Etikett: Lennart Holmlund

Miljön och demokratin förlorare

Av , , 3 kommentarer 10

Pampar vilseledde folkvalda beslutsfattare då IKEA hamnade på Teg

Ingress. Sedan 28 juni rasar en ursinnig strid i Umeå. Det som utlöst striden är att medlemmar i Arbetarpartiet överklagat beslutet att IKEA ska få etablera sig på området Entré Syd söder om umeälven. Det som ligger bakom striden är att de kommunala makthavarna har brutit mot miljökvalitetsnormerna varje år under minst ett årtionde. Till detta ska läggas den odemokratiska beslutsprocessen som ledde fram till att IKEA fick sin drömplacering.

Sex olika alternativ diskuterades – i hemlighet mellan IKEA och utvalda makthavare som t ex Lennart Holmlund, S, Anders Ågren, M, och Tamara Spiric, V. Men i Umeå är det en tradition att även medborgarna deltar i diskussionerna, kring exempelvis placeringen av ett badhus. Eller IKEA. Detta engagemang från medborgarna irriterar de kommunala makthavarna. Omåttligt. Deras nya giv går därför ut på att hålla medborgarna utanför. Detta gäller även för de folkvalda till kommunfullmäktige.

Det beslut i kommunfullmäktige som gjorde det möjligt för IKEA att bygga på Entré Syd baserades på medvetet vilseledande underlag. Nya Arbetartidningen kommer här att redogöra för striden. Vi tror att miljöbrotten och den odemokratiska beslutsprocessen har ett intresse utanför Umeå. Vi tror även att själva striden har ett allmänintresse.

Makthavarnas nonchalans

Bakgrund. Sedan årtionden spyr trafiken i Umeå ut alltför stora koncentrationer av farliga avgaser. Det senaste årtiondet har mätningar visat på förekomsten av väldigt höga koncentrationer av kvävedioxid – särskilt längs Västra Esplanaden i centrala Umeå. År 2010 var det bara två platser i hela Sverige där koncentrationerna var högre, mätt som årsmedelvärde, och det var på Hornsgatan i Stockholm och i Gårda i Göteborg.

Den s k Lucas-studien (Lungcancer i Stockholm) visar på ett starkt samband mellan höga koncentrationer av kvävedioxid och lungcancer. Men makthavarna i Umeå bryr sig inte, utan utsätter umeborna för en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och astma. Än mindre bryr de sig om miljökvalitetsnormerna (MKN), vilka sedan 2006 har ställning av lag. Istället skriver makthavarna provokativt att ”Umeå även under kommande tioårsperiod kommer att ha öjökvalitetsnormerna…”! Makthavarna bedriver ett rent krig mot umeborna och mot de miljölagar som ska skydda oss. De känner till hälsoriskerna men visar en farlig nonchalans för umebornas hälsa.
 
Förakt mot miljölagarna i tabellform
Tabellen visar makthavarnas förakt mot miljökvalitetsnormen (MKN). När det gäller snittutsläppen per dygn får en viss koncentration av kvävedioxid per kubikmeter luft endast överskridas vid sju tillfällen under ett år. Men 2011 överskreds MKN efter V:a Esplanaden i Umeå vid 64 tillfällen. Det är nio gånger så ofta som lagen tillåter!
 
Tabell.
År       antal dygnsöverskridanden
          av MKN för kvävedioxid
2003        27
2004        46
2005        fullständig uppgift saknas
2006        53
2007        62
2008        41
2009        59
2010        67
2011        64
 
Trafikutsläppen innebär att koncentrationen av kvävedioxid överstiger MKN (som är en miljölag) både på dygns- och årsbasis. Och vi upprepar: makthavarna planerar att fortsätta bryta mot miljölagarna och riskera umebornas hälsa i åtminstone tio år till. Enligt egen utsago. De bryr sig inte om att de år 2005 fick i uppdrag (läs beordrades) av regeringen att utarbeta ett åtgärdsprogram för att minska de halten koldioxid i luften. Allt visar på deras förakt för miljölagar och hälsorisker.
 
