Så var årets längsta dygn tillryggalagt. 25 timmar långt och helt i onödan. Varför envisas med att behålla en sån trivial ordningsbestämmelse när vi tävlar med ödet i loppet mot livets slut. Anyways, det är tisdag morgon och jag har sovit dåligt. Lika bra att kliva upp. Jag gillar att mina grannar testspringer sina pjäxor om nätterna. Det täcker bra för musiken som kompar mina drömmar. Inatt har Neil Young följt mig på en promenad i vad mina drömmar målar upp som vår folkkära slättstad Skara. Kullerstensgator är inte bekvämt om man är cykelburen. Inte ens i sömnen. Neil sjöng om vind i segel och jag cyklar ikapp. Skumt. Morrs! Ha en god morgon.