Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.
__________________________________

Då Socialdemokraterna styr Umeå har det funnits många skäl att, med rätta, rikta kritik mot dessa. Men ibland gör S det rätta och bovarna kommer från annat håll. I detta fall handlar det om Vänsterpartiet BIG TIME. Och det V har gjort är riktigt fult i ögonen på oss i Arbetarpartiet. Detta på två sätt:
a) dels i sak,
b) dels handlar det om ett dubbelspel – en av Vänsterpartiets favoritgrenar

Här kommer den korta, men mycket (V)ridna, historien.

Den 12 juni i år föreslog Socialdemokraterna att AB Bostaden skulle få bygga minst 100 hyreslägenheter i form av trygghetsboende i kvarteret Lodet (bakom dagens busstation). I detta läge ville – FÖGA FÖRVÅNANDE – partierna i Alliansen öppna för privata aktörer. Det som jag tror började som ett önskemål från Äldrenämnden – och handlade om att tillgodose en del av det växande behovet av senior- eller trygghetslägenheter i hyresrättens form – kan nu sluta i bostadsrätter för de med riktigt mycket pengar.

Varför då? Därför att platsen där det ska byggas just är kvarteret ”Lodet” – asfaltsytan bakom den nuvarande Busstationen som ligger vägg i vägg med Bågenhusen (där bland de dyraste lägenheterna i stan finns).

Det som INTE förvånade var alltså att Alliansen ville öppna för att ersätta hyresrätter för äldre med bostadsrätter för de med riktigt mycket pengar. Men det som kanske kan FÖRVÅNA vissa är att det var Vänsterpartiets representant som gjorde detta möjligt för Alliansen !!

Omröstningen ägde rum i Näringslivs- och planeringsutskottet.
Voteringen handlade bland annat om ifall ”området ska inrymma omkring 100 bostäder för äldre, i form av trygghetsboende eller motsvarande”.

Voteringen utföll på följande sätt:

Hans Lindberg, S, ……………JA

Elmer Eriksson, M,………………………… NEJ

Margareta Rönngren, S,…….JA

Mikael Berglund, S, ………….JA

Peder Westerberg, L,………………………NEJ

Mattias Larsson, C………………………….NEJ

Mattias Sehlstedt, V,………………………. NEJ

SUMMA                               3                4

Som alla kan se röstade Vänsterpartiets representant tillsammans med Alliansen!

Detta satte stopp för förslaget att låta AB Bostaden snarast börja bygga hyresrätter för äldre. Istället kan det hela sluta med att det byggs riktigt dyra bostadsrätter för de med riktigt mycket pengar.

För många är det helt obegripligt att Vänsterpartiet kan hjälpa Alliansen att öppna för dyra bostadsrätter istället för att låta AB Bostaden börja bygga hyresrätter för äldre.

Detta ställer tre allvarliga frågor:

1. Vart tog Vänsterpartiets engagemanget för hyresrätter vägen?

2. Vart tog Vänsterpartiets engagemang för de med mindre plånbok vägen?

3. Är Vänsterpartiet så bittra på Socialdemokraterna, för att de inte fick ta plats vid köttgrytorna ytterligare en fyraårsperiod, att de röstar med Alliansen i syfte att straffa Socialdemokraterna – men egentligen straffar hyresrätten som upplåtelseform för boende samt Umeås äldre?

Detta agerande från V gör att jag kommer att granska deras dubbelspel som nådde höga höjder då de styrde Umeå kommun tillsammans med Socialdemokraterna perioden 2010 – 2014.
Liksom Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ har Vänsterpartiet oftast kommit billigt undan i samband med granskningar.

_________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Men dagens politiska makthavare måste tvingas att lyssna. Hjälp oss därför att uppnå 10 % och därmed erhålla större tyngd.

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.
__________________________________

I. Apropå förra bloggen: En enskild anställda på ”[email protected]” har bett om ursäkt.
Men vi kräver en FÖRKLARING.
Skälet är efter den 23 maj har ”[email protected]” gjort nio utskick rörande valet. Det handlar både om kallelser till möte men även information om för valet viktiga saker som torgmöten, att varje parti självt måste ansöka om tillstånd hos polisen om dessa, sedan information om att torgmötestiderna har ändrats (hela 23 tider under en period på 26 dagar), o s v,  o s v.
Arbetarpartiet hade fallit bort i åtta av dessa nio utskick!

Ur vår synvinkel ser detta mycket konstigt ut.
1. Det fanns ingen logik i att utskicken till just oss slutade komma efter den 23 maj  i år – efter att vi först hade fått samma utskick som övriga partier ända sedan i september 2017,
2. det fanns ingen logik i att vi plötsligt fick ett (1) utskick efter att vi, under en månads ”uppehåll”, blivit utan ett antal utskick,
3. det fanns ingen logik i att vi sedan, återigen, slutade få utskicken med information inför valet och kallelse till möte.

Alltså: Vi vill ha en FÖRKLARING till att vi inte fick åtta av de nio utskicken som alla övriga partier fått.

II. Den 9 augusti läste jag följande rubrik: ”Man knivhögg anställd …
Rubriken inledde en beskrivning av de fullständigt oacceptabla förhållande som anställda, som arbetar inom handikappomsorgen för vuxna, påtvingats. Även exempelvis nattpersonal inom äldreomsorgen känner rädsla när de går på passet. Och dessa två grupper är inte ensamma om att känna rädsla.

Vi folkvalda måste vidta SNABBA åtgärder för att få behålla den existerande personalen och ha någon chans att konkurrera om nödvändig och välutbildad personal i framtiden. Citat VK: ”År av hot och våld. I fem år har en person på ett LSS-boende i Umeå använt våld och hot mot både personal och andra boende. Nyligen blev en anställd knivstucken av personen, vilket har lett till dubbelbemanning samt behov av en väktare”.

Efter detta följer en förklaring i artikeln som berör vad som borde vara arbetsplatsens grundläggande karaktär: ”På gruppboendet bor de som har intellektuella funktionsnedsättningar”. Den personal som sökt sig dit har inte gjort detta för att bli utsatt för bland annat mordhot, strypningsförsök och psykiskt illamående som tvingat anställda att gå ned till 30 % med funderingar på att sluta för gott, något som flera redan har gjort alternativt blivit sjukskrivna pga psykisk ohälsa.

Efter incidenten med knivhuggningen bestämde skyddsombudet att personalen skulle avbryta allt arbete med mannen och införde därmed ett s.k. ”skyddsstopp”.

Men den stora frågan nu är hur ledningen hanterar det allt vanligare våld som förekommer på bland annat LSS-boenden. De som sökt sig till ett omsorgsarbete med vuxna, som har funktionshinder, har inte gjort detta för att arbeta i en verksamhet där behovet går mot ett ökat behov av dubbel bemanning och av väktare – men där pengarna för detta saknas. Och även om pengarna fanns är rädslan som driver utvecklingen åt detta håll inget som personalen önskar. Absolut inte. Vad blir nästa steg. Beväpnade väktare? Som USA:s president TRUMP vill öppna för när det gäller lärarna i amerikanska skolor ( de ska kunna bära vapen – tillsammans med vissa pålitliga elever).

Men tillbaka till Umeå:
Från chefshåll bedömer man att den dubbla bemanningen och väktarinsatsen är en kostnad som ”vi får ta”. Men det handlar om över 400 anställda och 44 boenden. Så redan idag handlar det alltså om många, både personal och brukare, och antalet kommer att växa i framtiden.

Men till ledningen hör FRÄMST de folkvalda politikerna.
Den självklara lösningen, anser jag, borde vara att enskilda individer placeras på socialpsykiatrin – om vi ser liv-och-död hotet på kort sikt. Men vi måste också se problemet i ett växande och längre perspektiv. Och sett i ett växande och längre perspektiv måste naturligtvis särskilda boenden som är anpassade för våldsamma individer, både för att skydda brukare och anställda, byggas.

Inom skolvärlden sägs ofta att det är mobbaren som borde flyttas, och inte den mobbade.
Detta är inte alltid lätt i praktiken. Men det är åt detta håll som vi måste sträva. Tyvärr har inte den insikten nått fram till de som leder verksamheten på, exempelvis, LSS-boendena i Umeå.

Här verkar det vara personer som tar till kniv som ska få utgöra normen medan personalen – som av naturliga skäl är rädda att bli skadade eller dödade och därför arbetar under ständig rädsla – både för sin egen, sina arbetskamraters och för brukarnas del ses som problemet.

Från chefshåll sägs det nämligen följande enligt VK: ”Vi behöver se till att brukaren mår bra och det får vi göra genom att anpassa det aktuella boendet”. Det är klart att det måste finnas en stark och målveten strävan efter att brukaren ska ”må bra”. Ingen vill detta mer än personalen. Det som det handlar om är att det går inte att vissa brukare ska må bra genom att andra brukare och personalen oroar sig för att priset innebär att de blir knivskurna. Kanske till döds!

