Många människor definierar sina liv genom sina arbeten. Vanligt förekommande. Inte helt oväntat sätter det emellanåt människor i situationer där de tvingas kämpa, ändra och mer eller mindre offra hela sina liv för att bibehålla det yrke som dels de själva men även deras omgivningar definierar dem genom. Ett yrke är eftersträvansvärt i många avseenden, förutsatt att det är ett yrke som en person verkligen känner att hon/han vill ha. Handlar det däremot om ett arbete som värmer plånboken mer än hjärtat är ett karriärbyte inte det sämsta som kan inträffa.

Alla yrken är inte lämpade för alla och samtidigt har inte alla samma mål med sina respektive arbeten. Har man ett brinnande intresse för exempelvis djur och dessutom ägnat några år av sitt liv till att utbilda sig för ett jobb relaterat till djur är man inte helt fel ute om man söker jobb som involverar djur. Vill du jobba så ska du jobba med något du verkligen vill jobba med. I samma anda vore det kanske klokast för företag att anställa den sökande som är mest intresserade istället för den bäst lämpad. En investering för framtiden för alla inblandade. Besvärlig tillämpning i dagens samhälle men se den ekonomiska krisen som tid för omdaning av arbetsmarknaden. Genom att anställa den mest intresserade kvalitetsförsäkrar man inför framtiden. Dessutom kräver nästan alla jobb någon form av inskolning som skall föregå det faktiska utövandet. Den tiden kan bli längre genom att anställa den mest intresserade, men där den bäst lämpade tappar intresse och inspiration kommer den mest intresserade att förbli en pålitlig kugge. Intresse driver dessutom skapande långt mycket längre än lämplighet och färdighet vilket kanske kan ge ett företag längre liv, större omsättning och i slutändan fler jobb.

Jag var på arbetsförmedlingen härom veckan för att uppdatera mitt CV och titta till arbetsmarknadens puls när jag tyckte mig höra snyftningar. På arbetsförmedlingen? Ja faktiskt. Vid informationsdisken stod en kvinna och grät under hjälplösa blickar från en handläggare som mest såg ut att vilja vara någonstans där arbetslösa människor inte bryter ihop och gråter i hopplöshet. Ingen tröst, inga ord, ingenting. Inte helt oväntat heller eftersom arbetsförmedlare sällan har som förpliktelse att bemöta människor som något annat än arbetstagare. Den gråtande kvinnan släpper sina papper. Hennes curriculum vitae faller till golvet likt döda löv om hösten. I trappan på väg ut snavar hon över sin nerslagna blick innan hon försvinner i hällregnet.

Finanskrisen påverkar nästan alla och slår riktigt hårt mot vissa. Nedskärningar, uppsägningar, besparingar och nedläggningar. Svårare tider verkar vara att vänta för många men det ger ingen någon anledning att inte vilja sträva efter mer. Nöj dig inte med att arbeta bara för att arbete finns att tillgå. Våga vilja och våga visa det. Dagens samhälle är föränderligt och kasten är tvära. Bopålar måste ryckas upp och flyttlass måste surras fast, det hör tiden och människan till. Familj och vänner spelar enorma roller i våra liv men utan ett arbete blir båda svåra att nära. Sök din inspiration och våga ta för dig. Ha intressen och värna om dem lika väl som du värnar om ditt arbete.

’Live as if you were to die tomorrow; learn as if you were to live forever’ – Ghandi