IKEA krossar Holmlunds miljöplan
 
Under drygt tio år har Lennart Holmlund, S, vägrat att vidta mer än marginella åtgärder för att minska de farliga halterna av kvävedioxid. Förslag att samordna företagens varutransporter – något som halverat utsläppen från lastbilstrafiken i centrala Linköping – har ”holmlundarna” alltid sagt NEJ till. De har satt allt hopp till ringledens länkar.
 
Och visst skulle ringleden sprida trafiken och utsläppen, från en väldig koncentration till Umeås centrum, ut mot stadens periferi. Men i detta läge dök IKEA upp. Och företagets krav, i de hemliga förhandlingarna, var att få placera sina anläggningar på området Entré Syd – söder om umeälven. Det var då temperaturen började stiga.
 
Ett IKEA i Umeå! Holmlundarna visste knappt till sig. Samtidigt innebar IKEAs krav på en placering söder om älven en ökning av trafiken i centrala Umeå, där luften är som farligast, med i snitt 3 000 bilar per dygn. Trafikökningen skulle minska positiva effekter av ringleden vad gällde bl.a. utsläpp av kvävedioxid. Så välkommen IKEA. Men adjö till stora delar av miljövinsterna från ringleden – som totalt kostar uppåt 2 miljarder varav hälften ligger på den ännu obyggda V:a Länken!
 
Hur lösa dilemmat? Ett IKEA på Entré Syd minskade miljövinsterna genom ökad trafik genom Umeå centrum. Bevarade miljövinster krävde att kommunen satte hårt mot hårt och vägrade företaget att etablera sig på Entré Syd – det fanns trots allt fem områden norr om älven for IKEA att välja mellan. Makthavarna ”löste” dilemmat genom att lägga sig platt för Kamprad och Co genom att offra miljön. Samtidigt tappade Holmlund och Co ansiktet. Deras drygt tioåriga tjat om att V:a Länken och ringleden i övrigt skulle lösa miljöproblemen i Umeå föll samman. En gigantisk presigeförlust för både sossar och allians.
 
Det magiska nollalternativet
 
För att slippa erkänna att ringleden, inklusive den dyra Västra Länken, inte längre kunde stoppa överutsläppen av kvävedioxid, måste ett fikonlöv skapas. Kejsar Holmlund stod utan kläder. Metoden blev det magiska ”nollalternativet”.
 
Ett nollalternativ är den spontana utveckling som skulle ha ägt rum på Entré Syd om IKEA inte hade etablerat sig där. Så hur förklara bort de försämringar som ytterligare 3 000 bilar skulle innebära för luften inne i centrala Umeå – där antalet dagar då halten kvävedioxid överskrider miljölagarna redan är nio gånger för många. Svaret blev ofattbart dumt.
 
Idag ligger det åkermark med kvittrande fåglar på Entré Syd (eller kv Marknadsplatsen). Det är där IKEA ska bygga. Åkermark och fåglar är det nollalternativ som borde jämföras med de effekter på miljön som en etableringen av IKEA, inklusive en p-plats för 2 500 fordon, borde jämföras med. Om allt gick ärligt till. Men denna jämförelse skulle ju, för böveln, visa att bygget av IKEA innebar en gigantisk ”miljöförlust”. Och det är här som den underbart idiotiska lösningen i form av det magiska nollalternativet kommer in.
 
