Happy reunion!

Hej hej!




Nu är man tillbaka på svensk mark, sedan i lördags eftermiddag.
Bland det första vi gjorde, efter att ha dumpat väskorna hemma, var att åka raka vägen till kattpensionatet och hämta våra älsklingar.
Det är alltid svårt att veta hur de ska reagera, efter så pass lång tid ifrån oss.
De flesta gånger ser man tydligt att de känner igen en och blir glada, fast någon gång har de nästan verkat småsura.
Som att ”jaha, passar det att komma nu?”. 😛
Denna gång blev det raka motsatsen till det.
I princip så fort de såg oss klev de upp från sin vila, gick fram till dörren på boxen de bott i och började skrika.
Speciellt Bonzo, den äldsta, som är den som är mest fäst vid mig visade tydliga tecken på glädje.
Vilket var så kul!


Vår yngsta men även största kisse rymdes inte med de andra, och hade istället bäddat in sig under täcket vilket är lite av hans specialitet, så han undgick därför kameran. 🙂

Hela gårdagen gick för mig i stort sett åt till att sova.
Jag har varit totalt oväckbar och inte ens stigit upp för att vare sig äta eller gå på toaletten.
Inte så konstigt, då det blivit otroligt lite sömn dygnen innan.
Taxin hämtade oss 05 i lördags morse, och körde oss till flygplatsen i Las Palmas.
Jag hade inte kunnat sova någonting under natten, då tanken på att jag skulle behöva kliva upp vid 03, senast 04 gjorde mig för stressad.

Trötthet och stress inför resan tog sig smått pinsamma uttryck på flygplatsen.
Jag stod och pudrade näsan inne på damernas, och undrar varför det kom in en massa män hela tiden.
”Håll er på er egen toalett”, liksom…
När jag gick ut slängde jag ett öga på skylten och insåg att det inte var de som hade gått fel…
Att det stod pissoarer mot ena väggen kan man ju tycka borde ha gett mig en viss hint om läget, men men… 😀


Med tanke på den uteblivna sömnen under resan, trodde jag att jag skulle somna utan problem i lördagsnatt.
Så vart det inte, trots att min kropp var urtrött gick min hjärna på högvarv och vägrade komma till ro förrän framåt söndagsmorgon.
Minus ca två timmars sömn på planet hade jag varit vaken inte långt ifrån två dygn, innan jag äntligen somnade och SOV. Sjukt.
Skönt att äntligen ha fått sova ut nu, och känna sig någorlunda utvilad.


I veckan blir det att återvända till matrutinerna, och gymmet ska förhoppningsvis få fler än ett besök.
Träningen har ju funkat ovanligt bra när jag varit borta, kosten har det gått lite sämre med – även om det inte varit någon ren katastrof.
Jag har dock känt på slutet att min mage inte riktigt varit nöjd, så jag måste ta mig tillbaka till den kostrutin som min kropp mår som bäst av.