Jag har länge ansett att ordet ”utmaning” missbrukas och har blivit en riktig landsplåga.
Men sällan har ordet ”utmaning” framstått som så makabert som då en chef i praktiken kallade balansgången mellan en VISS brukares välmående och rädslan hos ALLA andra brukare och personal för att bli knivskurna av den förstnämnde för en ”utmaning”.

Interpellation till Individ- och Familjenämndens ordf. Andreas Lundgren

Jag har varit med och skrivit ett antal frågor till ordföranden i Individ- och familjenämnden Andreas Lundgren.

Bakgrunden till ”interpellationen” – som frågorna heter – är dels rädslan hos personal och brukare för vissa andra brukare. Dels det att personalbehovet MYCKET SNART kommer att bli ännu mer akut än det redan är.

Låt oss titta på Umeå kommuns personalbehov när det gäller undersköterskor fram till 2028:

* äldreomsorgens behov av personal ligger på över 2900 nya anställda,
* även om äldreomsorgen fick alla nya undersköterskor skulle det fattas 200,
* om äldreomsorgen fick 40 % av de nya (landstinget konkurrerar) fattas 800,
* kommunens tjänstemän tror dock att kommunen endast får cirka 25 – 30 procent!

Det betyder att bristen på undersköterskor om tio år kommer att ligga på cirka ett tusen!

Med största sannolikhet är situationen liknande inom funktionshinderomsorgen. Och den attityd som framkommer på chefsnivå är antingen förankrad, eller inte förankrad, inom individ- och familjenämnden. Jag tänker på att det indirekt ses som en ”utmaning” att både få VISSA brukare att må bra samtidigt som andra brukare och persobalen inte blir exempelvis knivskurna (till döds eller med skador).

Mot denna bakgrund vill jag – och många med mig – ställa följande frågor:

1. Är det acceptabelt med en arbetsmiljö där ca 400 anställda, i mindre eller större utsträckning, arbetar med oro för att bli utsatt för dödligt våld och olika former av sexuella övergrepp?

2. Är det acceptabelt att, i denna kvinnodominerade verksamhet, med en arbetsmiljö där personalen måste kalla in väktare och även hitta en kollega varje gång de ska utföra någon aktivitet med vissa brukare?

3. Hur längre dröjer det innan Umeå kommun påbörjar bygget av, för farliga brukare särskilt anpassade, boenden vad gäller personaltäthet, specialiserad utbildning, risktillägg, utrustning och antal brukare?

4. Det är uppenbart att omsorgspersonalen inte har rätt att freda sig på det sätt som en kriminalvårdare har, trots att vissa brukare inom funktionshinderomsorgen är farligare än de inom fängelsemurarna: Vad mer krävs det för att bygga särskilda boenden – en form av kommunal motsvarighet till den slutna vården inom psykiatrin?

_________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Men dagens politiska makthavare måste tvingas att lyssna. Hjälp oss därför att uppnå 10 % och därmed erhålla större tyngd.

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.
__________________________________

Till Umeås medborgare.
Idag har alla andra partier i Umeå kommunfullmäktige en chans att sätta upp valaffischer – utom Arbetarpartiet.
Denna brist på demokrati och rättvisa beror på SOCIALDEMOKRATERNA.

Version två.

Socialdemokraterna har som vanligt tagit på sig att samordna valrörelsen åt alla partier – istället för polisen eller någon myndighet. Detta innebär att sända ut information. Den instans, av många, inom S som står för detta heter ”[email protected]”. De har skickat väldiga mängder av informationen om valet till alla partier UTOM till Arbetarpartiet. I många fall var det mycket, mycket värre. Det handlade om viktig information inför valet som krävde att partierna skulle AGERA mot myndigheterna för att kunna bedriva en VALRÖRELSE PÅ LIKA VILLKOR.

Låt mig berätta om den information som de övriga nio partier i Umeå kommunfullmäktige har fått – UTOM Arbetarpartiet – och som i flera fall inneburit att partierna varit tvungna att agera mot myndigheterna för att kunna bedriva en valrörelse PÅ LIKA VILLKOR.

1. TORGMÖTESTIDER GÅNGER TVÅ – som varje parti självt skulle ansöka om hos Polisen. Det hade varit bra att veta!

Kommentar: Det allvarliga med detta är att det handlar om 23 torgmöten under en period på 26 dagar – och partierna måste själva ansöka om dessa torgmötestider hos polisen. Men, som om inte detta var nog, så ÄNDRADES alla dessa torgmötestider. Och det var fortfarande upp till partierna att själva ordna upp detta med polisen. Detta hade alltså varit bra att veta vilka torgömtestider vi fått, att vi skulle fixa saken med polisen och att vi sedan skulle fixa de nya sakerna med polisen. Arbetarpartiet fick inte den första informationen om togmötestiderna. Så varför skicka oss den andra. Det var helt logiskt tänkt av ”[email protected]”. Men övriga partier i fullmäktige fick alltså båda uppsättningar av tiderna. plus kunskap om att de skulle fixa saken med polisen.

2. Reviderad uppställning av torgmötestiderna – som partierna också själv skulle ansöka om hos Polisen.

Kommentar: Se ovan.

3. Ett exempel på hur man kan skriva en ansökan till Polisen för att få sätta upp VALPLAKAT.
Kommentar:
(Varning ironi). Varför sända denna information till Arbetarpartiet – vi undanhölls ju all annan information om VALPLAKATEN.

4. Information om att valaffischeringen inte börjar måndagen den 13 augusti, som det var sagt tidigare, utan att valaffischeringen startar redan idag fredag den 10 augusti och – vilket är ett nytt obegripligt påhitt –  påstås skall vara avslutad ? den 12 augusti!

Kommentar:
Arbetarpartiet ger fullkomligt fan i några informella uppgörelser mellan några partier om några nya datum som inte kommit oss tillhanda (”[email protected]”) och som går ut på att valaffischeringen ska vara avslutad den 12 augusti – dvs en dag INNAN
det tidigare tillståndet då partierna fick påbörja uppsättningen av valaffischer!

Herregud, så dumt.

Vi sätter upp våra VALPLAKAT PRECIS NÄR VI VILL och såvitt oss anbelangar så fortsätter vi att sätta upp valplakat fram till och med den 8 september i takt med att valplakaten blir saboterade av en olika politiska drägg – som tyvärr är brukligt – och drabbar alla partier. Precis som tidigare år kommer vi att sätta upp övriga partiers nedsparkade valplakat då vi sätter upp våra egna. Vi ska ÄVEN sätts upp Socialdemokraternas – även om det just nu tar emot alldeles förskräckligt.

5. Information om träffen med media för att visa upp valstugor och valplakat måndagen den 13 augusti.
Kommentar
Ja, med tanke på allt annat mygel som har med valplakaten att göra – varför informera oss om detta. Bättre sända oss ut i skogen för att sätta upp de valplakat som vi (enligt idiotinformationen) inte får sätta upp den 13 augusti – för uppsättningen av valplakat skulle ju vara avslutat den 12 augusti.

6. Information rörande vatten samt nycklar till elen.
Kommentar
VAD SKA VI MED EL TILL – vi fick ju inte veta något om torgmötestiderna, och behöver följaktligen heller ingen el till vår högtalaranläggning. Återigen  helt logiskt tänkt av ”[email protected]”. LOGISKT OCH KONSEKVENT.

Tack vare en hederlig borgare – som anade oråd då vi var frånvarande, och som gillar justa tag – vet jag nu (efter att ha gått igenom de utskickslistor som ”[email protected]” har använt sig av till ANDRA än till oss) följande:
efter den 23/5 har Arbetarpartiet endast fått ett utskick av totalt åtta.

Detta är de datum då information och kallelser som har med valet att göra har sänts ut av – javisst – ”[email protected]”.

Så här såg det utskick ut som kallade till mötet i tisdags den 7 augusti – och som Arbetarpartiet INTE fick.

Från: Socialdemokraterna i Umeå <[email protected]>
Skickat: den 9 juli 2018 09:28

Till: Emma Lindqvist; Mattias Sehlstedt; Maja Westling; Socialdemokraterna i Umeå; feministisktinitiativ; Hanna Larsson; Arvid Lundberg; petter.nilsson; Veronica Kerr; Anders Norqvist; Marcus Bornemisza.
Ämne: Ang tidsperiod för affischering och kallelse till sammanträde ang valstugeärenden 7 augusti kl 13-15”

Kommentar

Arbetarpartiet saknas, naturligtvis, även i detta utskick (från vilket jag tagit bort mailadresserna för att inte utelämna enskilda individer). Precis som vi systematiskt har saknats i nästan alla utskick sedan den 23 maj – alltså under 2½ månad.

Därför trodde vi att valaffischerna skulle sättas upp på måndag. Som det tidigare var sagt.

Men på ett av de möten som vi inte blev kallade till meddelades alla andra partier att det var fritt fram att sätta upp valaffischer från och med idag. Tillbaka till ett hurtigt mail som S sände till alla utom till oss.

”Hej!
Detta besked har vi fått från centralt håll ang affischeringsstart.

