte lär oss inom fullmäktiges varma väggar. Det handlar om löner och arbetsmiljö och arbetstrygghet. När vi träffar folk i samband med att vi säljer vår tidning i trapphusen hos AB Bostaden, men även i andra bostadsföretag som även innehåller bostadsrätter, lär vi oss andra saker som vi inte lär oss inne i fullmäktige. Vi lär oss om hur snabbt husen nöts ned samt att underhållet är nedsatt. Vi lär oss hur stor del av lönen som hyran tar och att den för många tar en allt större andel. När vi står utanför exempelvis ICA Maxi och Coop Forum (rättvisa mellan butikskedjorna) lär vi oss ytterligare saker om hur stor andel som matkontot utgör för en långtidsarbetslös.

Arbetet utanför fullmäktige gör att vi kan föra in verkligheten i fullmäktige. Och platserna i fullmäktige ger oss tillgång till arbetsplatserna.

Men tillbaka till den som vi tvingades avsätta.
Det är inte alltid lätt att veta vad en partiledning ska göra. Det var lätt när det gällde hur vi skulle agera mot umeborna. Vi går till val på att ”Umeå behöver ordning” när det gäller ekonomin. Underskottet måste bekämpas likt en skogsbrand i Ljusdal. Och det är vi beredda på. Till skillnad från de övriga nio partierna som inte verkar fatta någonting – efter 40 framgångsrika år. Att ställa om mentaliteten i skallen på Hans Lindberg, S, Anders Ågren, M, och Ulrika Edman, V, är lika svårt som att ändra kurs som på en supertanker. De fattar inte att vad som nu gäller är att utgå vad en kommun är skyldig att tillhandahålla sina invånare och att sedan anpassa munnen efter matsäcken. OM Team Aidanpääs långsiktiga ekonomiska prognoser hade kommit i bruk, för tio år sedan, då hade TROLIGEN följande oansvarigt onödiga projekt ALDRIG genomförts:

a) kulturhuvudstadsjippot (som inte har efterlämnat något positivt för kulturen i Umeå) – stöddes av alla utom oss – vi ville att Umeå skulle ha blivit miljöhuvudstad i stället (en idé som etablissemanget nu övertagit och förvrängt)
b) miljardbygget av Kulturväven – som doldes bakom det helt och hållet påhittade behovet av ett större utrymme för stadsbiblioteket,
c) bygget av ett Äventyrsbad som blev tre gånger så dyrt som det borde ha blivit,
d) på det miljömässigt sämsta stället i ett Umeå där luften redan är farlig att andas i centrum (lungcancer, hjärt- och kärlsjukdomar, astma och allergi samt demenssjukdomar som alzheimer)

IV. Skälet är att det inte finns pengar!
Det gick nämligen alldeles utmärkt att förutse att den andel av befolkningen som arbetar och betalar skatt skulle minska i förhållande till barn, skolelever och äldre som behöver barnomsorg, skolor, hemtjänst eller serviceboenden. Det handlar om demografi och skatteskalor. Men eftersom Umeå kommun sköttes av Holmlund – med kommunen på fickan, och noll koll vad gällde den långsiktiga framförhållningen plus auktoritära metoder som lade locket på – så satsades det på skrytprojekt istället för att sätta av pengar inför framtiden.

Det är lätt att föra fram denna politik – även om det sker i motvind.

V. Men vad ska vi göra då en medlem går bakom ryggen på oss i partiledningen och inte berättar att hon är åtalad för ett mycket grovt ekobrott? Det handlar om ”grov näringspenningtvätt”. Å ena sidan: Vår medlem har inte agerat för egen vinnings skull. Å andra sidan har hennes godtrogenhet försatt partiet i en svår situation. Inte utåt. Det vi gjorde mot umeborna – de kommunanställda och väljarna – var självklart. Hon togs bort från allt som var valbart. Men hur ska vi se på det faktum att vi kunde ha fått reda på brottsmisstankarna i så god tid att vi skulle ha tryckt upp nya valsedlar utan hennes namn på? Detta är något som en partiledning måste ta ställning till – efter valet.

