Etikett: slingblack

Brende Bruer, Svart Metall – Summering av 2015

Av , , 4 kommentarer 2

Liket lever!

2015-skivor

Lustigt hur saker kan te sig – jag loggade nämligen in på denna blogg för första gången sedan november 2014 med målet att begrava denna döda hund till blogg.

Men istället så läser du detta inlägg och ser att jag blåst liv i liket och vad passar då bättre än en summering av året som gått. För detta kan vi tacka Hatpastorns Likpredikan (som snart kommer i bokform, mer om detta i ett senare blogginlägg) och inte minst dessa två individer nedan som alltid fått mig på bra humör när vi sprungit in i varandra ute på stan. De verkar på riktigt sakna mitt svammel och då tänkte jag ta det tillfället i akt och fortsätta ett tag till (tack!).

blash2016

Nog med ursäkter och förklarningar, vi hoppar helt enkelt direkt till dagens ämne.

Summering av året 2015

Årets Plattor 2015

Ages – ”The Malefic Miasma” (Black Lodge Records)

Att Ages skulle toppa 2015-års lista kommer nog inte som en överraskning då ”The Malefic Miasma” är typ det bästa som släppts sen den gyllene tiden av svensk slingblackdöds i form av band som Dissection, Mörk Gryning, Naglfar, Unanimated, Dawn osv. ”The Malefic Miasma” kom inte som en överraskning utan som en efterlängtad tripp tillbaka till tiderna innan melodisk black/döds började förpestas med en massa halstatuerade kepsnissar med rensång i var och varannan refräng. Om du ska köpa en platta från 2015 så är det denna.

Mgła – ”Excersises in Futility” (Northern Heritage Records)

Polen brukade vara landet som ansvarade för kvalitativ dödsmetall som sällan svackade. Nu kan vi onekligen även lägga till genren Black Metal till denna beskrivning.

Death Karma – ”The History of Death & Burial Rituals Part I” (Iron Bonehead Productions)

Att Tjeckien redan tidigare visat att de kan sin svartmetall är känt, däremot så kanske Death Karma hamnat lite mellan stolarna under 2015. Grundat i Slovakien men idag baserat i Tjeckien visar Tom Coroner och Infernal Vlad (Cult of Fire) hur man kan åka runt jorden med kvalitativ black metal.

Deathcode Society – ”Eschatonizer” (Osmose Productions)

Förväntningarna för denna platta låg på 150% och kanske är det därför den föll lite platt. Men, med det sagt så är ”Eschatonizer” absolut inte en dålig platta (hade ju liks inte platsat in här om så var fallet). Något som började som en crowd-funded grej som slutade med att släppas av anrika Osmose Productions. Ett måste för fans av black metal i stuk med Emperor.

The Project Hate MCMXCIX – ”There Is No Earth I Will Leave Unscorched” (Mouth of Belial Productions)

Ok, tekniskt sätt släppt 2014 (24 december), men en till platta som blev förverkligad tack vare oss fans, tillika det bästa och största monstret som bandet släppt hittills. Det vill säga tills nästa platta kommer – så in och donera era pengar nu!

Feral – ”Where Dead Dreams Dwell” (Cyclone Empire)

Årets Västerbottning levereras i form av Feral från den där stan som Hockey-fans anser inte finns. Har följt detta bands karriär sedan 2009 och nu har de verkligen hittat formen som jag hoppats på sedan dess. Välkommen till den högre ligan av svensk dödsmetall, boys!

Ghost – ”Meliora” (Loma Vista Recordings)

Att Ghost varit ett ”Love it or Hate it”-band från start är nog känt i de flesta kretsar. Jag tillhör skaran av de som hakade på just innan debuten ”Opus Eponymous” släpptes och förhandsbeställde den fina limiterade boxen (såld i dagsläge men behandlad i detta inlägg från 2010).

