Ok, vanligtvis så brukar jag välja att inte ta upp ett ämne som följande via ett så pass öppet forum som internet. Inte för att jag har något att dölja eller för att jag har något emot att ta diskussionen, däremot så föredrar jag att ta denna diskussion IRL med vänner, bekanta, okända osv. om det är så att ämnet kommer upp. Och vad är det då jag dillar om?
Politik
Politik, som tillsammans med religion enligt mig är roten till 75% av all ondska runt om i världen. Ja, släng in pengahunger så fyller vi upp resterande 25% och får en fin nätt summa på 100% misär.
Anledningen till detta blogginlägg är att jag i dag läser följande rubrik på svt.se
"Rockband portas från konsert"
Sångarens SD-sympatier passar inte arrangören
Och innan ni nu flyger i taket och tänker: "Ja, men det är ju självklart att detta band inte skall få lira, SD skall krossas!!!" så tycker jag att ni kan ta och läsa artikeln (länkad ovan). Bandet i fråga, AVENIR, faller mig inte det minsta i smaken så detta är varken en blogg som kommit till för att försvara SD eller AVENIR. Båda kan dra åt helvete så vitt jag bryr mig! Men slutklämmen på artikeln tar upp ett ämne som jag diskuterat många gånger med vänner och bekanta. Jag citerar bandets sångare, Rickard Möller:
"– Det är klart att det är tråkigt. Vi är gotlänningar och vi har jobbat ganska hårt så det hade varit kul att få vara med, säger han. Om jag skulle ta hänsyn till vad band hade för politiska åsikter skulle jag vara tvungen att kasta mer än halva min skivsamling. Jag tycker det är alla människors rätt att tycka vad de vill och det intresserar mig inte så länge de spelar bra musik."
Var skall man dra gränsen? Var lägger man ribban? Vem bestämmer detta?
Skall exempelvis THERION bojkottas helt och hållet för att Christofer Johnsson är medlem och politiskt aktiv i Sverigedemokraterna?
Jag tycker ju om THERION och om man nu skiljer på Christofer som privatperson och som en underhållare/musiker så hittar jag inga "SIEG HEIL!-moment" i THERIONS musik/lyrik. Sedan om Christofer sitter hemma och hytter med högerarmen medans han spelar Bingolotto har ju inte jag någon aning om? Men skall jag ta in detta i kalkylationerna när det från mitt håll endast handlar om att lyssna till musik för njutningens skull?
Ett annat exempel är ju våran kära lilla greve från grannlandet till väster om oss. Här har vi en riktig jävla tomte som ibland privat går ut med så jävla idiotiska uttalanden så man börjar undra om han blev tappat på fontanellen många gånger under sin uppväxt? Men, jag gillar BURZUM och detta har jag gjort sedan begynnelsen och än en gång hittar jag inga uppenbara "SIEG HEIL!-moment" i artistens lyrik. Jag har goda vänner som tar avstånd från BURZUM och detta har jag full respekt för, men är jag en sämre person för att jag inte väljer att blanda in privatpersonen (Varg Vikernes) i underhållaren/musikern (Count Grisnackh)?
Som de flesta som läst min blogg vet så är jag en stor älskare av musik, tillika skivsamlare, och frågan är om jag nu skulle ta och sätta alla artister i min samling under en granskande lupp i jakt på tecken som visar på att någon i bandet inte delar samma värderingar som jag, hur många skivor skulle jag då behöva göra mig av med? Och var går gränsen?
OK, jag inser att genom att ta upp ett ämne som detta i min blogg så finns det alltid risk för misstolkningar, vinklingsfel och ren ignorans till att ens orka läsa hela texten utan bara plocka ut det som sticker en i ögat och agera därefter. Så för att klargöra var jag står i detta hela så kan jag sammanfatta det hela med följande.
Jag tillhör inget politiskt parti, jag tar avstånd från ALL politik och ALL religion. OM jag skulle välja att hata, då skulle jag välja att hata ALLT OCH ALLA på exakt samma villkor så att ingen känner sig extra utpekad eller diskriminerad.
*Obs!: Blogginlägget innehåller spår av ironi och humor.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Året var 1992 och band som Entombed, Morbid Angel, Deicide, Grave, Dismember mfl. snurrade dagligen varmt i stereon i pojkrummet. 
Ja, en annan grej som var rätt så stor under ’90-talet var ju alla dessa kyrkbränningar, mord blandat med mordhot till höger och vänster, Norge vs. Finland, svarta cirkeln osv. Det enda som jag egentligen fortfarande upplever som att det lever kvar från denna tid är denna true vs. untrue mentalitet, eller den benämns nog inte ofta i just den termen i dagens scen, det handlar mer om elitism och olika läger. Den största skillnaden mellan "Kuno 16 år" vs. "Kuno i dagsläget" är att jag i 33-års ålder inte skulle kunna bry mig mindre om vad som just är true eller inte, musiken är A och O i min värld nu för tiden och själva ideologin överlåter jag till andra.
Senaste kommentarerna