Pamparna beslutade helt enkelt att låtsas att det finns ett handelsområde på Entré Syd (där det idag alltså bara finns åkermark och fåglar) och sedan jämföra sitt tänkta handelsområde (som i fantasin var lika stort som IKEA) med just – IKEA! Tala om genialt. Rena magin. Man jämför ett handelsområde som inte kommer att finnas med ett handelsområde som kommer att finnas”! Och då ett påhittat IKEA jämfördes med ett riktigt IKEA blev skillnaden mycket mindre, nästan ingen. Detta var ett långt bättre resultat för Holmlund och Co än då IKEA jämfördes med åkermark och fåglar! Men, men. Misstanken gnagde. Skulle folk verkligen gå på denna idioti?
 
Byggnämnd utan ritning
 
För att inbilla umeborna att etableringen av IKEA på Entré Syd inte skulle bli någon miljömässig försämring så var det säkrast att visa folk att det skulle ha växt fram ett handelsområde på Entré Syd även utan IKEA. Rent spontant alltså. Och lika stort som IKEA dessutom. Bristen på företag som ens kom i närheten av IKEAs storlek lämnades därhän. Det gällde att inte hänga upp sig på futtiga detaljer. Istället måste kreativiteten få flöda. Mycket fritt.
 
Avgörande för att makthavarna skulle kunna hävda att ett handelsområde skulle ha kunnat växa fram även utan IKEA var att det överhuvudtaget skulle ha funnits ett handelsområde utan IKEA. Här kommer vi in på frågan om översiktsplaner och handelspolicy. Sverige är inget vilda västern. Här är markområden planlagda. Ett handelsområde måste vara utsett till handelsområde. Om så inte är fallet kan inte företag flytta dit. I Sverige råder ordning och reda vad gäller planer. Och tur är det.
 
Utan att kolla fakta uttalade sig Byggnadsnämndens Åsa Ögren tvärsäkert om att Entré Syd varit avsatt som handelsområde, sedan lång tid. Detta framgick Handelspolicyn från år 2000. Men också av den fördjupade översiktsplanen från 2011. Därför skulle det säkert ha vuxit fram ett handelsområde på Entré Syd – även om inte IKEA velat etablera sig där. Påstod alltså Åsa Ögren och Byggnadsnämnden. Men, säg den lycka som varar?
 
En enkel koll visade vilka handelsområden som fanns i handelspolicyn år 2000. Tre handelsområden omnämndes utanför Umeå centrum: Ersboda/Mariedal, Strömpilen och Prästsjön/ Klockarbäcken. Men inget om Entré Syd! Området fanns inte med som ett handelsområde i policyn av år 2000. Vilken miss av Byggnamnden! Detta gjorde det mycket osannolikt att det ”spontant” skulle ha växt fram ett handelsområde på Entré Syd.
 
Nåväl. Byggnadsnämnden i Umeå ger sig inte för en liten fadäs. Åsa Ögren trodde sig också veta att den fördjupade översiktsplanen från 2011 bestämt att Entré Syd var ett riktigt handelsområde. Och då skulle en ”spontan” framväxt av ha kunnat ske ändå. Men, men. Här kommer problem nummer två. Översiktsplanen 2011 talar om Entré Syd som ett ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde. Inte bra alls. Men sämre blir det. Översiktplanen 2011 är nämligen överklagad (detta är ju Umeå)! Därmed gäller idag en annan översiktsplan daterad 1998. Och i ÖPL 98 utgör Entré Syd inte ens ett handelsområde i ”reserv”.
 
Slutsats: det finns ingen chans att Entré Syd ”spontant” skulle ha kunnat blivit ett handelsområde av IKEAs storlek – med samma inverkan på trafik och miljö – eftersom Entré Syd inte var ett handelsområde (före de hemliga kontakterna med IKEA). Men utan kontakten med IKEA – inget handelsområde på Entré Syd.
 
Innebörden av detta är att nollalternativet inte kan utgöras av ett påhittat handelsområde av IKEAs storlek. Ett sådant skulle aldrig ha tillkommit spontant. Det enda som tillkommit spontant är åkermarken och fågelsången. Det är detta som ska jämföras med IKEA, inklusive IKEAs p-plats för 2 500 fordon. Och en jämförelse med detta riktiga nollalternativ kommer att visa på en kraftfull försämring, vad gäller trafik och miljö, om IKEA etableras på Entré Syd.
 