Tribulation – ”The Children of the Night” (Century Media Records)

Tribulation är ett band som vandrat en väldigt intressant väg. Med tre fullängdare som skiljt sig kolossalt från varandra, men fortfarande hållit fruktansvärd bra klass. Tribulation anno 2015 är ljudmässigt väldigt inne i tiden och bjuder på ett mer rockigt sound som verkar höra dessa tider till.

Moloken – ”All is Left to See” (Temple of Torturous)

Årets Umeband. Nicklas Bäckström tillsammans med sitt gäng fortsätter att ge mig dåligt självförtroende som bassist. Makalöst tung, men samtidigt vacker och med mer black metal-influenser än tidigare.

Orkan – ”Livlaus” (Dark Essence Records)

Ibland så är det enkla nog mycket för att stilla hungern. Norsk svartmetall utan krusiduller helt enkelt – inget nyskapande eller jättespännande, men ack så det kittlar fint i öronen.

För resten av skivorna som platsar in på ”Årets plattor 2015”, se bilden längst upp i inlägget. Men kolla även in följande spellistor på Spotify:

Spotify Metal – Top 13 albums of 2015

Spotify Metal – Best Tracks of 2015

Spotify Metal – The Least Worst of 2015

 

Årets Musik på DVD/Blu-ray 2015

Här gick man och trodde att ”The Retinal Circus” var det bästa som någonsin spelats in från en konsert tills jag satte mig ner med ”Ziltoid Live at the Royal Albert Hall”. Gåshud, tårar och allmänt glädjerus i två timmar.

Årets konserter 2015

Root / Nifelheim / Sorghegard @ Club Deströyer (Sundsvall)

11215847_10207826691928935_1483542741596222911_n

Att få se klassiskern Root från Tjeckien i den gamla hemstaden Sundsvall på eminenta Club Deströyer toppade allt förra året även om det hanns med en hel del spelningar. Uppvärmande Sorghegard (med självaste Hatpastorn vid micken) samt avslutande Nifelheim levererade även de fantastiska set.

rfb

Rock Fest Barcelona 2015 

Jag och sambon bokade en semesterresa till Barcelona och hade den groteska turen att Rock Fest Barcelona inträffade samma vecka då vi skulle dit. Många repriser från band som jag redan bevittnat tidigare, men även en hel del osett. Lustigt nog så fick jag W.A.S.P. debut på kassett i julklapp redan 1984, men aldrig sett de live tills nu (Blackie är slut som entertainer, men det kom en del tårar ändå). En makalöst bra och välanordnad festival i en stad som jag nu mer förälskat mig i. Om ni åker så kan jag passa på att tipsa om rom & cola som substitut när man ledsnat på festivalölen, men däremot bör den inmundigas med försiktighet då vi snackar om 1 liter rom & cola (50/50, typ) för en dryga hundring.

12304341_10208171597911369_1530828745786908894_o12294753_10208171599511409_308994019828267206_n12238371_10208171599551410_2675148282717141443_o12307940_10208171602311479_5953365853331114991_o

Turmion Kätilöt @ Hullu Pullo – 20 november (Vaasa/Finland)

Obs! Klippet ovan är inte från giget ifråga, utan här snackade vi om en liten härlig halvsvettig klubbspelning med bandet som låter som den finska bastardungen framavlad från Rammstein och dylikt. Som ett finskt Pain, fast mycken mycken bättre. Till kuriösa kan tilläggas att ena sångaren Tuomas även figurerar i akter som Horna, Trollheim’s Grott och Baptism (live).

HoM2015

House of Metal 2015 (Umeå/Sweden)

Det vore ju ett fatalt tjänstefel att inte nämna festivalen som man själv jobbar med som en av årets bästa musikaliska händelser. Även om arbetet under festivalen gör att man ofta kan missa en hel del så hanns det ändå med följande konserter: Watain, At The Gates, The Haunted, Candlemass, Finntroll, Rotten Sound, Baptism och Vampire. 