Vi har en nu nått en överenskommelse mellan alla riksdagspartier om affischerings-starten. Överenskommelsen är att uppsättning av valaffischer tidigast sker fredag den 10 augusti klockan 17 (om inte annat överenskommits lokalt/regionalt). I överenskommelsen står det vidare att det bör ske mellan den 10 augusti klockan 17.00 och den 12 augusti. Bakgrunden till den skrivningen är att regelverk och tillstånd ligger på kommunalnivå och det kan skilja sig åt hur detta hanteras i kommunerna och mellan partierna i en kommun.

Vill samtidigt kalla till en träff angående nycklar, vatten,  el och annat inför valstugeperioden på torget

Vi ses tisdag 7 augusti kl 13-15 i lokal Tranbäret kl 13-15.

Trevlig sommar!

ÅL
/gm EÖ”

Kommentar från Jan Hägglund

Detta är rena hånet. Alla har inte fått samma information.

EFTER DEN 23 MAJ, har vi fått ETT enda utskick som har med valledningen att göra. Men ”[email protected]” har uppenbarligen gjort ÅTTA utskick – till övriga partier. Se ovan. Datumen har jag fått genom att titta igenom den ärliga borgarens mottagna utskickslistor.

Det är en sak om ett parti uteblir, ELLER INTE FÅR INFORMATION, en gång.

Det händer alla partier. (För Feministiskt initiativ och SD har det varit speciellt eftersom dessa två partier endast har kunnat fylla en av sina tre platser i kommunfullmäktige under cirka två år).

Men alla hederliga deltagare i Umeås kommunpolitik VET att om Arbetarpartiet försvinner från den valledningen som bestämmer reglerna för valet, och det under en period på hela 2½ månad, så beror detta inte på att vi har dött ut – alla har nämligen kunnat se att vi lever mycket mer påtagligt än övriga partier – då vi hållit igång vid köpcentra och har delat ut 20 000 valmaterial över hela staden under den ångande varma juli månad. Och mer ska det bli.

Så om vi bara försvinner beror det på att vi – av någon anledning – inte har fått kallelser och annan information.

Detta är helt enkelt outhärdligt.
Vi vill ha en förklaring av er Socialdemokraterna!
Ni har nämligen satt er i polisens ställe genom att erbjuda er att ta över polisens roll och leka statsapparat och ordna med valrörelsen år alla andra partier. Något som ni UPPENBARLIGEN inte mäktar med.

Jag lovar att publicera er förklaring på söndag – om ni förmår formulera någon förklaring.
En liten hjälp:
a) antingen har ni medvetet undanhållit oss information eftersom ni inte gillar vår kritik av utrensningarna av ekonomicheferna,
b) eller så klarar ni inte av att räkna till tio = antalet partier som sitter i Umeå kommunfullmäktige.

Jag har hållit i arrangemanget av manifestationen på Kristallnatten under tre år nu och jag har klarat av att hålla koll på alla inbjudna. Det handlar om exakt lika många.

Det ska bli mig ett nöje att publicera er förklaring av varför vi – efter att ha bjudits in med början den 27 september 2017 – plötsligt försvann bort ur det praktiska valsamarbetet i juni 2018.

Till sist: Vi kommer att sätta upp våra valaffischer när vi kan – oavsett vad som beslutats i vår ofrivilliga frånvaro. Vi tänker sätts upp våra valaffischer även om ni har fått för er att man inte får sätta upp valaffischer på måndag.

Jag är upprörd.

Dock ej på SD, MP, V, FI, M, L, C, eller KD

Sammanfattningsvis.
Tack vare ”[email protected]” har …

… Ni SOCIALDEMOKRATERNA HAR BERÖVAT OSS VÅRA DEMOKRATISKA RÄTTIGHETER ATT VARA MED OCH ”JAGA UPP” DE BÄSTA PLATSERNA FÖR ATT SÄTTA UPP VALPLAKAT.

Arbetarpartiet litar fortsättningsvis inte på Socialdemokraternas frivilliga åtagande att samorda även ”alla andra partiers” valarbete. Ni kan ju inte ens räkna till tio (vilket är antalet partier i Umeå kommunfullmäktige)!

Arbetarpartiet har själva organiserat otaliga manifestationer, för oss själva, och tillsammans med uppåt tio andra organisationer, och vi klarar även vi att ordna upp allt det som ”[email protected]” har undanhållit oss. UPPRIKTIGT SAGT BEHÖVER VI ENDAST torgmötestillstånden och informationen om valplakaten. Vissa val har vi helt enkelt strunta i ”stugbyn” framför Rådhustorget och ensamma hållit till på Renmarkstorget.

Så vi reder upp allt detta utan hjälp av ”[email protected]”. Vi vill faktiskt inte ha någon hjälp av ”[email protected]”.

DET ENDA VI INTE KAN REDA UPP ÄR UPPSÄTTNINGEN AV VALPLAKATEN. Just där har ni faktiskt lyckats skada vår valrörelse.

Till sist: Tack ”DU hederliga borgare” som gjorde oss uppmärksam att något inte stod rätt till.
PS. Jag undrar vem som bestämmer i detta, en gång för länge sedan, så stora parti:
– Är det kommunstyrelsens ordförande, eller någon av de andra två falangerna i S-fullmäktigegrupp,
– Är det arbetarkommunens ledning,
– Är det den ombudsmannaledda ”[email protected]”.

Det finns fem uppenbara maktcentra – plus Holmlund som smyger omkring i kulisserna som ett sjätte intrigerande maktcentra.

Socialdemokraterna borde ta efter borgarna och bilda en egen Allians!

Går det bra för oss i valet samarbetar vi gärna med ett par av dessa dessa sex olika falanger. Men bäst vore ju om åtminstone ett par tre av dem kunde bilda en egen ”Socialdemokratisk Allians för ett enat Parti” (SAP).

Som det nu är kan jag träffa en ledande representant för S på tisdag, för att åter bli på ”speaking terms med S”, bara för att två dagar senare bli informerad av ”en hederlig borgare som gillar justa tag”, att en annan S-falang har djävlats med oss under 2 ½ månad genom att undanhålla information efter den 23 maj.DS.
PPS. ”[email protected]”

Om Eddie Meduza hade levt skulle jag ha bett honom skriva en låt om denna institution. Men han har gjort en låt om ”Såssialdemokraterna” i allmänhet. Det går med fördel att lyssna på denna. Och då ni gör det så tänk då på ”[email protected]”. DS.

_________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Men dagens politiska makthavare måste tvingas att lyssna. Hjälp oss därför att uppnå 10 % och därmed erhålla större tyngd.

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.
__________________________________

Det har kommit väldigt många kommentarer till mitt blogginlägg om Ålidhems framtid. Kommentarerna har vidgat debatten till att även gälla Östra Ersboda och droghandel. Vissa kommentarer har gått direkt till bloggen. Andra har kommit till mig via mail. Här nere redovisar jag tre kommentarer till min blogg om Ålidhem och mina svar på dessa kommentarer.

1. Kommentar från L till mitt blogginlägg
Jag har svårt att se att man kan förändra Ålidhem, annat än att införa någon slags sociala åtgärder som inte innefattar bostadsrättsbyggen. Östra Ersboda och Ålidhem är Umeås sorgebarn, men på Östra Ersboda så finns det både radhus och villor för flera miljoner att köpa, men vad hjälper det när det är beteenden hos socialt utsatta människor som måste förändras? ”White flight” ifrån problemfyllda områden är inte konstigt, men att tro att det löses med bostadsbyggen är nog naivt. Varken du eller jag bor på Ålidhem eller Östra Ersboda, även om vi skulle KUNNA köpa bostäder där och som du tror, genom det ”hjälpa till” att få bostadsområdena bättre….

Mitt (Jannes) svar till L
Tack för ditt inlägg
Min arbetsplats, sedan 34 år tillbaka, ligger på Ålidhem. Varje dag besöker jag Ålidhems centrum för att handla lunch. Jag har i snitt varit ute och ”knackat dörr” på Ålidhem varannan vecka under alla dessa 34 år – sommar som vinter, under valrörelser och även de övriga åren – vilket betyder att jag har talat med folk på detta bostadsområden vid väldigt många tillfällen (då vi även haft bokbord och möten på stadsdelens centrum). Jag har talat med studenter, barnfamiljer, invandrare, arbetslösa med missbruksproblem, m fl. En av de saker som ålidhemsborna ville, och fortfarande vill, är att tala om just Ålidhem.

Jag tror inte att EN åtgärd räcker för att vända trenden på Ålidhem. Det krävs självklart flera. Jag tycker att detta framgick tydligt av det jag skrev tidigare. Jag håller med om att bostadsrätter inte är den FÖRSTA åtgärden, och att den kan verka främmande idag, men när vi väl har svängt utvecklingen åt rätt håll så måste det även till bostadsrätter. Detta för att BEFÄSTA vändningen. Fler boendeformer och flera upplåtelseformer måste ingå i programmet för att vända utvecklingen på Ålidhem. Det som jag ser som den mest OMEDELBARA uppgiften idag är att bromsa rörelsen mot gängbildning och knarkhandel. Knarkhandeln på Ålidhem har jag sett med egna ögon. Den sker provocerande öppet.