Nu stod detta klart redan från början. Det som hänt är ”bara” att Byggnadsnämndens dribblande har visat att kommunens makthavare är beredda att trampa, inte bara på miljölagarna, utan också på allt annat för att att försöka lura umeborna. Tillvägagångssättet med ett påhittat nollalternativ är en skandal. Och för denna skandal står Sossarna, Moderaterna och Vänsterpartiet. Vi tänker avslöja dem.
 
Nytt åtgärdsprogram för dagens miljöhot – inte för gårdagens
 
Arbetarpartiet gick inte i fällan med nollalternativet som V gjorde. Istället har vi avslöjat bluffen. Men vi missade att anlägga synpunkter på översiktsplanen under utställningsfasen. Hade vi gjort detta så hade vi haft långt större chans att påverka Miljökonsekvensbeskrivningen (MKB). En sådan miss får inte hända igen.
 
Vi måste vi nu genast ta upp behovet om ett nytt åtgärdsprogram. Det regeringen beordrade fram 2005 var tänkt att åtgärda situationen som den var då. Men det har gått fem år sedan dess. Och nya starkare trafikflöden kommer att bli resultatet genom centrala Umeå genom IKEAs etablering söder om älven.
 
Vi måste också slå tillbaka de hatfulla angrepp som Holmlund dragit igång mot oss för vår överklagan i miljöns och demokratins intresse. Om vi agerar kraftfullt kommer striden att handla om just miljö och demokrati. Då har både umeborna och vi vunnit en seger. Men om vi agerar kraftlöst kommer Holmlunds och Co lögner att dominera striden. På detta förlorar både vi och umeborna. Så det ligger mycket i vågskålen. Men vissa strider måste Arbetarpartiet helt enkelt ta.
 
Annars saknar vi existensberättigande.
 
Jan Hägglund.
 
PS. Ser i Folkbladet 29/6 att Holmlund bett en journalist att ”hålla käften” och hotat att lägga ned socialnämnden. Låt er inte skrämmas av den gubben. Han är på upphällningen. DS.
3 kommentarer
Etiketter: , , , ,

SMS:et, den elake hovnarren och maktkoncentrationen i Umeå

Av , , Bli först att kommentera 12

Lennart Holmlund har, som de flesta vet, försökt skrämma en ”debatterande” tjänsteman vid länsmuseet till tystnad. På kommunfullmäktiges möte i måndags 28 mars försökte alla partier utom Arbetarpartiet att göra detta till en fråga om Lennart Holmlunds personlighet.

Men det är inte Holmlunds sms som är viktigt utan den maktkoncentration som ligger bakom sms:et.

Frågan om flytten av Stadsbiblioteket är viktig i sig själv. Detta på flera sätt. Det gäller en rad frågor som är avgörande för Umeås framtida utformning. Exempel: biblioteksverksamheten – både vid Vasaplan och ute på stadsdelarna, kulturens framtid, den fysiska utformningen av centrala Umeå, luftens kvalitet (eller snarare brist på kvalitet) samt hur man ska använda 700 miljoner kr.

Men frågan om stadsbibliotekets framtid har ställt en större fråga på dagordningen. Det handlar om den allt tydligare, och allt mer orimliga, maktkoncentrationen i Umeå. Denna maktkoncentration, som har växt fram under en lång tid, har nu funnit sina former och anser sig stå över vanliga demokratiska spelregler. I samband med den planerade flytten av stadsbiblioteket har denna maktkoncentration framträtt i all sin nakna och brutalt anti-demokratiska form. Jag återkommer till detta litet senare.