VI. Vår valrörelse är nu över.
Jag är stolt över att tillhöra Arbetarpartiet – ett parti som för arbetarrörelsens bästa traditioner vidare. Det handlar inte om vänsterflum. Det handlar inte om nyliberal högerpolitik. Det handlar om att alla ska få en chans att göra rätt för sig och att slå vakt om den allmänna och lika rösträtten – för män och för kvinnor – mot hedersförtryck och religiös extremism.

Vi står för den stabilitet som detta land, som befinner sig i upplösning, så väl behöver.

Därför tar vi allvarligt både på vad som händer med kommunens ekonomi. Och vad som händer i vårt eget parti. Det är korten på bordet som gäller. Vi har alltid litat på de anställda och umeborna. Jag hoppas att de litar på oss i morgon.

Tack för ert tålamod med mina många och långa bloggar. Jag har aldrig strävat efter att bli populär. Däremot efter att bli respekterad.

Janne Hägglund,
Arbetarpartiet

_________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt.
Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procents-spärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att uppnå tio procent av rösterna så att vi kan tvinga Socialdemokraterna och Vänsterpartiet till förhandlingsbordet.

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Klockan 18.00 publicerar jag de namn som nu är valbara på vår valsedel till Umeå kommunfullmäktige.

Till dess

Här kommer det självömkande gnället i en blogg av Lennart Holmlund – präglad av absolut noll koll.

”Överraskningar inför valet och i media

Av HOLMLUND LENNART, 7 september 2018 kl 10:42, Bli först att kommentera 2

Överraskningar inför valet och i media. Igår kom den största överraskningen inför valet och det var misstanken om penningtvätt av Arbetarpartiets toppkandidat. Jag trodde Hägglund skulle ha full koll över sina medlemmar. Jag blev även överraskad över hur VK speglade detta när man inte ens namngav personen i fråga med så grova anklagelser när hon dessutom erkände det hon misstänks för. Så gick det inte för mig där jag blev anmäld för hets mot folkgrupp och där hängdes jag ut med hull och hår men åklagaren konstatera att jag inte gjort något brottsligt när jag kommenterade Igor Jonssons blogg. De bad inte ens om ursäkt.”

Min kommentar /Jh:

1. Tala om att inte ha koll. Holmlund skriver: ”När hon dessutom erkände det hon misstänks för”  och sedan fortsätter den man som varit kommunalråd under 20 år ”erkände” dessutom ”så grova anklagelser”.

Jag undrar när har vårt, av partiledningen avsatta, före detta andranamn ”erkänt”. Och i vilket sammanhang.  Alltså. När och Var.
Jag vill gärna veta varifrån Holmlund har sina källor? Eftersom mina källor är ”juridiska” vore det intressant om Holmlund har direkta kontakter med några andra källor.
Alltså Holmlund: visa att du har koll – och skriva När och Var fick jag redan på detta.
För annars saknar du inte bara koll. Du fabulerar fritt – vilket kommer att bli ditt fall.

Förr eller senare.
2. Holmlund är även missnöjd att VK inte namngav vårt före detta andranamn på kommunlistan. Det kanske kan ha berott på att det är fullt möjligt att räkna ut namnet ändå. Det beror på hur långt man kan räkna. Ett, två…
Meeen, som alltid, det krävs ju att ha koll.

3. Sedan kommer ett väldigt gammalt groll upp, ältat av Holmlund, igen och igen. Det härrör från en kommentar som Holmlund skrev till en blogg, av Igor Jonsson, i slutet av 1887-talet. Det var en kall vinter det året står det i kyrkböckerna. Vattnet både frös och rös. Det är klart att VK borde ha skrivit ”en man som tidigare har varit kommunalråd i Umeå under 20 år och samregerat med Vänsterpartiet och Tamara Spiric under åren 2010-2014”.
Det hade säker gjort Holmlund mer anonym. Skäms VK.
Tala om att inte ha koll.
Men det var en kall vinter, den gången, 1887.

Du som tycker att det verkar som om jag bara vandrar vidare genom tiden har fel. Det är inte ”bara”.

4. Holmlund verkar sedan, på fullaste allvar, tro att han ska få en ursäkt från media.
EN URSÄKT FRÅN MEDIA?

Vet han ens vilket århundrade han lever i?
En ursäkt från Norrlands malligaste morgontidning. Herregud, Holmlund, vilken brist på koll du. Vi lever ju på 1900-talet…
MEDIA, BE OM URSÄKT !

