Jazzfestivalen tänder ett ljus i höstmörkret. Vind och regn utomhus, jazz och värme inomhus. Upp på scenen kliver Guru med jazzande följe och plöjer igenom en katalog drygt ett och ett halvt decennium tjock. Ja jag saknar lite Gangstar-grejer men accepterar låtvalen till stor del. Kärleken till musiken och rutinen bandet har tillsammans ger en genuin och ärlig känsla. Det gungas och svettas i publikhavet och alla verkar ha trevligt. De tunga klassikerna möter ett rytande tack och publiken lockas med i call n responselekar som skulle kunna handla om vad som helst. Guru och Solar gör det så bra att vi gapar vad som helst. Jag står svettandes på äpplet i höstisolerade Umeå och ropar: New York City! En mycket bra spelning, jag är nöjd. Det svängde rätt bra.

Flera av bl.a. VKs bloggare med VIPpass sågs stå och mysa på flanken, utanför publikhavets böljande vågor. Nickar i takt och känner vibbarna. Är nyfiken på recensionerna, för det är ju helt skilda bilder som skildras. Själv skulle jag inte vilja försöka recensera en spelning utan att vara en del av den totala upplevelsen. Jag förstår, det blir tröttsamt och allt annat möjligt men musik är ju mer än ett åkband bland backstagekaruseller och intervjuer. Följa spelningar från sidan i avspärrat område är garanterat mysigt men mer som att beskåda konserten än att uppleva den.

Nu har de allesammans kilat hem för att ruva på nåt bra att skriva. Blir intressant att se hur skilda åsikterna är. Till vi läses igen. God morgon.