Det positiva måste också framhållas. Det har byggts nya hyresrätter på tidigare parkeringsplatser. Innergårdarna är trevligare och det finns miljöprojekt. Men detta räcker inte till för att öka den sociala stabiliteten. Ett av problem redan från första början med Ålidhem bestod i att de som planerade stadsdelen trodde att studenthushåll skulle komma att ha lika många bilar (och därmed behövde lika mycket parkeringsyta) som hushåll med arbetande. Därför fick området gigantiskt stora, tomma och smärtsamt tråkiga parkeringsplatser. Detta bidrog även till att den sociala balansen blev sned mellan studenter som såg Ålidhem som ett ”naturligt” genomgångsområde, och de med jobb och barn som – åtminstone inte till en början – såg Ålidhem som ett genomgångsområde. Ålidhem är ett av exemplen på hur miljonprogrammet har misslyckats. Men det finns även lyckade exempel när det gäller miljonprogrammet.

Du och jag anser båda att problemen på Ålidhem och Östra Ersboda är stora. Men jag tycker inte att vi bara kan ge upp något av dessa bostadsområden. Det vore att svika de boende. Till detta ska läggas att de samhällsekonomiska kostnaderna skulle bli astronomiska.

Ålidhems och Östra Ersbodas problem är inte enbart ett problem för de som bor på dessa områden. Det är hela Umeås problem. Misslyckas vi som ska ta ansvar riskerar problemen i dessa områden att sprida sig till andra områden. Detta inkluderar knarkhandeln. Jag ser läget som kritiskt när det gäller Ålidhem. Men inte som HOPP-löst. Jag tänker arbeta mot gäng och knark samt för Ålidhem och andra utsatta områden. Det finns goda krafter att bygga på, både vad gäller Ålidhem och Östra Ersboda, och det gäller att hitta och organisera dessa. Jag tänker inte ge upp. Jag hoppas att inte heller du ger upp.

Till sist: Jag är initiativtagare till en partipolitiskt obunden manifestation på temat ”Bekämpa knarket – stötta missbrukaren”.
Manifestationen hålls fredagen den 31 augusti 18.00. Samling och avslutning på Rådhustorget. Det blir fackeltåg, om tillstånd till facklor ges av polisen, samt anföranden. Välkommen.

–          –         –         –         –

2. Kommentar från M till mitt blogginlägg
Det är sorgligt vad som händer nu med Ålidhem. Det har ju aldrig varit de välbeställdas hemvist, men när jag växte upp där på 70 och 80-talet var området tryggt. Numera drar nog sig många för att gå ut på kvällen där, eller ens att passera genom området när det är mörkt. Mycket beror detta på den pågående segregeringen som tycks vara politikernas lösning för de välbeställda, påbekostnad av alla andra. De packar avsiktligt ihop invandrare, arbetslösa, och studenter på samma område. Dvs de som har lite och behöver mycket. Sen förundras de över att brottsligheten ökar, tryggheten förvinner, och att folk flyr området. Det finns en lösning som tyvärr inte är populär i de övre delarna av samhället. Sluta segregera och skapa fattiga bostadsområden.

Mitt (Jannes) svar till M
Du har en helt riktig problembeskrivning, även om folk fortfarande vågar gå ut på kvällen (fast vissa ser sig om över axeln). Däremot så är det inte så lätt att bara ”sluta segregera och skapa fattiga bostadsområden” när väl ett område har drabbats av djupgående problem. Självklart så bör saker kunna diskuteras öppet, som segregering. För att undvika att misstagen som lett fram till dagens situation på Ålidhem och Östra Ersboda inte ska upprepas. Men uppgiften nu är att vända trenden på dessa två områden (och om vi inte agerar snabbt – även på Mariehem)! Det svåra är just att vända trenden. Jag har skrivit om detta i en annan kommentar till detta blogginlägg.

–         –         –         –         –

3. Kommentar från S till mitt blogginlägg om Ålidhem
Det fanns det tyvärr redan på 80- och 90-talet…..  [ missbruk av droger/Jh ]

Mitt (Jannes) svar till S
Det fanns individer som rökte hasch redan på 80- och 90-talet och även tyngre missbrukare. Men det nya är att det pågår en gängbildning och att detta skapar en mer organiserad och öppen knarkhandel. Det går inte att bortse ifrån mordet som hände i våras. Mordet hade med knarkhandeln att göra. Detta visar på det hårdnande klimatet. Och detta är ett nytt inslag sedan 80- och 90-talen. Den ökade oron är inte obefogad.

_________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Men dagens politiska makthavare måste tvingas att lyssna. Hjälp oss därför att uppnå 10 % och därmed erhålla större tyngd.

 Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är detta som jag och vissa andra gör. Bland annat
__________________________________

Äldreomsorgen riskerar personalbrist under de kommande åren.

En av flera metoder för att göra arbetet inom äldreomsorgen mer attraktivt, och även i syfte att förebygga att andelen anställda utan utbildning ökar, är att införa en ”karriärstege”. Jag och det parti jag tillhör, Arbetarpartiet, strävar efter:
att  alla inom äldreomsorgen ska kunna vidareutveckla sig inom yrket och verksamhetsområdet,
att  de som arbetar inom äldreomsorgen minst ska ha en vårdbiträdesutbildning,
att  alla inom äldreomsorgen ska kunna bygga vidare på sin utbildning.

Det krävs två STÖRRE åtgärder för att undvika en katastrof inom äldreomsorgen i Umeå kommun.

Åtgärd I: Den första åtgärden består i att våga acceptera verkligheten.
Verkligheten består i att kostnaderna ökar snabbare än intäkterna och att detta leder till en snabb ökningen av underskottet i driftsbudgeten. Detta kommer att slå mot skola, omsorger och underhåll av gator och fastigheter. Se tabellen:

Underskottets utveckling

År 2019: underskottets effekter blev att verksamheterna förlorade 148 miljoner,
År 2023: prognosen visar på ett ekonomiskt behov att spara skrämmande 746 miljoner,
År 2028: utan dramatiska åtgärder kommer underskottet att ligga på förödande 1700 miljoner – bara detta enda år!

Lägger vi ihop underskotten för tioårsperioden 2019-2028 innebär det besparingar (nedskärningar) på förskolor, skolor, omsorger, miljösatsningar, kultur och fritid på mellan minst 7,5 miljarder och 10 miljarder (inte miljoner).

Men denna brutala verklighet vill varken Socialdemokraterna, med sina hang around-partier, eller moderaterna med sina ”hang arounds” tala om. Åtminstone inte före valet.

Arbetarpartiet vågar erkänna verklighet – även om den är hemsk.
Vi har därför ett åtgärdsprogram som går ut på att förhindra att underskottet någonsin hamnar i intervallet 7,5 – 10,0 miljarder. Men detta åtgärdsprogram måste sjösättas direkt efter valet – helst före – och består av ett helt batteri av åtgärder. Exempel:
* den exklusiva färjan Umeå-Vasa omprövas till förmån för ett billigare alternativ. Detsamma gäller även fotbollshallar.
Det som står på spel är om kommun ska kunna upprätthålla lagstadgad verksamhet som skola och omsorger – eller inte?
* att den kommungemensamma förvaltningen behålls, med sin modernare ledarskapskultur, som prioriterar helhetssyn, långsiktiga prognoser och långsiktigt tänkande, gedigna utredningar, en kamp mot förstelning och modet att delegera till de på ”golvet” (exempelvis undersköterskor).

Detta innebär en vinst på 300-400 miljoner per år!

De partier som inte vågar erkänna verkligheten kan naturligtvis inte heller utarbeta ett åtgärdsprogram för att förhindra den hotande ekonomiska katastrofen. Eller också gör de detta bakom ryggen på väljarna – men håller nedskärningarna hemliga till efter valdagen den 9 september.

Åtgärd II: En karriärstege inom äldreomsorgen – en metod för att stärka de anställdas ställning

Låt oss repetera.
Äldreomsorgen riskerar personalbrist under de kommande åren. En av flera metoder för att göra arbetet inom äldreomsorgen mer attraktivt, och även i syfte att förebygga att andelen personal utan utbildning ökar kraftigt, är att införa en ”karriärstege”. Arbetarpartiets strävan är att alla inom äldreomsorgen ska kunna vidareutvecklas inom yrket. Vi strävar även efter att alla som arbetar inom äldreomsorgen ska ha utbildning.

Precis som när det gäller ekonomin är hotet överhängande.

Titta på dessa siffror som berör utvecklingen fram till år 2028 i Umeå kommun:

• äldreomsorgens behov av personal ligger på över 2900 nya anställda,
• även om äldreomsorgen fick alla nya undersköterskor skulle det fattas 200,
• om äldreomsorgen fick 40 % av de nya (landstinget konkurrerar) fattas 800,
• kommunens tjänstemän tror dock att kommunen endast får cirka 30 procent!