I skrivande stund har Lennart Holmlund som sagt försökt skrämma en ”debatterande” tjänsteman vid länsmuseet till tystnad. Namnet på denna tjänsteman är Anders E. Björkman. Det som understryker sammanväxten mellan staten (i detta fall Umeå kommun) och kapitalet (Balticgruppen) är det sätt på hur Holmlund skriver. Han riktar sig till tjänstemannens chef. Sedan försöker han att skrämma denna chef. Det antidemokratiska är inte bara ATT Holmlund skriver till en chef för att hon ska tysta en underlydande. Det är även intressant HUR Holmlund skriver. Läs själva Holmlunds sms till länsmuseets chef Ulrika Grubbström. (den kursiverade texten nedan).

”Hej Ulrica. Jag läste den debattartikel som din webbredaktör skrev om Baltic. Det är ju en person som haft flera sådana artiklar förut men nog är jag helt säker på att du och museet för all framtid inte bör kontakta Baltic för att de ska sponsra någon verksamhet. Jag vet ju att han skriver vad han vill som privatperson men han kan långt ifrån må bra med alla de insinuationer som fanns. Dessutom en massa fel, men det ansvaret ligger ju på VK som publicerar”.

Kommentar: lägg märke till att Lennart Holmlund, som innehar Umeå kommuns tyngsta politiska ämbete, inte bara försöker använda sig av den tyngd som detta ger honom. Holmlund gör sig, dessutom, till en direkt tolk för Balticgruppen (Christer Olssons) uppfattningar. Han går så långt som att säga att museets chef ”för all framtid inte bör kontakta Baltic för att de ska sponsra någon verksamhet”! Vi inom Arbetarpartiet frågar oss hur Holmlund vet detta? Svaret är den ”maktens triangel” som vi talat om tidigare. Denna "maktens triangel", bestående av a) några få kommuntoppar, b) Balticgruppen (undra på att andra affärsidkare klagar på ett dåligt företagsklimat – Baltic verkar ha företräde till allt), c) vår vanligaste morgontidnings mediaimperium, är de som styr Umeå. Holmlund använder sig alltså av två av kommunens tre tyngsta ”pjäser” för att skrämma till tystnad. Sig själv och Baltic.

Som om detta inte vore nog så har tjänstemannen, Anders E. Björkman, även angripits av en av Umeås tyngre, och Balticgruppen närstående, kulturentreprenörer. I ett brev från denne kulturentreprenör fanns en rockslagsknapp med texten: ”NO! Artists Against Everything”! I brevet fanns också en text med bl a följande innehåll: ”Bär den med stolthet, fortsätt att kämpa mot alla förändringar i vår stad”.

Många kapitalister som tjänat riktigt mycket pengar (inte sällan genom att ha använt brutala metoder) blir till slut så rika att de har råd att köpa sig ett bättre rykte. Detta är exakt vad Umeås ”furste” Christer Olsson sysslar med – vid sidan av sina nya och allt större fastighetsaffärer. Det är i detta sammanhang som man ska se Baltics penninggåvor: till universitetet (vilket fick universitetet att utnämna Olsson till hedersdoktor); till arbetslösa ungdomar (vilket fick Britt-Marie Löfgren, gruppledare för FP, att frenetiskt försvara Olsson på fullmäktige i måndags); till uppbygget av konstparken vid Umedalen (vilket köpt Baltic en massa gratisreklam). Christer Olsson vill verka som en fin och kultiverad människa – som en riktig mecenat – men för honom är allt detta bara en annan form av investeringar – en ”finare” form av reklam.