Köp en foliehatt.

5. Holmlund anser sedan att ”Hägglund skulle ha full koll över sina medlemmar”.

Nu är ju Arbetarpartiet, år 2018,  INTE  Socialdemokraterna på 1950-, 60- och 70-talen. Vi har inget IB som spionerar på våra egna medlemmar. Och andras. Återigen: noll Holmlund-koll.

I Arbetarpartiet nöjer vi oss med att fråga de som skriver under sina kandidatförsäkringar i april månad om de misstänks för något, sedan kollar vi i ”belastningsregistret” som det kallas i folkmun (i realiteten ber vi att få de offentliga upplysningar som finns hos Tingsrätten i Umeå).
När det gäller vårt andranamn så var det först den 23 augusti som man kunde utläsa att en förundersökning hade inletts. Men då hade vi annat att tänka på än att ringa Tingsrätten för att kolla våra egna medlemmar – som i april gett oss sitt ord på att de inte var misstänkta för något, och inte heller var belastad med någon fällande dom på sig, eller någon påbörjad förundersökning som kunde leda till en fällande dom. Detta alltså vid tiden då vi sände in våra kandidatförsäkringar – den tionde april.

Det enda sätt som ”Hägglund skulle [kunna] ha FULL koll över sina medlemmar”  är om jag hyrde in gamla Socialdemokrater som jobbat för IB – eller grånande Stasiagenter. Då kunde vi filma vad våra medlemmar har för sig i sovrummet, avlyssna deras telefoner eller hacka deras datorer.

Men IB-killarna har dött ut (fast sossarna har en kille kvar här i Umeå sedan den tiden, men är nu till åren väldigt kommen, och därför en inaktiv agent). De flesta från Stasi är också döa eller alltför ålderstigna. Och vi har inte råd att hyra in dagens moderna experter. Vi har inte de ekonomiska resurser som tidigare generationer av sossar hade (och nuvarande generation har). Vi gör heller inte samma prioriteringar med våra pengar.
NOLL KOLL, IGEN, NÄR DET GÄLLER MEDLEMSKOLLEN.

En sak kan jag dock upplysa om – vi har inga shariaanhängare inom våra led. Och inte heller några av deras medlöpare.
Där har jag full koll.
Men inte (S).
Eller (V).
Å MP.

Noll koll.

6. Gamla gliringar och gamla oförrätter räcker inte om du vill bli kryssad förbi ung-tupparna och ung-hönorna i det parti som en gång verkligen var ”ditt” parti Holmlund. Dubbel-noll. Och jag tänker inte på James Bond.

Du har nu en enda dag på dig att visa att du fortfarande betyder något för Umeå, för att kunna bli inkryssad, av DINA EGNA FRÅN TRAVSÄLLSKAPET.
Försök att vinna några tidigare lopp i morgon – jag menar genom att springa själv – med kusken i sulkyn.
Det kanske kan visa att du har koll.

7. Till sist:
Jag är inte ordförande i Arbetarpartiet. Medlemmarna är sina egna. Holmlund lever, som tidigare sagts, i en förgången tid tillsammans med av skuggorna av gamla IB- och Stasi-agenter.

Noll koll – nät-troll.

_________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt.
Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procents-spärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att uppnå tio procent av rösterna så att vi kan tvinga Socialdemokraterna och Vänsterpartiet till förhandlingsbordet.

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Ingress
Om ledningen försöker blanda bort korten kommer individens misstag även att bli partiets. Om ledningen omedelbart beslutar att medlemmen ska dra tillbaka sin kandidatur, går ut med vad som skett och flyttar upp övriga kandidater på valsedeln blir inte individens misstag partiets misstag. Det är så Arbetarpartiet hanterar svåra situationer. Sanningen gentemot väljarna främst.

I. I går blev jag informerad av vårt andra namn på kommunvalsedeln att hon var misstänkt för ett grovt ekobrott. Detta är inte en fråga för gruppledaren i fullmäktige utan en fråga för partiets ledning. För att förebygga spekulationer avser partiledningen, med vår tidigare kandidats medgivande, att redogöra för att brottsmisstanken är grov näringspenningtvätt. Enligt åklagarens stämningsansökan har vår tidigare kandidat tillåtit en före detta sambo att kontrollera och använda ett av hennes bankkonton. På detta konto har sedan transaktioner skett som misstänks härröra från olaglig verksamhet.

