Ett snabbt instick…

Jag har missat att det kommit ett 11:e avsnitt av den suveräna serien YACHT ROCK. Lysande musikhistoria.

Det nya avsnittet handlar om musiken till filmen Footloose (se tidigare inlägg om danstillstånd).

Kan inte bli bättre en röd Måndagkväll när man just tagit på sig pyjamas & just klockat in 39 graders feber.

Avsnitt 1-10 är varmt rekommenderade också.

Jag fick en förfrågan om jag hade någon Apotheosis demo kvar från Thrash eran. Tyvärr inte måste jag säga, det finns säkert någon kassett någonstans men inte i min ägo. Det spelades in demos, massor av demos på kassett. Pain och Apotheosis kopierade upp sina egna exemplar, spelade in hemma på porta studion eller på kommunala musikskolans 6 kanalare. Det var bara de större banden som tryckte upp ’riktiga’ demos. Jag minns när Nocturnal Rites som på den tiden var ett vansinnigt bra dödsmetalband tryckte upp sin demo ’på riktigt’. Vit kassett med svart tryck. Jag är inte säker men jag tror att ungdomsgårdshiten ’Bleed for me’ fanns med på den demon…ni som vet säkert får gärna påminna mig. Tommy, Nils och Mannberg var de högsta hönsen i döds Umeå tillsammans med Möken och Slayer Lasse, dom hade ju radioprogrammet Radio Suffer.

Det anordnades spelningar av entusiastiska UG ledare, peppade kids och ibland föräldrar på ropstugan i Holmsund, Athena på Ersboda, Mariehemsgården, Ålidhems UG, Tegskyrkan och många fler ställen. Varje stadsdel hade sitt favoritband kändes det som. Tex så gillade man Helloween extra mycket på Mariehem, Degen bar Alltid sin Helloween tshirt med stolthet. Senare så blev Misfits och Samhain ’the shit’ på Marihem vilket minifesterade sig genom banden Angelfeast och The Vultures. På Hedlunda så var Acid Reign, D.R.I & Suicidal Tendencies heta innan HC Hasse fixade sina legendariska tofsar och började slamma till Gorilla Biscuits och Minor Threat, på Hagaskolan var det Metallica och en skvätt av Megadeth samt King Diamond.

Det galnaste jag personligen var med om under den här tiden var när jag och David infiltrerade Jazzkursen på kommunala musikskolan. Jazzkursen hölls på sommaren och hade riktigt bra ledare som tex Jonas Knutsson och Göran Teljebeck. Man delades in i grupper beroende på vilket instrument man spelade och sedan i nya ensemble grupper. Kursen avslutades med en spelning på Scharinska villan. Jag och David i stort sett tvingade 3 andra stackare att vara med i vårat band…..Mindpunk. Vi var inne i en ordentlig John Zorn period. Allt som var noise, äckligt och rent vansinne var intressant. David har spelningen på VHS fortfarande. Jag såg den för inte så jättelängesen. Det var helt stört, men samtidigt kanske nåt av det roligaste jag gjort. David….Youtuba.

Musik:

Naked City – Gob of spit
Nocturnal Rites – Bleed for me
Acid Reign – Obnoxious
Suicidal Tendencies – Join the army

Musik för att fira att påsken är slut:

Sun kil moon – April
Stockholm Monsters – Happy ever after
Bitchee Bitchee Ya Ya Ya – Fuck friend (CSS Remix)
Kocky – Oh!

Just ja! På Tisdag så får vi reda på om vår drömbokning spikas. Håll tummar!

/Magnus

Idag är den riktiga bloggdagen, jag och Magnus har bara tjuvstartat lite under påskhelgen. Det är idag och två veckor framöver vi ska blogga på riktigt. Ironiskt nog har jag inget att blogga om. Eller, jag har en del grejer på lager, men det handlar om långa inlägg och det kanske vore skönt med ett kortare för omväxlings skull.

Kanske kan berätta att jag har varit riktigt dålig på att affischera inför Open. Jag har gått några rundor, men inte nog. I morgon blir det skärpning. Jag ska tapetsera hela campus.

Nu börjar det även bli dags att affischera för den 11 april, då vi kör på Plaza igen. Daniel Öhrn och Christian Lilja kommer upp och spelar. Blir skitbra, glöm inte!

