Etikett: Therion

Musiken i mitt liv – 1996

Av , , Bli först att kommentera 1

För att läsa mer om idén och tanken bakom denna artikelserie får ni tar en en titt på det ursprungliga inlägget —>>> HÄR. Och för att förtydliga så är skivorna i listan nedan sorterade i bokstavsordning och inget annat.

1996 var ännu ett år som bjöd på fantastiska alster. Men även ett år som bjöd på några riktigt stora besvikelser, den största av de alla Metallica’s ”Load”  album. Det Metallica en gång i tiden var dog på allvar här. Ett annat band som släppte ett väldigt mediokert var Sepultura med deras ”Roots” album. Men vid sidan av de två nämnda skivorna så var 1996 ett alldeles lysande år med bland annat plattor som: ”For Snow Covered the Northland”, ”Vile”, ”Ravedusk in My Heart”, ”A Bloodred Path”, ”The Dark Saga”, ”Latex Cult”, ”The Jester Race”, ”Brave Murder Day”, ”Louder Than Hell”, ”Heaven Shall Burn… When We Are Gathered”, ”Irreligious”, ”Like Gods of the Sun”, ”The Closing Chronicles”, ”Morningrise”, ”The Great Southern Trendkill”, ”Down”, ”Nord”, ”Skogsgriftens Rike”, ”Velvet Darkness They Fear” och ”October Rust”Låtar från dessa plattor och flera andra hittar ni via spellistan längst ner på sidan.

Nystartade band 1996:

  • Arch Enemy
  • Control Denied
  • Decapitated
  • Evergrey
  • Gojira
  • Nightwish
  • Sonata Arctica
  • The Haunted
  • Within Temptation

Saker som hände under 1996:

  • Alice in Chains spelar deras sista spelning med Layne Staley 23 juli, 1996. Bandet läggs senare på is och 20 april 2002 hittas Staley död i sin lägenhet efter en överdos.
  • Original line-upen av KISS (Ace Frehley, Gene Simmons, Peter Criss, Paul Stanley) återförenas.
  • Tim ’Ripper’ Owens tar över Rob Halford  som 1993 lämnade Judas Priest.

Mina Topp 10 för 1996:

BATHORY – ”BLOOD ON ICE”
Black Mark Production
1996 [May 27]

Efter 1995-års katastrof som var ”Octagon” var det extra trevligt att höra Quorthon (R.I.P.) tillbaka i form. Det var än en gång stort och episkt! Det här är min favorit från ”efter 1991”-eran med Bathory.


BEWITCHED – ”DIABOLICAL DESECRATION”
Osmose Productions
1996 [August 12]

Retro-thrash med en stänk av black var en företeelse som var väldigt populär under 1996, med band som Nocturnal Breed, Infernö, Aura Noir och självklart min egna favorit – Bewitched. Det är simpelt och rakt på sak thrashig heavy black metal med en 80-tals attityd rakt igenom.

 

DARK FUNERAL – ”THE SECRETS OF THE BLACK ARTS”
No Fashion Records
1996 [January 28]

Även om jag inte kan påstå att nyinspelningarna av låtarna funna på bandets debut EP är vättre på ”The Secrets of the Black Arts” så är detta en skiva som lämnade ett bestående märke i black metal landskapet. Synd bara att de inte behöll den råa ljudbilden som Dan Swanö rattade till i Unisound Studios på officiella släppet.

 

EDGE OF SANITY – ”CRIMSON”
Black Mark Production
1996 [April 2]

Funkar det verkligen att göra en 40 minuter lång dödsmetall-epos som ett spår? Svaret är ja och ”Crimson” är beviset. Tråkigt nog bandets sista alster innan det splittrades upp i Dan Swanö’s EoS and Icke-Dan Swanö’s EoS.

HYPOCRISY – ”ABDUCTED”
Nuclear Blast
1996 [February 13]

Hypocrisy’s genombrottsskiva cementerade en gång för alla bandets sound. Och med låtar som ”Roswell 47” och ”The Arrival of the Demons (Part 2)” är det ingen större gåta varför bandet slog igenom med just detta album.

 

KING DIAMOND – ”THE GRAVEYARD”
Massacre Records
1996 [October 1]

Det här är plattan som fick mig att inse att Kingen är störst. Konstigt nog ett album som av många andra fans upplevs som en av de svagare i diskografin. Men, även fans kan ju ha fel. Såg KD på turné detta år, med Mercyful Fate som förband. Bättre än så kan det ju inte bli.


MERCYFUL FATE– ”INTO THE UNKNOWN”
Metal Blade Records
1996 [August 20]

1996 bjöd inte bara på en ny platta från KD utan även ett nytt alster från MF. Ett album som snabbt växte till en av mina absoluta favoriter med bandet. ”You would not know of me…we never met before. The name is Damian and I used to live in this house”…….

 

SACRILEGE – ”LOST IN THE BEAUTY YOU SLAY”
Black Sun Records
1996 [-]

Fruktansvärt underskattat album. Problemet ligger nog främst i att plattan kom under den värsta boomen och skrevs ner av många tidningar som en karbonkopia av band som In Flames mfl. Fel! Det här är GBG-soundet i sitt esse!