Då partiledningen informerades om detta igår underströk den två saker. Dels att alla är oskyldiga till dess att motsatsen är bevisad. Dels att en förtroendevald söker umebornas förtroende. Under perioden fram till domslutet är det därför inte olagligt att kvarstå som kandidat. Men mot bakgrund av allvaret i anklagelserna är det direkt olämpligt och helt omöjligt att söka umebornas förtroende innan rättegången är genomförd och dom har fallit.

Umeborna uppskattar Arbetarpartiet för att vi säger sanningen. Det gäller även i fall där en av våra kandidater begått ett misstag – eventuellt ett brott.

II. Om detta är partiledningen och vår tidigare kandidat överens. Vi är även överens med vår tidigare kandidat om att hon, under överskådlig tid, ska lägga ned alla planer på politiska uppdrag. Det gäller riksdag, kommun eller landsting, det gäller fullmäktigen, styrelser och nämnder, kommunala bolag eller uppdrag som nämndeman i Tings- eller Hovrätt. Detta är partiledningens beslut och om detta är vi överens med vår tidigare kandidat. Då vi fick frågan om detta kommer att försvaga vår grupp i Umeå kommunfullmäktige är det med lättnad som vi kan besvara denna fråga med ett Nej. Vi har nu har suttit i fullmäktige sedan 1991 och har en stor grupp med gedigna kunskaper. Rent praktiskt går det till på följande sätt: våra kandidater, med början från och med nummer tre, tar ett steg uppåt på listan.

III. Vi har lärt oss hur ett parti ska agera av andra i Umeå kommunfullmäktige. För många år sedan gjorde en ledamot konkurs. I detta läge hade inte ledamoten behövt avgå. Men ledamoten ansåg att förtroendet, både för personen själv och för det parti som ledamoten tillhörde, skulle ha tagit skada om ledamoten inte hade avsagt sig alla uppdrag. Och så skedde. Sedan återkom denne hedersknyffel. Och förtroendet, varken för ledamoten eller för det parti som personen tillhörde, tog skada. Även om omständigheterna skiljer sig åt så fick vi vägledning genom att studera detta exempel. Vi insåg att det handlade om principer. Kosta vad det kosta ville. Det gäller att lägga korten på bordet och visa förtroende för umeborna. De kan själva dra sina slutsatser.

IV. Åter detta SD
Om vi kunde hämta vägledning genom att studera ett anrikt partis principiella agerande så finns det avskräckande exempel. Det handlar om Sverigedemokraterna. När deras namn nummer fem på valsedeln helt öppet diskuterar sin svarttaxiverksamhet på nätet låtsas denne, tillsammans med ledningen för SD, att han ska kliva bort från kommunpolitiken. Och det framstår verkligen som så. Han (Willy Pettersson) plockas bort från valsedeln. Men jag slås alltså av tanken att Willy Pettersson kan, med SD:s goda minne, ta plats som gubben ur lådan till något så viktigt som en plats i Individ- och familjenämnden. Detta säger även Pettersson själv – vitt och brett. Och det är mycket mer ansvarsfullt att ta en plats i Individ- och familjenämnden eftersom denna nämnd även utgör en myndighet – som beslutar i ärenden som bland annat har med omhändertaganden av barn att göra.

Vid en direkt fråga svarar Pettersson att det är till Individ- och familjenämnden som han tänkt sig. Han har en hel del otalt med tjänstemännen där – anser Pettersson. Då vi frågar ledningen för SD får vi inget lugnande besked. Efter att de först ha vägrat svara på våra frågor kring Pettersson eventuella come back, under flera månader, får vi nu svaret att det inte är vi som utser SD:s representanter till olika nämnder. Och detta visar vilka bluffmakare de är. Hade SD sagt detta för tre månader sedan så hade vi kunnat ställa dem mot väggen ordentligt. Nu räknar de kallt med att tiden fram till valet är så kort så att de kan lura umeborna utan större konsekvenser. Men lura umeborna är vad de gör.