Nina Kienast

De senaste åren har något hänt i Umeå. Kulturlivet och framförallt utelivet har väckts till liv igen tack vare en rad nya klubbar. Numera finns inte bara ett ställe att gå till, det finns flera att välja mellan varje helg. Och det är jättebra. Dessutom tar de nischade klubbarna i stan hand om många olika genrer, allt från hip hop, electro och pop till punk, techno och reggae. Med andra ord finns det något för de flesta.

Trots klubbarnas olika ingångar blir det konkurrens om gästerna då det sker en krock. Mängden klubbar rimmar illa med antalet klubbesökare (och kanske stadens storlek), vilket många arrangörer fått erfara när fler än två klubbar kör samma kväll.

Konkurrensen är bra. Den får oss klubbarrangörer att anstränga oss lite extra för att locka till oss gäster. Men det får gärna stanna där. Skitsnack och smutskastning är aldrig kul och kommer alltid i slutändan fram till de berörda. Sånt infekterar också det goda samarbete jag tycker klubbarna i Umeå har sinsemellan. Eller ja, jag önskar att samarbetet var ännu bättre men det är svårt att uppfylla med så många olika åsikter och viljor.

Det jag vill komma till är just arrangörers – och även klubbesökares – åsikter. Det är inte ofta någon yttrar sig i en gästbok eller för den delen kommer fram och diskuterar vad de nu kan tänkas ha på hjärtat. Utan det är, med få undantag, genom omvägar man får höra något. I de flesta fall handlar det om missnöje.

Nu senast i Johnnys blogg, när ämnet kritik diskuterades. I en kommentar skrevs att övermod skulle vara något alla inom kulturlivet borde eftersträva. Att folk (klubbesökare) inte ska få det de vill etc. Sån attityd gör mig riktigt bitter. Och rädd. Hybris är aldrig attraktivt.

Jag kanske är ensam om det men jag har lärt mig att man alltid, i alla sammanhang, vinner på att vara ödmjuk. I klubbvärlden har det funkat alldeles utmärkt. Det är på det viset jag har knutit kontakter och skaffat mig ett gott rykte. Det går att vara ödmjuk och samtidigt tydlig och rak, ärlig och rättfram. Det funkar fint att kombinera ödmjukhet tillsammans med viljan att våga, ta ut svängarna och tänka framåt.

Genom att visa sig samarbetsvillig och visa respekt får man mycket tillbaka. Det är inte alltid ballt med storhetsvansinne. Båda fötterna på jorden är min melodi och den har alltid gått hem. Ni som inte håller med kanske borde prova på.

Nina Kienast

Jag vet inte hur många som är medvetna om att det finns något så idiotiskt som danstillstånd. Shape Up! huserade på News första halvåret som klubb, vi bytte lokal först och främst för att News inte fick förnyat danstillstånd. Alltså….jag kan se framför mig hur många hjärnor just nu försöker greppa det här, det behövs tillstånd för att det ska få förekomma dans på en krog. Varför? ’För kroggästernas säkerhet’ säger Polisinspektör Christer Ohlin (källa SvD).

Minns ni filmen Footloose? Om inte: http://www.imdb.com/title/tt0087277/
I Footloose så förbjöd man Rock´n roll och dans för ungdomarnas egen säkerhet. Lysande handling, fiction på 80 talet, verklighet idag i Sverige.

Första gången jag stötte på danstillståndspatrullen i verkliga livet så sa jag ’Va?’ fler än en gång. Det finns idag bara i Stockholm ungefär 1100 restauranger varav knappt 100 har danstillstånd. Här kan man alltså prata om ’svartdans’ på samma sätt som man kan prata om ’svartsprit’ eller ’svartklubb’. Danstillstånd kallas i alla fall det tillstånd enligt ordningslagen som krävs för att ordna offentlig danstillställning. Men hör och häpna, detta gäller även om den inte anordnas på offentlig plats. Det finns dock något som kallas för ’spontandans’ som ofta INGÅR i tillståndet för försäljning av alkoholhaltiga drycker. Puh.

Men vad händer då om folk inte kan hålla sig? ’Om någon börjar dansa på ett ställe utan danstillstånd ska krögaren omedelbart dämpa musiken och stoppa dansen’, förklarar polisinspektör Christer Ohlin. (källa SvD).

Jamen bra, då känns det säkrare om nu någon skulle börja dan…….sa………

Men vad är det då följer med i säkerhetspaketet danstillstånd? Vad i själva tillståndet ska göra kroggästerna säkrare?

