Jag fick i går kväll ett av de mest överraskande mejl hittills, kanske också det mest betydelsefulla i mitt liv, vem vet:

"Pga kronprinsbesøket, lørdag den 13.mars, lurer vi på om Tom Juslin kan ta et 10 minutters miljøforedrag kl. 15.30?"

OK, visste att jag ska hålla ett klimatföredrag på Alta museum  under min Norge-turné kl 13 på lördagen. Det är en stor dag för Finnmark, eftersom Finnmarkslöpet startar då, en av de största draghundstävlingarna, tror jag. 

Jag är anlitad att prata om klimat på flera olika ställen under löpet i Finnmark. Hela min fotoutställning med klimatbilder är också beställd att snurra runt Finnmark under det nämaste året.

Norske kronprinsen ska inviga  evenemanget och jag trodde att jag skulle ingå i ett sidoarrangemang. Tills förfrågan kom om jag kunde ställa upp på ytterligare ett  föredrag:

"HKM Kronprins Haakon Magnus skal være tilstede under dette arrangementet."

Jag tror jag drömmer.  Det är redan på lördag. Jag trodde såna här arrangemang var spikade månader, år, på förhand.

Jag måste hitta ett helt nytt upplägg och komprimera mitt budskap. Tio minuter i rampljuset för klimatet! Inte bara kronprinsen utan hela medie-Norge har blickarna riktade på Alta och mig.  Yes, det är nu det gäller!

Berit Lorås,  som koordinerat min landsomfattande turné för Folkeakademiet i Norge under sex veckor i vår är själv chockad:

"Man kan aldri vite hva som skjer. En må være foreberedt på litt av hvert. Dette overgår imidlertid selv  fantasien. "

Lite som en askungesaga. Jag gjorde en klimatresa som ingen trodde på från början. Ingen. Nu har den snart nått sitt mål.

I dag lämnar jag södra Norge och drar upp mot norra delarna. Ska prata för fyra skolklasser i Bodö i morgon och sedan blir det  Hammerfest, Tana och Alta.

Top of Norway – verkligen. Högre än så här kan klimatresan aldrig komma!

125 elever vid gymnasiet i Hokksund är den största publiken hittills på turnén. Jag blev imponerad över hur intresserade de var och hur alla elever hjälpte till med att rada ut stolar, fixa ljudanläggning och videokanon.

Men jag har fortfarande svårt att vänja mig vid visslingarna och applåderna. Känns i alla fall som att något av budskapet gått fram.

I kväll framträder jag för vuxna vid ett möte på rådhuset i Hokksund. Ska bli intressant att se om mottagandet blir lika storartat där.

Tyckte det var fantastiskt kul att det var så många unga som kom till biblioteket i Kongsberg för att höra på mitt föredrag.

Men Natur och ungdom var medarrangörer vid sidan om Folkeakademien, som står för arrangemanget.

Ungdomarena verkar vara mera angelägna om temat. Det har jag märkt tidigare i Västerbotten. En gång pratade jag för pensionärer där, om att spara energi, åka mindre bil, köpa begagnat. Då utbrast en kvinna: "Och nu då vi äntligen fått det lite bättre…!"

That´s  life.

Nån som har en bra vädervits på lager?

Det är det som man verkar förvänta sig vid det allmänna mötet i Kongsberg. Nu vet jag inte om det norska ordet motsvarar det svenska ordet kåsera, men lite förvånad blev jag över anslaget i bibliotekets entré. Klimatförändringarna är väl knappast nåt man skämtar om. Kanske i oljelandet Norge.

Dessutom såg jag att Klimareisen hade förändrats till Den store klimareisen. Intressant. Att se hur den blivit större.

Får väl dra nån kul svenskvits om vädret. Eller norskvits. Nån som har en på lager?

Plus tio och strålande sol, äntligen kom värmen. Även Norge har haft sin kallaste vinter på länge, men i dag kändes det som att det var över.

– Speciellt efter en sån här vinter njuter man extra mycket, säger receptionisten i Kongsberg.

Och visst njört folk på gatan och uteserveringarga. Plötsligt såg jag den första nedcabade bilen –  insåg att det verkligen är vår.