De umebor som tänkt rösta på SD kanske inte hinner se igenom detta partis falska agerande före detta val. Studera och jämför dessa två exempel. Då ser du skillnaden mellan ett parti som strävar efter att göra sig förtjänt av umebornas förtroende – och ett parti som försöker lura umeborna.

V. Till sist ska vi sluta där vi började. Ett parti består av mänskliga individer. Dessa begår ständigt misstag. Vårt andranamn har begått ett sådant.
Hur stort kommer att avgöras i en rättegång. Men de misstankar som framförts har gjort att hennes möjlighet att söka förtroende hos umeborna måste skrinläggas fram till dess rättegången är över och dom har fallit. Sedan kommer domen att avgöra hur framtiden blir för vår tidigare kandidat.

VI. Arbetarpartiet är en sak. Våra enskilda kandidater något annat.
Vi har agerat med största öppenhet mot medborgarna. Det gäller för det galopperande budgetunderskott som de övriga nio partierna försöker hemlighålla tillsammans med media. Det gäller även för den situation som uppstått då en av våra egna medlemmar är misstänkt för ett allvarligt brott.

Arbetarpartiet går till val på parollen ”Umeå behöver ordning och reda”. Vi menar allvar med denna paroll.

Den gäller även oss själva.

_________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att uppnå 10 % så att vi kan tvinga de politiska makthavarna att lyssna.

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

I. Högstadie- och gymnasieelever ska inte gå på samma skola

Jag har blivit kontaktad på flera sätt – på stan, i samband med debatter och via nätet – av föräldrar som varit oroliga för att deras barn, som ska börja i högstadiet, ska tvingas gå på samma skola som gymnasieelever.

Jag förstår verkligen dessa föräldrar.

II. Jag anser att dessa föräldrarnas oro är befogad.
Då jag själv började högstadiet i sjunde klass hade jag hunnit fylla 13 år eftersom jag var född på våren. Men de som var födda på hösten var endast tolv år gamla då de började i sjuan.

Efter att ha gått ut nian började jag på gymnasiet. Men en enorm skoltrötthet – delvis på grund av pluggandet, delvis på grund av att min högstadietid påminde starkt om filmen ”Ondskan – gjorde att jag hoppade av gymnasiet och jobbade under ett år. Jag var alltså 17 år då jag gjorde ett andra försök i gymnasiets första klass.

När jag började årskurs tre på gymnasiet var jag alltså 19. Om vi överför detta sätt att räkna till Östra gymnasiet / Maja Beskowskolan betyder det att tolvåringar kommer att kunna börja skolan samtidigt med elever som är sju år äldre! Då eleverna går ut skolan på våren kommer vissa eleverna att, liksom jag en gång var, vara 20 år, ha körkort och helt lagligt kunna handla på Systembolaget.

Men detta innebär bara att ”räkna fram” den verklighet som en gång var min till idag (slå ihop högstadiet med ”Östra”). Men till detta kommer den förändring som ägt rum i Umeå under de senaste tio åren. Idag pågår det handel med narkotika till och med på vissa högstadieskolor. Naturligtvis är finns det än mer av den ”varan” på gymnasieskolorna.

Så vi får är alltså först en åldersskillnad på upp till sju år – mellan 13-åringar och 20-åringar – på vårterminen. Detta utgör skillnaden mellan ett barn och en ”nästanvuxen” med bil och rätt att handla på systemet. Till detta ska vi alltså lägga den nya – både hårdare och samtidigt  drogliberalare – värld som vi lever i. Även på högstadie- och gymnasieskolorna.

Nej!

En sådan blandning av åldrar är helt enkelt inte acceptabel.

III. Vad händer under högstadiet?
På min tid handlade det om att man initierades i cigaretternas, alkoholens och sexdebutens värld. För de flesta föräldrar, som glömt sin egen högstadietid, låter detta nog så skrämmande. När de tänker på sina barn. Men idag måste vi lägga till debuten när det gäller användningen av narkotiska preparat som oftast är cannabis – en drog som idag är kanske upp till tio gånger starkare än på 60- och 70-talen.