Krogar med danstillstånd får ett visst antal vakter förordnade av polisen. De fungerar som polisens förlängda arm, men betalas av krögarna. Så danstillstånd och vakter går hand i hand. Klart man inte ska få ha roligt utan myndigheternas godkännande och övervakning.

Hursomhelst så känns det inte som en lag som är väl genomtänkt eller att den har någon verklighetsförankring. Jag menar, vad har dom klassat som dans? Om någon råkar snubbla, om någon svänger till med höften? Ska man verkligen behöva tillstånd om tex ’You can´t touch this’ råkar spelas på krogens radio och folk bara flippar? Men myndigheter har väldigt sällan den insikten eller insynen känns det som. Ta bara den gången när tillståndsmyndigheten i hemlighet joinade Klubb Communitys mailinglista (jag tycker sånt här är hysteriskt roligt) i hopp om att kanske komma någon undre värld på spåren. Dom hade kanske hoppats på ett mailutskick i stil med:

’Välkommen till Klubb Community nu på Lördag! Som vanligt så kör vi vår svarta minibar i garderoben med 4 olika spritsorter importerade direkt från vitryssland. Om du vill ha tyngre grejer såsom Kokain eller LSD så finns det i DJ båset. Vi kör på det vanliga lösenordet ’Ursäkta, jag vill önska något med The Smiths’.

Musik:

Jason Anderson – The hopeful and the unafraid
The Gutter Twins – Saturnalia
Everyday Sensations – ES Crew
Thieves like us – Drugs in my body (Designer drugs remix)
Shellac – The end of radio

Jag förstår helt ärligt inte varför beefen med Johnny från Dåliga Gatan var tungen att dras upp till ytan igen (http://www.vk.se/kategori_blogg.jsp?category=471&blog=true&leftmenu=132). Den har fått mycket större uppmärksamhet än vad den förtjänat.

Jag hade glömt det där, det handlar ändå om ett år sen. Men eftersom det nu snackas känner jag mig tvungen att låta er höra min sida av storyn. För en sista gång. För nu är jag riktigt trött på det här.

Det var fredagen den 6 april förra året. Dansgolvet kunde inte varit tjockare. Jag, Magnus och vår gästdj spelade på festvåningen och just den kvällen gick vi igång på gamla indiehits. Det slutade med att vi mer eller mindre spelade Common People, She Bangs the Drums och liknande hela kvällen. Klassiker efter klassiker. Vi kan säga att vi blev lite för nostalgiska.

Så brukar det inte se ut när vi kör. Vi är annars mer flexibla, kör mycket nytt och försöker variera. Men som det även står på vår hemsida har vi "ingen avsikt att sluta spela en låt för att den har några månader på nacken och klassas som gammal". Om jag tycker en låt är bra och jag vet att den funkar på dansgolvet och passar under kvällen, räds jag inte för att spela den. Även om den är några år. Samma sak med en ny låt. Om jag tycker den är bra och funkar kör jag den också. Jag tänker inte i termerna gammal/ny, utan bra/mindre bra.

De som besöker vår klubb frekvent vet att vi inte bara kör säkra kort och står och ser bekväma ut. Det är inte vår grej och så länge Shape up! finns kommer vi fortsätta sträva efter att tänka nytt, hitta nya spännande gäster och aldrig bli tråkiga. Men det är också viktigt att våga blanda. Gammalt och nytt är den bästa kompotten.

Tack för mig.

Nina Kienast

När jag gick i 7:an eller 8:an så började jag hänga med David, vi hade varsitt band. Hans band hette Pain och hade Kreator och Slayer som största influenser. Mitt band hette Apotheosis och hade Testament och Coroner som största influenser. Trashscenen i Umeå var grym på den tiden. Meshuggah hade släppt sin första EP på Garageland, Barophobia från Övik hade släppt sin första demo, Unleashed, Tiamat och en rad andra band kom till Umeå och spelade på Galaxen. Vi hade just börjat få långt hår och satt & harvade i replokalen.

Jag, David och Davids kompis Dennis åkte på Bergslagsrocken tillsammans för att se Carcass, Biohazard, GWAR och en massa andra band. Vi blev riktigt inspirerade av varje ny konsert vi såg.

Året innan hade vi arrangerat vår första spelning. Det var Pain och Apotheosis på scen. Vi hade på nåt sätt lyckats få till spelningen på Tegs Kyrkan. Det måste ha varit Davids föräldrar som styrde upp det, dom fixade saker hela tiden åt band. Dom fixade replokaler, spelningar, fika, ett ställe att hänga på när det inte fanns nåt. Det skapade en gemenskap och gemenskapen ökade på musikintresset, vi fortsatte att åka på konserter, vi såg Fugazi inför ca 80 pers i Gävle , drog till Dalarocken och såg EMF.