Detta visar på det andra hotet mot äldreomsorgen i Umeå kommun. Det första är ekonomiskt. Det andra utgörs av brist på personer att anställa. Och de är väldigt många.
Arbetarpartiet vill därför införa en karriärstege inom äldreomsorgen – som en av flera åtgärder.
En sådan karriärstege bör ha följande inslag:

 a) Fler anställda inom vårdnära service.
Det behövs anställda som arbetar med exempelvis lokalvård (och annan vårdnära service) så att undersköterskorna får mer tid till vård och omsorg. Alltför mycket av undersköterskornas arbetstid går idag bort till städning, tvätt och dokumentation,

b) Alla ska minst ha en utbildning som vårdbiträde.
Svårigheten att hitta utbildade undersköterskor har inneburit att Umeå kommun har tvingats att anställa helt outbildad personal. Detta är inte acceptabelt. Alla måste minst ha en vårdbiträdesutbildning – och senare ges möjlighet att vidareutbilda sig till undersköterskor.

c) Lokalvårdare blir sjukvårdsbiträde
En grupp som ska erbjudas utbildning till vårdbiträde är de lokalvårdare som redan är inne i verksamheten på arbetsplatsen,

d) Det måste bli lättare för undersköterskor att specialisera sig.
För att behålla undersköterskorna måste kommunen underlätta för dessa att vidareutbilda sig. Det måste gå att specialisera sig inom t ex demensvård, psykiatri och handikapp.

Äldreomsorgens kris måste avvärjas.

_________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition som bekämpar skrytprojekt och vill skapa personal- och medborgarmakt i Umeå. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra oss från att återväljas till kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att få 10 %  av rösterna – så att vi kan fortsätta att utmana de etablerade.

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är detta som jag och vissa andra gör. Bland annat
__________________________________

Ingress
Debatten om Ålidhem fortsätter. En av kommentarerna innehöll två väsentliga frågor. Som nästa steg i den debatt som är viktig  för hela Umeå – diskussionen om stadsdelen Ålidhems framtid – publicerar jag först denna kommentar (efter att ha frågat om lov) och sedan följer mitt svar på kommentaren.

Kommentaren

Två saker:
1) En eloge till kvartersvärdarna och de som jobbar med utomhusmiljön på Ålidhem. Det har skett en otrolig uppryckning jämfört med hur det såg ut för 10 år sedan. (Även om en fin utomhusmiljö inte räcker som en motvikt mot sociala problem)
2) Vad händer med Ålidhems Centrum? Planerna på en ny COOP-butik på Carlslid kan tömma centrum ännu mer. Redan idag ger centrum ett tråkigt intryck med ständigt tomma lokaler och butiker som håller några månader innan dom går i konkurs. Tyvärr påminner centrum ibland om några av de mer förfallna förortscentra som ligger utanför Stockholm.

MITT SVAR TILL KOMMENTARENS TVÅ FRÅGOR
Först: Jag håller med vad gäller kvartersvärdarna. Och när det gäller Bostadens servicepersonal över huvud taget. Jag bodde i en och samma lägenhet (Bostadens) under 36 år och 2 månader. Och de som servat och lagat har varit både duktiga och tillmötesgående under hela denna långa period.

I. Över till din huvudfråga.
Min uppfattning är denna: Ålidhem har drabbats av den bristande kunskap vad gäller ekonomisk tillväxt som utgör en del av problemet hos dagens politiska makthavare. Jag tänker gå in på detta utförligt eftersom och detsamma gäller frågan om Ålidhems centrum – som jag borde ha tagit upp själv.

II. Men först en del viktig historia
Dagens Umeå är väldigt mycket större än Härnösand. Men dessa två städer liknade varandra – och dominerades av skolor, regementen och länsstyrelsen – innan Umeå fick regionsjukhuset (NUS) och Umeå universitet (senare tillkom även skogshögskolan – ett andra mindre universitet). Däremot var det mer tunnsått med industrier.

Lokaliseringarna av regionsjukhuset (NUS) och universiteten skapade en ”god spiral” uppåt för Umeå. Dessa innebar en väldig massa jobb, och ännu fler människor, bland annat genom studenterna. Detta gjorde i sin tur att företag gärna etablerade sig här. Man lokaliserar sig hellre i en stad där antalet människor växer än krymper.

Men den dagen kom då ”tillväxtmotorerna” (NUS och universiteten) inte längre räckte till. Kom ihåg en viktig sak: den positiva utveckling som har gjort att Umeå har vuxit med i snitt 1000 invånare under 50 – 60 år beror på politiker som började arbeta för lokaliseringen av regionsjukhuset redan på 1940-talet! En av de viktigaste hette Gösta Skoglund, S, som i sin egenskap av medlem i regeringen arbetade väldigt mycket för just Umeå … Men det fanns en hel generation av framsynta politiker som drog åt samma håll. (De funderade även tidigt på att Norrlands universitet borde ligga i Umeå).

Dagens politiker har under många årtionden levt på lånade meriter. Men vid millennieskiftet började det bli kritiskt. De två regementena försvann och Volvos framtid blev mindre säker – jobb har försvunnit. Det ”egna tänkandet” har lett till två katastrofer!

Voo Doo ekonomi nr I: tron på den kulturdrivna tillväxten.
Vi behöver alla kultur. Jag vet inte hur det är idag men under en period avsattes två procent av landstingets budget till kultur eftersom fina målningar, en lugn och vacker park med en damm (hotad), ansågs läkande. Detta är normal ”kultur-konsumtion”. Och den måste vi ha och den måste få kosta. Men umepolitikerna trodde på Voo Doo – att det fanns något mystiskt väsen som gjorde att kulturen skulle generera tillväxt – precis som jordbruk och industri!

Därav följde satsning på kulturhuvudstadsåret 2014.

För att erhålla detta krävdes att Umeå lovade EU att göra investeringar på sju MILJARDER (inte miljoner utan miljarder). Det var i denna stämning av storhetsvansinne som Kulturväven och Äventyrsbadet tillkom (och detta löfte till EU låg också bakom den miljömässigt idiotiska placeringen av badet – det skulle ligga centralt).

Naturligtvis kapsejsade detta projekt. Kulturen har inga övernaturliga egenskaper. Det räcker bra med att konstatera att människor behöver kultur – men vi måste erkänna att den kommer att kosta. Men någon tillväxtmotor som jordbruk och industri är den inte. Och dagens politiska makthavare är inte av samma kaliber som de på 1940-talet – de har ju fått ”ärva” framgången.

Voo Doo ekonomi nr II: tron på att bara vi ökar antalet köpcentra kommer detta även att öka tillväxten.
Först handlade umeborna i lokala butiker samt i centrala Umeå. Sedan började de ”externa” köpcentra växa fram under 1990-talet. Det finns hur mycket forskning som helst som visar att sådana – externa köpcentra – kan döda en stads centrum. Jag har själv sett många städer av Umeås storlek och mindre som har drabbats av detta fenomen då jag rest runt i USA. Jag har också läst om fenomenet som alltså är välkänt i hela världen – utom i Umeå.

Först ut var Ersboda och området kring Coop. Sedan kom Strömpilen. Slutligen var det tänkt att Klockarbäcken skulle bli det tredje och sista externa köpcentrat. Men detta lyfte alldrig riktigt. Så kom IKEA/Avion. Här började butiksdöden på allvar. En bidragande faktor var, naturligtvis, den utdragna ombyggnationen av Umeå centrum. Idag drabbar butiksdöden allt och alla. Och det är så oändligt förutsägbart. I hela världen – utom i Umeå. Butiksdöden började slå mot närbutiker, spred sig till Umeå centrum, därifrån till Strömpilen, IKEA/Avion, Klockarbäcken.

Hur det är på Ersboda vet jag inte. Men om det byggs ett nytt köpcentra, på andra sidan av vägen, måste detta drabba butikerna på Ersboda. Hårt. För trots att denna våg av butiksdöd planeras nu ett område för ytterligare ett köpcentra, dubbelt så stort som IKEA/Avion, på I 20 sidan av vägen mot Botsmark (364) – mitt emot Ersboda.

III. Ytterligare ett hot mot Ålidhem.
Denna utveckling av butiksdöd slog även mot lokala köpcentra – som Ålidhems centrum! Alltså låt mig repetera: Dagens politiska makthavare planerar just nu, på I 20 -sidan av vägen till Botsmark, som går förbi Ersboda att bygga en YTTERLIGARE ett köpcentra på en yta DUBBELT så stor som ”flygfältet” där IKEA/Avion ligger.

Men precis som kultur inte skapar tillväxt så innebar ständigt nya köpcentra inte mer pengar att dela på för affärerna. Det är klart att affärerna i sig behöver personal. Men idag innebär nya butiker och jobb på ett ställe att andra butiker och jobb försvinner på ett annat ställe. Men trots detta ska alltså detta nya köpcentra byggas. Om dagens politiska makthavare får bestämma.

Hela denna utveckling innebär ett hot mot Ålidhems centrum och därmed mot hela stadsdelen.

