Jag skevar till mitt dygn ordentligt just nu. Tolvslaget passerade nyss för andra gången av min vakna dag. Tiden är allt jämt sitt eget relativa jag. Jag vill kunna skapa i samma takt som min idévärld tar form under fantasis vana vingar.

Fastnade i en oväntad konversation i min väntan på bussen idag. Oväntad men inte oplanerad. Jag har länge funderat på att börja intervjua och följa några av de på Vasaplan ständigt återkommande ansiktena som folk refererar till som a-lagarna. Få en historia att återge. Ett perspektiv inte ofta återgivet. Men nu är det natt, så mer om det imorgon.