Och dessa ”initierings-riter” sker kanske inte endast tillsammans med jämngamla, utan för tjejer – som ofta råkar mest illa ut – i värsta fall tillsammans med betydligt äldre killar. Situationen är upplagd för att det kan växa fram relationer där högstadiekillar tar efter betydligt äldre killar i gymnasiet. Och där högstadietjejer löper risken att hamna i en beroendeställning av betydligt äldre och ”spännande” killar, också de, från gymnasiet. Debutåldern kan kommer att sänkas på ett mindre positivt sätt – på en rad områden.

Risken för att tjejer ska bli sexuellt utnyttjade ökar. Risken för att ungdomar utvecklar ett beroende av alkohol och knark, dessutom i tidig ålder, ökar.

IV. Som pappa till en dotter var jag alltid orolig och satt uppe på lördagskvällarna och väntade på att hon skulle ringa och be att få bli skjutsad hem. Hon gick i högstadiet fr o m hösten 2004 t o m vårterminen 2006. Var jag orolig då skulle jag ha varit mycket mer orolig ifall hon hade gått på en skola där högstadiet och gymnasiet var sammanslaget. Hade jag haft en grabb skulle jag också ha varit långt mer orolig idag. Jag skulle ha varit mer orolig för att han skulle hamna i ett av de gäng som nu växer fram i Umeå runt knark.

Kanske anser någon att jag har tagit i för mycket? Men det anser inte jag. Stora åldersskillnader, mellan barn i högstadiet och de ”halvvuxna” eleverna i gymnasiet, som placeras under samma tak gör det oundvikligt att ojämlika och olämpliga situationer kommer att växa fram. Och jag upprepar – detta sker i en både hårdare och mer knarkliberal omvärld.

Jag anser att alla andra uppfattningar endast utgör självbedrägeri.

Detta är en av skillnaderna mellan ett arbetarparti och ett flummigt vänsterparti – som kan lova vad som helst när det gäller (andras) pengar men som aldrig ser de problem som hoppar upp ur lådan och biter dem i ansiktet.

V. Protokollet från den 22 december 2016 visar att följande partier i För- och grundskolenämnden ställde sig bakom att det både skulle gå högstadie- och gymnasielever i Östra gymnasiet /Maja Beskowskolan:

* Moderaterna
* Kristdemokraterna,
* Centerpartiet,
* Liberalerna,

* Miljöpartiet,
* Socialdemokraterna,
* Vänsterpartiet.

Vad Sverigedemokraterna och F! anser vet jag inte. De har ingen representant i För- och grundskolenämnden.

–         –         –        –         –

VI. Kommentarer till bloggen och mitt – nu bearbetade – svar. Mitt första skrev i alla hast ”från höten”. Men min, och Arbetarpartiets grundinställning, är inte på något sätt förändrad. Jag har bara fixat språket samt lagt till några fakta.

Fråga: Gällande en annan fråga som är viktig inför valet: Hur ställer sig Arbetarpartiet till planerna på en eventuell nedläggning av Bräntis och att högstadieeleverna ska gå på Maja Beskow-skolan tillsammans med gymnasieungdomar?

Svar Jh

Jag är helt emot att lägga ned Bräntis. Vilken osedvanligt korkad idé. Arbetarpartiet är helt emot att blanda högstadieelever och gymnasieelever. Då jag började sjuan hade jag hunnit fylla 13 år. Men många i klassen vara endast tolv eftersom de fyllde år på hösten. Sedan arbetade jag ett år mellan nian och gymnasiet. Jag var därför nitton år då jag började årskurs tre på gymnasiet och 20 år då jag gick ut gymnasiet.

De som börjar sjuan kan alltså vara endast tolv eller 13 år och de borde därför inte gå tillsammans med upp till sju år äldre elever. Åldersskillnaden är alldeles för stor. Jag lovar dig: vi kommer att rösta, och dessutom manifestera, emot varje förslag att blanda barn och halvvuxna. Visserligen togs beslutet redan i december 2016. Men det är inte försent att riva upp detta beslut.

För oss i Arbetarpartiet är det en självklarhet att försöka. Detta sedan vi deltagit i tidigare debatter som handlade om vilka åldrar som skulle få gå på samma ungdomsgård. Jag hoppas att vi har samma uppfattning.

_________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att uppnå 10 % så att vi kan tvinga de politiska makthavarna att lyssna.