Jonas söker jobb. Tack, men nej tack. Jag är inte i behov av att andra hittar jobb åt mig men tanken jag antog att du skulle få var fin. Så omtänksamt av dig. Men som sagt, jag söker jobb, och jag ogillar det. Ogillandet grundas dels i att arbetssökande lockar fram den allra starkaste av tävlingsinstinkter i mig samt att jag i större utsträckning än vanligt rannsakar och kritiserar mig själv. Inte nog med att min person och mina färdigheter skall granskas och lämplighetstestas, mitt jag och mina färdigheter ska dessutom ställas upp i diagram och jämföras med andra förmodat likasinnade samsökande. Det är inget fel med att vara tävlingsinriktad, vilja vinna och skörda frukterna av att dra det längsta av strån men min ärvda vinnarskalle gör mig hänsynslöst målinriktad och väl där drar jag mig inte för att använda all min förmåga och list för att vinna. Blir inte nödvändigtvis osympatisk, bara benägen att sätta mig själv i första rummet.

Vi får se hur detta går. Att försätta sig själv i väntans tider är inte klokt när man är en otålig tidsoptimist. Men jag vill, och någons gud må veta hur mycket jag vill, ha det här jobbet. Hur mycket jag än ogillar processen vill jag ha det. Jag är redo. På med handskarna. Nej vänta, av med dom. Det känns verkligare om knogarna blir blodiga.