På torsdag infaller vinterns stora begivenhet i norska Drammen. Då hålls den årliga världscupen i sprint på skidor, en tillställning som drar världseliten på skidor till byn och tusentals åskådare.

Vanligtvis brukar det vara brist på snö och man tillverkar konstsnö för evenemanget. Men så var inte riktigt fallet i år. Det fannns gott om natursnö, men ändå byter man ut den mot konstsnö.

Grävskoporna går på högvarv. Natursnön körs bort och i stället forslar man dit tontals med snö som tillverkats uppe i bergen.

En del drammenbor tycker det är vansinnigt. Varför imte använda den snö som finns?
Nej, enligt arrangörerna vill skidåkarna hellre ha konstsnön. Den håller bättre.

På nåt vis känns det som att någonting gått fel någonstans.

Själv åker jag vidare till Kongsberg. Där ligger den snö som föll kvar.

I mitten konstnsö – till vänster natursnö.

Normala vintrar brukar man kunna plantera de första växterna i trädgårdslanden redan första veckan i mars. Då brukar det vara vår i Oslo-trafkten.

Inte i år. Fortfarande är snötäcket tjock och minusgraderna härjar nattetid.

När man strosar runt i Oslo är det mest fascinerande hur många som går med skidorna på ryggen. Ute på gatan, på tunnelnbanan, på bussarna. Norge är en nation som älskar att gå på tur. Det spelar ingen roll om man bor mitt i huvudstaden. Då tar man tunnelbanan till. Holmenkollen, med skidor och termos i handbagaget.

Första veckan är över och jag har landat i Drammen för helgvila.

Det har varit en fantastik vecka. Jag har blivit oerhört varmt emottagen på skolorna och det har märkts både på elever och lärare att de har tyckt att det har varit ett angeläget tema. I Rjukan mottogs jag med visslingar och applåder redan när jag klev upp på scenen. Som värsta rockartisten. Pratade i två omgångar för gymansieeleverna där.

Det jag är mest nöjd med är att kunna lämna efter mig cd-n med de översatta artiklarna på nynorsk och bokmål med kompletterande  förslag till fortsatt forskning och diskussion i klassrummet. Det gör att mitt föredrag kanske blir inledning på ett fortsatt arbete i undervisningen.

Klimatresan fortsätter förhoppningsvis även efter att jag lämnat skolan.

Byborna  i Rjukan längtar efter sol. Att man har solbrist här är inte  klimatrelaterat, utan beror på att byn ligger inklämd mellan två fjäll i Telemarks fjällvärld.  På ena sidan har man det jättelika Gausta-fjället, på andra sidan ingången till Hardangervidda. Bergen skymmer solen helt.

– Man har pratat om att utnyttja fjället och sätta upp en stor spegel som kunde reflektera solljus ner till centrum i byn, men det låter omöjligt, säger en by som jag pratade med.

Rjukan får leva i skuggan. Däremot kan de stoltsera med att ha Norges första vattenkraftverk här. Det byggdes efter att unionen med Sverige upplöstes och blev grunden för Nysk Hydro. Imponerande!

I morgon ska jag prata för två klasser i gymnasiet, plus allmänhet, om klimatsatsningar. Jag tror inte jag behöver göra PR  för förnyelsebara energikällor som vattenkraft.

Det tror jag de känner till  här!

Lokal uppvärmning av stjärtpartiet ppå elementet vid fönstret är inte tillåten!
Inte ens denna vinter.

Eleverna i Bö sa varken bu eller bä, men följde intresserat med föredragen. Pratade för fyra klasser i två omgångar.

Däremot blev det en intressant debatt i lärarrummet mellan föredragen. En biologilärare återkopplade till mina uppgifter om att växtligheten ökar på Island, om man ska se något positivt med förändringarna. Han hade varit på Island i somras och då hade man till och med börjat odla vete på försök, något som tidigare var helt otänkbart.

Bö, som ligger i höglandet mellan kusten och fjällområdet i Telemark har dragits med kyla ända sedan början på december, men i dag lättade det. Första dagen med plusgrader och takdropp. Härligt!