SAMAEL – ”PASSAGE”
Century Media
1996 [August 19]

Samael hittade verkligen sitt ”nya” sound i och med ”Passage” (även om ”Ceremony of Opposites” var och sniffade på ett snarlikt sound). En kanonskiva helt enkelt!!


THERION– ”THELI”
Nuclear Blast
1996 [August 9]

När jag lyssnar på ”Theli” idag märker jag direkt hur mycket saker och ting ändrats sedan den såg dagens ljus för första gången. Men 1996 var detta album verkligen banbrytande och majestätiskt och förtjänar därför den sista platsen i detta års lista.

 

Klicka på knappen ovan för att ta del av samtliga favoriter från året i fråga.

Petar lite med en tång……

Av , , 5 kommentarer 4

Ok, vanligtvis så brukar jag välja att inte ta upp ett ämne som följande via ett så pass öppet forum som internet. Inte för att jag har något att dölja eller för att jag har något emot att ta diskussionen, däremot så föredrar jag att ta denna diskussion IRL med vänner, bekanta, okända osv. om det är så att ämnet kommer upp. Och vad är det då jag dillar om?

Politik

Politik, som tillsammans med religion enligt mig är roten till 75% av all ondska runt om i världen. Ja, släng in pengahunger så fyller vi upp resterande 25% och får en fin nätt summa på 100% misär.

Anledningen till detta blogginlägg är att jag i dag läser följande rubrik på svt.se

 

"Rockband portas från konsert"

Sångarens SD-sympatier passar inte arrangören

Och innan ni nu flyger i taket och tänker: "Ja, men det är ju självklart att detta band inte skall få lira, SD skall krossas!!!"  så tycker jag att ni kan ta och läsa artikeln (länkad ovan). Bandet i fråga, AVENIR, faller mig inte det minsta i smaken så detta är varken en blogg som kommit till för att försvara SD eller AVENIR. Båda kan dra åt helvete så vitt jag bryr mig! Men slutklämmen på artikeln tar upp ett ämne som jag diskuterat många gånger med vänner och bekanta. Jag citerar bandets sångare, Rickard Möller:

"– Det är klart att det är tråkigt. Vi är gotlänningar och vi har jobbat ganska hårt så det hade varit kul att få vara med, säger han. Om jag skulle ta hänsyn till vad band hade för politiska åsikter skulle jag vara tvungen att kasta mer än halva min skivsamling. Jag tycker det är alla människors rätt att tycka vad de vill och det intresserar mig inte så länge de spelar bra musik."

Var skall man dra gränsen? Var lägger man ribban? Vem bestämmer detta?

Skall exempelvis THERION bojkottas helt och hållet för att Christofer Johnsson är medlem och politiskt aktiv i Sverigedemokraterna? 
Jag tycker ju om THERION och om man nu skiljer på Christofer som privatperson och som en underhållare/musiker så hittar jag inga "SIEG HEIL!-moment" i THERIONS musik/lyrik. Sedan om Christofer sitter hemma och hytter med högerarmen medans han spelar Bingolotto har ju inte jag någon aning om? Men skall jag ta in detta i kalkylationerna när det från mitt håll endast handlar om att lyssna till musik för njutningens skull?

Ett annat exempel är ju våran kära lilla greve från grannlandet till väster om oss. Här har vi en riktig jävla tomte som ibland privat går ut med så jävla idiotiska uttalanden så man börjar undra om han blev tappat på fontanellen många gånger under sin uppväxt? Men, jag gillar BURZUM och detta har jag gjort sedan begynnelsen och än en gång hittar jag inga uppenbara "SIEG HEIL!-moment" i artistens lyrik. Jag har goda vänner som tar avstånd från BURZUM och detta har jag full respekt för, men är jag en sämre person för att jag inte väljer att blanda in privatpersonen (Varg Vikernes) i underhållaren/musikern (Count Grisnackh)?

Som de flesta som läst min blogg vet så är jag en stor älskare av musik, tillika skivsamlare, och frågan är om jag nu skulle ta och sätta alla artister i min samling under en granskande lupp i jakt på tecken som visar på att någon i bandet inte delar samma värderingar som jag, hur många skivor skulle jag då behöva göra mig av med? Och var går gränsen?

OK, jag inser att genom att ta upp ett ämne som detta i min blogg så finns det alltid risk för misstolkningar, vinklingsfel och ren ignorans till att ens orka läsa hela texten utan bara plocka ut det som sticker en i ögat och agera därefter. Så för att klargöra var jag står i detta hela så kan jag sammanfatta det hela med följande.

Jag tillhör inget politiskt parti, jag tar avstånd från ALL politik och ALL religion. OM jag skulle välja att hata, då skulle jag välja att hata ALLT OCH ALLA på exakt samma villkor så att ingen känner sig extra utpekad eller diskriminerad.

 

*Obs!: Blogginlägget innehåller spår av ironi och humor.  