IV. Ett nedgånget centrum riskerar att dra med sig hela bostadsområdet nedåt!
Det var bra att du tog upp frågan om Ålidhems centrum. Detta centrums framtid kan mycket väl vara det som tippar över utvecklingen åt fel håll. Däremot kommer det tyvärr inte att räcka med att ”rädda centrum” för att vända trenden till det bättre när det gäller hot mot den sociala stabiliteten. Ålidhems centrum är en enormt viktig fråga – för att inte utvecklingen ska gå åt fel håll.

PS. Tack för hjälpen. Och glöm inte att dagens politiker är INTE har samma insikter som de som ”drog igång” Umeå på 1940-talet. Dagens politiska makthavare är, minst sagt, sämre. DS.

 _________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition som bekämpar skrytprojekt och vill skapa personal- och medborgarmakt i Umeå. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra oss från att återväljas till kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att få 10 %  av rösterna – så att vi kan fortsätta att utmana de etablerade.

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är detta som jag och vissa andra gör. Bland annat
__________________________________

I. Ålidhem vid ett vägskäl

Ålidhem blev inte som det var tänkt. Åtminstone inte som vissa hade tänkt.

Under hela bostadsområdet rinner en bäck. På vårarna, när vattenståndet var högt, brukade mina klasskompisar paddla kanot i den bäck som då mer påminde om en å. Tanken var, på vissa av ritningarna över Ålidhem, att denna bäck skulle ha fortsatt att ligga i dagen även sedan husen var byggda! Tänk vilken oas Ålidhem skulle ha varit om det ringlat en bäck igenom bostadsområdet, med träd vid strandkanten och folk som stått och försökt dra upp fisk med metspö. Då jag gick på Sofiehemsskolan fanns det nämligen även fisk i bäcken, som finns kvar än idag, nedgrävd, under Ålidhem. Det finns en oändlig potential när det gäller att utveckla Ålidhem. Men tiden håller på att rinna ut. Ett bostadsområde behöver dels en infrastruktur i form av vårdcentral, skolor, bussförbindelser och affärer. På tal om affärer. Den butiksdöd som nu drabbar både Umeå centrum och alla externa köpcentra riskerar slår även mot Ålidhems centrum som kan bli sunkigt och ett ”tillhåll”.

II. Ett bostadsområden behöver även social stabilitet. Det är denna som har underminerats på Ålidhem.
Det är den sociala stabiliteten som har underminerats på Ålidhem under en längre tid. Det som krävs är insatser som skapar en större andel boende som inte ser Ålidhem som ett genomgångsområde. Just detta – karaktären av genomgångsområde – var en av svagheterna när det gäller Ålidhems sociala stabilitet redan från första början. Detta berodde på den stora andelen studenter som bodde, och bor, på området.

Studenterna och universiteten (universitetet och skogshögskolan) har utgjort en oändlig tillgång för Umeå kommun. Och för stora delar av norra Sverige. Men ett mynt har två sidor. Det som är bra för Umeå kommun som helhet kan samtidigt göra ett visst bostadsområde sårbart.

Studenterna kommer till Umeå för att plugga. Sedan flyttar de oftast – antingen tillbaka till sin hemkommun eller till något annat ställe där de får jobb (ibland en annan stadsdel i Umeå). Studenterna var aldrig ett problem i sig då Ålidhem tog form. Men det som var nödvändigt, från allra första början, var att Ålidhem även hade ett betydande skikt av personer som inte såg Ålidhem som ett genomgångsområde. Detta innebar folk som har jobb, många av dessa familjer med barn. Det är dessa som skapar den sociala stabilitet som ett bostadsområde behöver.

Det som hänt är att de socialt rörliga studenterna har kompletterats med många arbetslösa. Samtidigt har de som utgör den stabila kärnan på ett bostadsområde (de med jobb varav många utgörs av familjer med barn) blivit för få. Ålidhem idag står vid ett vägskäl. Antingen kommer den sociala stabiliteten att börja öka. Eller så kommer den sociala stabiliteten att fortsätta att minska. Under våren skedde ett knarkrelaterat mord på Pedagoggränd. Detta mord ställde frågeställningen om Ålidhems framtid på sin spets.

Jag anser bland annat att antalet bostadsrätter måste öka. Detta som ett led i att dra fler med jobb, varav många familjer med barn, till Ålidhem. Jag anser också att det krävs en intensifierad ungdomsgårdsverksamhet. Utan denna, och andra typer av åtgärder, är det min övertygelse att den sociala stabiliteten kommer att fortsätta att gå åt fel håll. Återigen: Ålidhem står och väger. Stadsdelen kan utvecklas i en positiv riktning. Men inte utan kraftfulla insatser. Ålidhem kan också komma att präglas av ett ökat inslag av gäng och knark. Det utspelar sig en dramatisk dragkamp om områdets framtid just nu – under ytan.

Dessutom: Ålidhems centrum är en avgörande faktor: ska det bli ett sunkigt tillhåll för gäng – då kommer stadsdelen garanterat att gå åt fel håll. Den överetablering av butiker som skett, och som bara fortsätter, riskerar att få extra svåra konsekvenser på just Ålidhem.

III. Ålidhem har alltid varit omdiskuterat.
Det var det första större bostadsområde som byggdes i Umeå kommun under miljonprogrammets epok. Ålidhem skilde sig från andra bostadsområden i Umeå. Först rent fysiskt. Bostadslängorna låg ofta i fyrkanter till vilka man tog sig via (alltför) stora p-platser där man lämnade bilen och gick för att försöka hitta dit man skulle – om man inte hade varit där tidigare. Det fanns inga ”inre” vägar som i det traditionella Umeå. Ålidhem var också platt och tråkigt. Vilket alltså inte hade behövt vara fallet om bäcken, som jag berättade om inledningsvis, hade fått vara i dagen och sätta sin positiva prägel på hela området!

IV. Det var även på Ålidhem som den första segregeringen kunde anas mellan svenskar och invandrare.
De första större grupperna av flyktingar bosatte sig ofta på just Ålidhem. Många kom från Iran. Först flydde många från shahen under 70-talet. Den andra vågen kom sedan mullorna tagit över makten 1979. Sedan dess har många invandrare fortsatt att bosätta sig (eller ”bosättas”) på Ålidhem. Länge kunde flyktingarna finna jobb, i Umeå eller på andra ställen i Sverige (ofta efter att ha studerat vid Umeå universitet). Precis som andra umebor. Men idag har invandrare har en lägre andel sysselsatta än andra bosatta i Sverige. För många arbetslösa kommer att påverka ett bostadsområde, oavsett om det handlar om personer födda i Sverige, eller flyktingar. En högre arbetslöshet bidrar till minskad social stabilitet. Det krävs alltså även en satsning på att fler invandrare kommer ut i arbetslivet. Även kvinnorna.

V. De åtgärder som jag har nämnt är nödvändiga, men de tar tid. Vi måste börja omedelbart genom att reagera på det knarkrelaterade mord som skedde på Ålidhem under våren.

För detta mord antyder att knarkhandeln på allvar håller på att etablera sig på bostadsområdet. Jag vill därför uttrycka mig så här: Ålidhem står vid ett avgörande vägskäl.

Därför vill jag hälsa dig välkommen till en manifestation fredagen den 31 augusti.

Manifestationens paroll lyder: BEKÄMPA KNARKET – stötta missbrukaren.
Manifestationen är inte partipolitisk.

* Vi samlas på Rådhustorget 18.00.

* Det handlar om ungdomarnas framtid, Umeås framtid och även Ålidhems framtid.

* Återigen: Välkommen!

 _________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition som bekämpar skrytprojekt och vill skapa personal- och medborgarmakt i Umeå. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra oss från att återväljas till kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att få 10 %  av rösterna – så att vi kan fortsätta att utmana de etablerade.

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är detta som jag och vissa andra gör. Bland annat
__________________________________

Fredagen den 31 augusti är jag en av initiativtagarna till ett fackeltåg – mot knarket och för att stötta missbrukaren. Vi samlas på Rådhustorget kl 18.00 och marscherar en runda i centrala Umeå. Sedan återsamlas vi på Rådhustorget för tal. Du som läser bloggen är härmed inbjuden. Du kan även bjuda in andra genom det facebook-evenemang som du hittar på följande länk: https://www.facebook.com/events/2127681544180886/

Bakgrunden till fackeltåget den 31 augusti är följande.

Kampen mot drogerna måste intensifieras. Det pågår, just nu, en politisk strid om knarket i Europa och USA. På senare år har drogliberalerna vunnit mark. Idag har tio amerikanska delstater legaliserat försäljning av hasch över disk. I juni röstade det kanadensiska parlamentet Ja till att legalisera cannabis (hasch och marijuana). Drogliberalerna måste slås tillbaka.

Vi som vill bryta knarkets makt inom ekonomi och politik – och stötta missbrukaren – måste delta i uppbygget av en folkrörelse mot knarket.

