Naturens gång och tyngdens lag saboterar min morgon. Det är omöjligt att somna om efter man, i tron att rumstempererad plast ska göra det till en behaglig stund av befrielse, satt sig på ringen och för sent för att rädda sig själv upptäcker att ringen inte är nere. Kallt och tröstlöst porslin möter hud och sovmorgonen är ett minne blott. C’est la fucking vie.