Baltics ägare, Christer Olsson, håller sig också med en egen kändis vid namn Staffan Ling. Ling är en före detta. Före detta medlem av Socialistiska Partiet (SP). Före detta komiker (känd från bl a TV-serien ”Staffan och Bengt”). Denne Staffan Ling ingår i Christer Olssons långsiktiga planering. Om konstparken syftar till att förgylla Olssons framfart så är syftet med den före detta vänsterpolitikern och komikern Staffan Ling att popularisera Baltics framfart. Men Olssons kultiverade attityd är just bara en attityd – köpt för pengar. Om inte Baltic får som de vill så drar de sig inte för att hota. De hotar med att investera i någon annan kommun (och då betyder inte ungdomarna i Umeå något längre för Baltic). Och Baltic kan, som vi vet, även få Lennart Holmlund att känna sig tvungen att skicka hotfulla sms – sms som är så klumpiga att Baltic nu känt sig tvingad att ta avstånd ifrån Holmlund.

Tillbaka till Staffan Ling. En gång var han rolig. Idag är han bara en köpt hovnarr. En billig lobbyist – fast troligtvis inte i pengar räknad. Men sedd mot bakgrund av Holmlunds sms, och Christer Olssons ekonomiska hot om att satsa sina pengar i någon annan kommun, är Ling även en hotfull hovnarr. För till saken hör att nämnde Ling deltagit, och det på ett mycket aggressivt sätt, i debatter som rör flytten av stadsbiblioteket, omdaningen av centrala Umeå och Balticgruppens roll i denna. Detta bland annat på en debatt på Arkitekthögskolan – anordnad av föreningen Byggnadskultur. Ling deltog i debatten med bristande sakkunskap, men med all pondus som en lokal kändis kan uppbåda.

Detta är bakgrunden till att Arbetarpartiets representanter i fullmäktige blev upprörda då nämnde Ling även dök upp utanför fullmäktige – med det uppenbara syftet att påverka vissa viktiga politiker (alltså att bedriva lobbyverksamhet). I fullmäktigedebatten nämnde vi inte Ling vid namn. Däremot talade vi om för fullmäktige vad som pågick, nämligen att ”betalda bulvaner” för Baltic till och med hade fräckheten att agera utanför fullmäktigesalen – just den dag då frågan om Holmlunds, och därmed även indirekt Baltics, påtryckningar behandlades. Detta uppskattades inte av representanter för vissa partier i fullmäktige. De försökte tala om att ”hyfsa” språket. Vilket oerhört hyckleri! Representanterna för maktens triangel tillåter sig själva vad som helst. Men då de, och deras hovnarrar, blir kallade vid sitt rätta namn så blir de stötta i kanten. Ja, till och med ledsna. Så jag kunde inte undslippa mig ett uttalande som gick ut på att applåderna var ”patetiska”. Jag sa även att etablissemangets partier kunde applådera varandra inne i fullmäktigesalen, men att utanför fullmäktige fick de inga applåder av umeborna.

Två partier spelar falskt i denna fråga: Centern och Vänsterpartiet. C låtsas som om bygget på kajen INTE innebär att stadsbiblioteket ska flyttas. Inget annat parti anser detta. Vänsterpartiet kommer med en klädsam kritik av både Holmlund och Baltic. Just klädsam. Inte mer. För samtidigt har de röstat för att flytta stadsbiblioteket och de styr Umeå ihop med Socialdemokraterna – vilket innebär att även Vänsterpartiet ingår i maktens triangel. Så kritiken mot Holmlunds sms från V väger inte speciellt tungt. Ta Jan-Olov Carlssons försök att vara rolig som exempel. Jag anser att hela syftet med att fokusera på just Lennart Holmlund och hans sms är att ta bort uppmärksamheten från maktkoncentrationen. En fråga som är mycket viktigare.

Vi i Arbetarpartiet (f.d Rättvisepartiet Offensiv) kommer att fortsätta att bekämpa flytten av Stadsbiblioteket samt den maktkoncentration som blir allt tydligare. En maktkoncentration som till och med oroar åtminstone EN medarbetare på VK.

PS. Jag utgick tidigare ifrån att den person som sände en rockslagsknapp med text till tjänstemannen på museet var Staffan Ling. Just detta har visat sig vara felaktigt. I övrigt står vi fast vid allt vi skrivit om nämnde före detta komiker. DS