Utvecklingen i USA och Kanada signalerar att politikerna har gett upp kampen mot knarket. Missbruksproblemen har blivit så stora att de genomsyrar allt. Detta är en skrämmande utveckling.

Trots detta finns det svenska ungdomsförbund som vill legalisera narkotika även i Sverige! Både Centerns ungdomsförbund (Cuf) och Liberalernas ungdomsförbund (Luf) vill att hasch och marijuana ska kunna säljas lagligt över disk. Luf går till och med längre än så. De vill göra det lagligt att inneha kokain, heroin, amfetamin, GHB och alla andra droger. För ”eget bruk”. Ja, det stämmer!

Skulle det bli lagligt att gå omkring med heroin och kokain på fickan, som Liberalernas ungdomsförbund vill, skulle knarklangarnas verksamhet underlättas enormt. Många som missbrukar dessa och andra droger langar ofta själva för att finansiera sitt missbruk.

Även andra partier vacklar i kampen mot knarket. Vänsterpartiet anser numera att det ska vara lagligt att vara narkotikapåverkad – men fortsatt olagligt att inneha droger. Men för att kunna bli narkotikapåverkad behöver man i regel först inneha narkotika…

Kampen mot knarket kommer att vinnas av den sida som får folkopinionen med sig.

Idag flyttar drogliberalerna fram sina positioner samtidigt som viktiga insikter om missbrukets skadeverkningar håller på att gå förlorade. För 20-30 år sedan hade det varit otänkbart att föra fram krav på att sälja hasch över disk. På den tiden fanns det en stark folklig opinion mot knarket som byggde på att det fanns en förståelse för att försäljning av hasch över disk, i kombination med en avkriminalisering av heroin och kokain, kommer att skapa nya gigantiska problem i samhället. Missbruket av alkohol, som kostar samhället väldiga summor varje år, skulle inte försvinna om det blev lagligt att röka hasch. Istället skulle ett ökat missbruk av narkotika läggas ovanpå det redan existerande problemet med alkohol.

För min generation, som växte upp på 60-talet, är dessa insikter snudd på självklarheter. Vi är många som tvingats se kompisar gå under av knarket. Vissa knarkade ihjäl sig. Andra har knarkat sönder hjärnan och liknar idag zombies.

Tyvärr har drogliberalernas myter om att hasch och marijuana är ”ofarligt” börjat slå rot. Särskilt bland unga. Detta trots att forskningen idag visar att hasch kan orsaka permanenta hjärnskador, speciellt hos unga, och mångdubblar risken för psykoser.

Jag tror att en del i att drogliberalerna kunnat flytta fram sina positioner beror på en kombination av politisk feghet och en brist på kunskaper. Tillsammans leder detta till att exempelvis Socialdemokraterna är oförmögna att stå upp emot drogliberalerna. Det är skamligt att S och SSU inte gått till storms mot Centerpartiets och Liberalernas drogliberala ungdomsförbund. Och mot det vacklande Vänsterpartiet. Vissa politiker har troligtvis inte ens förstått att attityderna bland unga håller på att förändras. Andra politiker, de fegaste, har i tysthet anpassat sig till myten om de ”ofarliga” drogerna. Utvecklingen utgör ytterligare ett svek mot dagens unga.

Arbetarpartiet, tillsammans med andra, arbetar för att bygga upp en folkrörelse mot knarket. Våra huvudmotståndare är Cuf och Luf. Det som utgör ett fritidsnöje för dessa överklassare riskerar att, i kombination med en hög ungdomsarbetslöshet, sluta i en utdragen och för tidig död för arbetarungar. Kampen mot knarket är i stor utsträckning en klassfråga. Vi som vill bygga upp en folkrörelse måste klara av att hålla två tankar i huvudet samtidigt: Vi måste förena en hårdhet mot knarket, å ena sidan, med en bevarad respekt och nödvändigt stöd till den missbrukande individen, å den andra.

Slut upp på Rådhustorget – fredag den 31 augusti kl 18.00!

Jag ber därför alla att sluta upp på fackeltåget den 31 augusti, på Rådhustorget kl 18.00. Knarket och alla dess förespråkare bland politiker och affärsmän måste bekämpas. Och resurserna måste ökas så att missbrukare kan få hjälp att bryta beroendet.

 _________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition som bekämpar skrytprojekt och vill skapa personal- och medborgarmakt i Umeå. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra oss från att återväljas till kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att få 10 %  av rösterna – så att vi kan fortsätta att utmana de etablerade.

Detta blir åtgärd nummer 5 i Arbetarpartiets ensamma kamp mot de skrämmande årliga underskotten.
Denna gång tar vi oss an den allt tydligare uppdelning som skett av den kommunala ekonomin, mellan de nämndstyrda verksamheterna som skola och omsorger, och de för kommunens utveckling allt viktigare bolagen.

Fullmäktige måste återta kontrollen över bolagen
Den demokratiska kontrollen över skattemedlens användning, och därmed utvecklingen av Umeå kommun, håller på att gå förlorad. En avgörande orsak är att kommunens verksamheter har splittrats upp i två, från varandra, allt mer oberoende sfärer. Det är inte rimligt att det ska vändas på varje krona inom skola och omsorg samtidigt som bolag som INAB kan bolla med miljardbelopp. Detta nästan utan begränsningar när det gäller ekonomiska resurser och i stort sett utan insyn när det gäller hur pengarna används.
Den ena sfären består alltså av det som i dagligt tal kallas för ”kommunen”. Dess verksamhet består huvudsakligen av förskola, skola, äldre- och andra omsorger. Dessa styrs av politiska nämnder via förvaltningar. Den andra sfären består av byggande och förvaltande av bostäder, vatten och avlopp samt av energiförsörjning. Denna verksamhet är organiserad i form av bolag som ägs av kommunen och vars styrelser är politiskt tillsatta. Detta gäller även för hamnen, kollektivtrafiken och P-verksamhet. De kommunala bolagen bedriver ofta kapitalkrävande investeringar i infrastruktur.

Trenden är att den öppna debatten, för folkvalda och medborgare, begränsas till att handla om det som sker inom förskola, skola och omsorger.

Samtidigt minskar debatten i betydelse närdet gäller förskola, skola och omsorger i betydelse! Skälet är att då kostnaderna ökar snabbare än intäkterna binds nästan varje krona upp i form av, för alla partier, självklara utbyggnader av skolor och äldreboenden samt därav följande anställningar av personal. Resultatet blir att även budgetalternativen från de politiska motpolerna, Arbetarpartiet och Moderaterna, bara skiljer någon procent! Å ena sidan.

Å andra sidan ökar samtidigt betydelsen av det som händer i bolagen när det gäller utvecklingen för Umeå kommunen. Låt oss studera en uppställning över tillgångar som antyder bolagens ökande betydelse:

Tillgångar inom Umeå kommun

Bolagen                11 971 milj kr

Förvaltningarna      6 472 milj kr

Källa: Umeå kommuns årsredovisning 2017, Materiella anläggningstillgångar

De kommunala bolagens tillgångar är dubbelt så stora som kommunens.
Detta antyder deras betydelse för Umeås omvandling. Denna tyngdförskjutning mellan kommunen och dess bolag har inte alla partier fattat. Vissa partier har inte heller fattat att styrelsen står över vd:n även i kommunala bolag. Dessa partier klarar inte av att lägga fram egna förslag till ”ägardirektiv” som visar VD:n hur partiet vill att bolaget ska drivas. De partier som inte har förstått bolagens ökade vikt har satt svaga representanter i bolagens styrelser – som dessutom inte får nödvändig uppbackning av sitt parti. Turerna kring utförsäljningen av 1601 hyresrätter inom Bostaden är ett exempel på hur tyngdpunkten har förskjutits mellan fullmäktige och bolagen när det gäller debatt och beslut som berör kommunens utveckling.
Hade vissa ledamöter i AB Bostadens styrelse vågat använda sig av sin rätt att gå ut och starta en debatt om vad som var på gång skulle utförsäljningen av hyresrätterna inte ha kommit som en chock för så många.

Arbetarpartiet kommer att föreslå att investeringarna för kommunen och dess bolag i framtiden ska diskuteras samtidigt, då budgeten ska antas, för att olika behov ska kunna jämföras med varandra. Det är orimligt att skolan ”svälter” medan INAB hanterar miljardbelopp. I praktiken har INAB under lång tid kunnat göra vad de har velat, både utan märkbara ekonomiska begränsningar eller utan krav på insyn. Det är framförallt detta bolags självs-vådliga aktiviteter som kan medföra oförutsedda ökningar när det gäller exempelvis skuldsättning och borgensåtaganden.

Apropå det: Bertil Hammarstedt ska avgå som VD för INAB. Han ska helt och hållet koncentrera sig på båtäventyret Umeå-Vasa (eller Titanic som umeborna säger tillvardags). Det betyder att VD:stolen på INAB är ledig. Det är även Aidanpää. Då vi vinner valet den 9 september ska vi börja med att erbjuda henne denna VD tjänst. Vill hon inte jobba på INAB kanske hon vill bli Stadsdirektör. Vi kan ju alltid fråga henne.