 

Veckans Playlist V.11-Nuclear Blast

Av , , 1 kommentar 0

 




Temat NUCLEAR BLAST fortsätter i form av en nio timmars playlist som täcker det mesta som bolaget släppt, klart det även fattas en hel del men jag plockade med sådant som för min del kändes relevant. Listan håller en någotsånär kronoligisk ordning och sträcker sig med sina 129 låtar från 1987 fram till 2011. För mig personligen så blev det en rätt så nostalgisk tripp när jag satte ihop listan då jag följt bolaget sedan 1991 då jag som yngling köpte DISMEMBER’s "Like an Everflowing Stream" på bildvinyl. Den finnes förövrigt fortfarande i samlingen till skillnad från andra klassiker som man dumt nog sålt någonstans på vägens gång. Mitt tips: Sälj aldrig era skivor, ni kommer att ångra er förr eller senare vare sig det handlar om ett eller tio år in i framtiden.


Nuclear Blast

Skivsamlarhörnan: Nuclear Blast

Av , , 2 kommentarer 2

Förra veckan publicerade jag tråkig statistik över min skivsamling, idag tänkte jag dock börja på en artikel-serie som behandlar lite diverse band, skivbolag och årtal. Först ut i serien har vi anrika skivbolaget NUCLEAR BLAST som leder ligan "Bolag med flest skivor i samlingen" med 60st titlar.

NUCLEAR BLAST i korthet:

NUCLEAR BLAST är ett Tyskt bolag som startades redan 1987. Bolagets tidiga signeringar bestod mest av band som lirade Hardcore,Punk, Thrash & Grindcore men detta föll sig nog rätt så naturligt om man ville signa de hårdaste banden på marknaden på den tiden. Bolaget var dock snabba att redan kring "dödsmetallens födelse" att signa band som DISHARMONIC ORCHESTRA, PUNGENT STENCH, INCUBUS, BENEDICTION, DEATH STRIKE och även det som antagligen är det mest kända tidiga dödsmetallbandet på bolaget, DISMEMBER ("Like an Everflowing Stream" 1991). Efter DISMEMBER så sprutade bolaget bokstavligen ur sig kvalitativa släpp och klassas fortfarande som ett av världens ledande bolag inom metal.

Min personliga åsikt om NUCLEAR BLAST är att de sällan tagit några risker utan oftast plockat upp band som varit på väg upp i karriären och haft minst ett album i bagaget. Bolaget har även alltid varit väldigt snabba med att läsa av trender och har sedemera följt dessa till punkt och pricka. Vissa har sett/ser snett på just detta, jag kallar det dock snarare för en smart affärsplan som med facit i hand ser ut att ha fungerat utmärkt med tanke på att bolaget efter 24 år fortfarande lever och frodas, till skillnad från en hel drös andra klassiska bolag som tyvärr gått i graven.

Fem klassiska NUCLEAR BLAST favoriter ur samlingen:

Band: Death
Titel: The Sound of Perseverance
Årtal: 1998
Motivering:
Första tillika den sista plattan på NB av och med pionjärerna DEATH. Milstolparna hann släppas på diverse andra bolag, men detta album som blev bandets svanesång är även i min mening en av de starkaste de gjorde innan Chuck Schuldiner’s bortgång.

 

Band: Dismember
Titel: Like an Everflowing Stream
Årtal: 1991
Motivering:
Skall väl kunna klassas som den första riktigt stora klassikern, dock inte första inom genren, från NB när det kommer till dödsmetall. Skivan består i mina ögon fortfarande som en av de största klassikerna inom svensk dödsmetall tillsammans med band som ENTOMBED, GRAVE, UNLEASHED mfl.
 

Band: Dimmu Borgir
Titel: Enthrone Darkness Triumphant
Årtal: 1997
Motivering:
Slutet på Black Metal som den en gång var och startskottet för kommersialiseringen av denna genre som annars höll sig lite i skymundan. DIMMU BORGIR fluffade till allt och svart metallen blev helt plötsligt musik för topplistorna. En skiva som är lika mycket älskad som hatad. Tillhör en av skivorna som fungerat som vändpunkt inom extrem metall.

Band: Dissection
Titel: Storm of the Light’s Bane
Årtal: 1995
Motivering:
Av många inte bara ansedd som en av de bästa melodiska black metal skivorna utan även en milstople inom genren. Mitt hjärta har alltid brunnit mer för föregångaren "The Somberlain" men även detta album har en speciell plats i mitt hjärta. Omslaget är onekligen ett av Kristian "Necrolord" Wåhlin’s största mästerverk.

Band: Therion
Titel: Theli
Årtal: 1996
Motivering:
Inte bara en vändpunkt i THERION’s karriär utan även en skiva som egentligen kan ses lite som en gudfader till all symfonisk metal som började ploppa fram som finnar på en akne infesterad tonåring efter detta släpp. 100 minuspoäng dock för ett av de fulaste omslag någonsin på en så pass klassisk skiva.

 

 

Om ni är intresserade av att se den något så när kompletta diskografin från NUCLEAR BLAST så kan ni surfa in på följande länk: NB @ Discogs

Morgondagens "Veckans Playlist" kommer att spinna vidare på ämnet i form av en nio timmars historisk tillbakablick på musik släppt via NUCLEAR BLAST.