David började spela med ett nytt band efter ett tag. Det var fortsättningen på gamla Step Forward sas det. Refused hette bandet. Dom blev aldrig lika bra som Pain. Pain brukade köra ’Extreme Aggression’ med Kreator som extranummer eller som förstalåt. Dom hade sina rötter i den miljömedvetna thrashmetallen. Alltså om du spelade thrash på den tiden så var miljön ’key’. Du kunde snacka om ’Acid Rain’, du kunde snacka om atombomber, ’toxic waste’, oljekatastrofer etc, det var lika viktigt för bandet Nuclear Assault att vara miljömedvetna som det var för Public Enemy att snacka om polisen eller slaveriet.

Nu på senare tid så undrar man hur många av dom banden som Egentligen var miljömedvetna och hur många av dom banden som bara tyckte det var grymt att skriva om en möjlig framtid fylld av kaos, miljöförstöring, undergång, mutanter….

Det är ungefär allt jag har att säga om Dåliga Gatan.

Musik:

Nuclear Assault – Critical Mass
Coroner – No more color
Testament – Practice what you preach
Kreator – Extreme Aggression
GWAR – Scumdogs of the universe
Refused – Beverly Hills theme i Dragonskolans Aula
Pain – Raping the dove
Apotheosis – Nomansland

Musik för helgen:

Feadz – Suck it
MGMT – Kids
The Teenager – Homecoming (Gentlemen drivers rave mix)

Jag har aldrig bloggat förut om man inte räknar med en hemsida som jag hade på blogspot för min gamla döda klubb…Klubb Modos. Jag tänker inte ge mig in på att skriva så mycket om just klubbandet eller klubblivet i Umeå. Satsar på att undvika att komma med kategoriska, svartvita inlägg i stil med Livscoachen Peter Nilsson (Mammas nya kille). Lätt hänt. Jag tänker använda den här platsen till att skriva om musik, dvs anledningen till att jag driver Shape Up! tillsammans med min lysande kompanjon Nina. Jag tänker också försöka (OBS! Försöka) skriva om vardagens dråpligheter, danstillstånd, 90 talet, bay area trashmetal och olika myndigheter. Lite som ett RSS flöde som löper amok.

Nu härnäst är det dock Shape Up! på Umeå Open (Shape Open). Jag är riktigt nyfiken på hur kvällen kommer att se ut, vi är för det första inte i vår vanliga lokal och har bokat ett debuterande band. PYT`s första spelning. Kommer bli riktigt kul. Hoppas vi ses där.

Två till debuter som kommer att smälla högt 2008:

Markus Krunegård – Markusevangeliet
Robert Svensson – Young punks are on the never-never

/Magnus

Tillsammans med Magnus Öberg, min käre klubbkompanjon, ska jag alltså blogga här på VK ett tag framöver. Kul. Jag har aldrig tidigare bloggat, jag var en av de få som inte hoppade på tåget när blogghypen var som störst. Men hur svårt kan det vara?

Jag driver klubben Shape up! tillsammans med Magnus. Det har vi gjort i ungefär ett och ett halvt år och ända sedan starten har det rullat på fint. Jag minns vilket nervvrak jag var de första kvällarna. I början visste vi aldrig hur mycket folk som skulle komma och det var alltid lika överraskande när kön ringlade lång redan vid tiosnåret. Nu när vi har kört ett tag är jag inte lika orolig, men det händer. Som senast, när vi klantade oss med datumet och arrade helgen innan löning. Men folk kom, det blev fullt, det blev succé.

Snart drar Umeå Open igång och Shape up! har fått äran att göra något av Teatercafét under torsdagen. Jag och Magnus har bjudit in Annika Norlin (Säkert!, Hello Saferide) och Anders Gunnarsson, som tidigare var en av klubbarrangörerna för Metropolis i Stockholm. På scen står PYT, ett purfärskt pop/electroband med bland annat Fredrik Hellström från upplösta Le Sport. Bandet kommer inte att krocka med något av de som spelar i Äpplet samma kväll.

Den här gången är jag inte ett dugg nervös. Vi får snålskjuts av Open, det kommer folk och det kommer bli en fin kväll.

Nina Kienast