I framtiden kommer vi att lägga fram ägardirektiv och se till att dessa styrdokument diskuteras. Förändringar är nödvändiga för att anställda och medborgare ska återfå kontrollen över utvecklingen. Umeå kommunfullmäktige har en skyldighet mot väljarna återta kontrollen över hela kommunens ekonomi och i den ingår även bolagen,

Ska den snabbt växande skulden, som vi har talat om i samband med att vi har presenterat våra åtgärder, sluta att växa måste hela kommunens ekonomi dra åt samma håll och ledas av av samma politiska organisationer. Vi kan inte acceptera några gräddfiler eller skilda agendor.

 _________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition som bekämpar skrytprojekt och vill skapa personal- och medborgarmakt i Umeå. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra oss från att återväljas till kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att få 10 %  av rösterna – så att vi kan fortsätta att utmana de etablerade.

_____________________________________________________________

I vår kamp för att undvika det skräckscenario som vi tidigare talat om – med ett samlat underskott för kommunen på 7,5 – 10,0 miljarder kr i underskott 2028 – fortsätter vi med att varna för att skrytprojekt riskerar att drabba vardagsverksamheter. Detta utgör det fjärde avsnittet. Idag handlar det om den exklusiva färjan Umeå-Vasa.

Ja till färjetrafik – nej till skrytbåtar

Symbolen för alla skrytprojekt, Kulturväven, doldes bakom en direkt lögn från makthavarnas sida – lögnen om att Stadsbiblioteket behövde nya lokaler – trots att den byggnad där stadsbiblioteket var inhyst vid Vasaplan var konstruerad så att bibliotekets yta kunde ha ökats med 50 procent (från 7000m2 till 10500 m2).

Idag döljs planen på att bygga en onödigt dyr skrytfärja mellan Umeå-Vasa bakom påståendet att alla andra tänkbara alternativ än just den, redan från första början, valda utformningen av motorer drivna med flytande naturgas (LNG) innebär en nedläggning av all färjetrafik mellan Umeå-Vasa.

Det politiska etablissemangets ursprungliga budget för den nya färjelösningen presenterades på nedanstående sätt:

Ny exklusiv färja                                 1100 milj

Ombyggnation av                          700-900 milj
hamnarna i Umeå och Vasa

Totalt                                  c:a 1800-2000 milj

Ursprunglig finansieringsplan

Svenska staten                       350 milj

Finska staten                          350 milj

EU                                         400 milj

Övrigt (företag, kommuner,
regioner plus upplåning )      838 milj

Summa                          c:a 2000 milj

Källa: Umeå kommun, Totalt Umeå(8/12 2016)

Men det politiska etablissemanget visade sig ha byggt sin budget på glädjekalkyler. De stora bidragen till finansieringen föll bort:

– svenska staten sa nej:         -350 milj

– finska staten sa ”kanske”     -350 milj

– EU sa nej:                           -400 milj

Totalt ”tapp”:                        -1100 milj

Om vi jämför det ekonomiska tappet med den ursprungliga budgeten (i dess billigaste variant) så föll hela 61 procent av finansieringen bort!

Då det stod klart för järngänget kring det kommunala bolaget INAB, plus ett mindre antal heltidspolitiker, att deras förhoppningar om att få bidrag på 1 100 miljoner (1,1 mrd) inte skulle komma att infrias hade det enda ansvarsfulla från deras sida varit att förklara för allmänheten vad som hänt. De kunde ha sagt något i stil med:

”Vi har gjort vad vi har kunnat för att få bidrag till den framtida lösning på färjetrafiken mellan Umeå-Vasa som vi ansåg vara bäst. Men den byggde på stora bidrag på 1100 miljoner från svenska och finska staten samt från EU. Men sedan infrastrukturminister Anna Johansson i samband med sitt besök i Umeå den 28 november 2016 förklarat att ’Staten inte finansierar fartyg i gränsöverskridande trafik’ har vår ursprungliga finansieringsplan gått om intet. Till detta ska läggas att de lokala företagens intresse har varit ljumt för just denna lösning – de är nöjda med en bättre begagnad färja. Därför måste vi hitta en annan lösning. Exempelvis i form av en bättre begagnad färja”.

Arbetarpartiets billigare alternativ

En plan B borde hela tiden ha funnits med i bilden i form av en bättre begagnad färja.
Men ”järngänget” förklarade frankt att någon sådan inte finns. Inte i hela världen! Detta ursprungligen beroende på isklassificeringen. Den färja som går över Bottenviken måste ha vissa ”isbrytaregenskaper”. Men sådana kan även uppnås genom att uppgradera en befintlig färja. Eckerö Line gjorde detta med en färja som de satte in på linjen Helsingfors-Tallinn. Denna färja fick isklass ”1A” vilket är vad som krävs i Bottenviken. Vi har svårt att tro att detta inte skulle kunna göras även på en färja på linjen Umeå-Vasa.

Miljöargument utan trovärdighet

”Järngänget” för nu plötsligt fram miljön som ett argument för sin färja – en fråga i vilken de saknar all trovärdighet. Den nya exklusiva färjan ska alltså drivas med miljövänligt s.k. LNG-bränsle som utgörs av flytande naturgas. Men LNG-bränsle kräver dyra motorer och ny infrastruktur för lagring, transporter, m.m. Stena Line har istället valt att konvertera sina fartyg till metanoldrift. Miljövinsterna med metanol är desamma som med LNG – men till en lägre kostnad och med möjlighet att använda befintlig infrastruktur. Även detta vore möjligt på en färja mellan Umeå-Vasa.

Som då skulle bli billigare!

Men ”järngänget” har hela tiden varit helt låsta vid sin exklusiva färjelösning.
Så istället för att erkänna sitt bakslag, och göra ett omtag, presenterade de snabbt en ny, och glad, budget som utgår ifrån att övriga politiker, media och allmänhet glömt bort att färjelösningen ursprungligen byggde på bidrag för 1,1 miljarder kr. Den nya finansieringen innebär att:

– INAB säljer ut mark och byggnader till ett värde av 100 miljoner kr,

– INAB och färjebolaget tar upp nya stora lån, vilket ökar de kommunala bolagens skuldsättning med uppåt 450 miljoner kr,

– Ursprungligen presenterades anpassningen av hamnarna som en del av färjelösningen och uppgick till 700-900 miljoner kr. Idag presenteras dessa kostnader istället som något som ändå skulle ha gjorts – oberoende av färjan.

(Enligt VK 13/7 har den finska statens ”kanske” nu bytts ut mot ett bidrag på 25 miljoner euro).

De beskrivna turerna innebär tre förändringar av beskrivningen av verkligen:

Den första förändringen.
Tidigare beskrevs kostnaden för upprustningen av hamnarna i Umeå och Vasa som något som var en konsekvens av den nya exklusiva färjan inte minst kopplat till de motorer som . Men i ett svar på vår enkla fråga på fullmäktige i januari sa Hans Lindberg att de land-investeringar som planeras för färjan plötsligt endast låg på c:a 100 miljoner. Men samtidigt ökade plötsligt renoveringsbehoven i hamnen till 800 miljoner kr!

Den andra förändringen.
I en intervju i Totalt Umeå (dec 2016), sa Hans Lindberg: ”Vi söker stöd, men får vi inte det och det är bara Umeå och Vasa kvar, då måste vi lägga ner Kvarkentrafiken”.
Vi tolkar detta uttalande som att Lindberg försökte idka utpressning mot regeringarna i Sverige och Finland. Men den 18 januari i år hade Lindberg återigen gjort en 180-graderssväng. Nu var hans budskap detta: ”Oavsett beslut så tuffar vi vidare för att hitta lösningar”.

Den tredje förändringen.
Trots förlusten av 1 100 milj i bidrag, och att det bara var Umeå och Vasa kvar, skulle ändå den ursprungliga färjelösningen förverkligas. Nu finansierat med betydligt större låneandel än som ursprungligen var tänkt. Och det vore en fördel, sa Bertil Hammarstedt, om båten byggdes i Finland. Detta sagt till finska YLE (den 15/2-18).

Om det är denna åsiktsförklaring, att det vore en fördel om båten byggdes i Finland, som nu fått den finska staten med på projektet kan vi inte bevisa. Men vi har under en längre tid befarat att så varit fallet. Om så är fallet skulle detta kunna förklara den orubbliga hållningen när det gäller vilken vilken typ av färja, motorer och bränsle som ”båten” ska ha samt vara utrustad med. Det skulle också förklara det påfallande ointresset för alla andra, billigare, lösningar.

Skulle det vara så att Finland måste ”smörjas” vilket vi inte kan bevisa”men länge funderat över” så skulle detta måste anmälas och undersökas för att utröna om detta följer de lagar och regler som gäller vid upphandlingar!

_______________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition som bekämpar skrytprojekt och vill skapa personal- och medborgarmakt i Umeå. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra oss från att återväljas till kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att få 10 %  av rösterna – så att vi kan fortsätta att utmana de etablerade.