HoM2015-6532

Och i och med det tackar jag för mig denna gång.Vi ses snart igen med tips om den närmaste framtiden som är 2016.

Blashyrkh Recensioner: Astrophobos-”Arcane Secrets”

Av , , 4 kommentarer 2

 

———————————————————————————————————————-

Artist: Astrophobos
Skiva: Arcane Secrets
Genre: Black Metal
Utgivningsår: 2010
Bolag: Dark Matter Records
Låtar: 3 | Speltid: 16min, 30 sek.
BETYG:  7 / 10

ASTROPHOBOS är ett black metal band från Stockholm som bildades 2009 och debuterade med "Arcane Secrets" 2010. Enligt bandets biografi hittas den mesta inspirationen från den svenska och norska black/death metalscenen från nittiotalet och för en gammal stofil som jag som fortfarande sitter fast med ena foten i nittiotalet låter ju detta helt fantastisk. Men hur mäter sig då ett relativt ungt (läs:nybildat) band sig med sina förebilder?

Jag är tacksam över att bandet valde att skicka ett exemplar av sin CD (limiterad till 500 ex.) till Blashyrkhbloggen, för det här är verkligen musik som enligt mig tillhör den av bästa sort. Alla mina försök till att inte låta en nostalgisk känsla ta över känns lönlösa då till och med omslagsilden på "Arcane Secrets" tar mig tillbaka till en höstig dag i Haparanda 1995, då mitt gamla band (TWILIGHT) bestämde sig för att använda sig av exakt samma bild (eller åtminstone väldigt snarlik) till att pryda debut-demot med (fast då var det kassett som gällde). 

Band av ASTROPHOBOS karaktär läggs i dagens metalscen ofta per automatik i kategorin "Hyllnings-band", vilket jag ärligt talat inte riktigt förstår? Ok att bandet valt att spela en form av Black Metal (slingblack) som hade sin storhetstid under nittiotalet, men det behöver ju inte betyda att det enbart är ment som en hyllning? Killarnas val av att spela en subgenre som genomsyrade så gott som alla No Fashion Records och Invasion Records släpp under nittiotalet är för mig bara ett tecken på utmärkt musiksmak och inget annat. "Arcane Secrets" är ingen fullpott, men bjuder däremot på riktigt trevlig melodisk slingblack som för tankarna till band som DISSECTION, SACRAMENTUM ,VINTERLAND och många andra, detta dock utan att för dess skull låta som karbonkopior av nämnda band. Att spela slingblack och inte bli anklagad för stölder av diverse melodier och bisvärms-riff är tämligen nära på ett omöjligt uppdrag (alltid är det någon som tycker att något låter lite för likt något annat).
"Arcane Secrets" har gett mig mersmak och jag ser verkligen framemot att höra vad bandet kommer att koka ihop till sin kommande fullängds-debut (smakprov). Så länge de inte böjer sig för frestelsen att låta som så gott som alla andra black metal band á 2000-talet (antingen skall det gå snabbt som bara fan, eller så skall det vara svårt och antikosmiskt som fan) och behåller den underbara kärnan av svensk/norskt nittiotal är jag helt säker på att skivan kommer att få sig en välförtjänt plats i skivsamlingen. Insvept bland allt godis som No Fashion Records och Invasion Records förgyllde världen med i en tid då Christer Sjögren stod för skönsången och metalbanden enbart koncentrerade sig på att skrika, skräna och growla. 

Så surfa över till bandets hemsida och beställ dig ett exemplar av "Arcane Secrets", eller ta dig först en provlyssning via Spotify och surfa sedan in och köp skivan innan den tar slut.

 http://www.astrophobos.com
Astrophobos@Spotify

 ———————————————————————————————————————- 

Vad hände med…..

Av , , 3 kommentarer 2

Vad hände egentligen med slingblacken & slingdödsen?

1990-talet
Fenomenet slingblack & slingdöds hade sin riktiga storhetstid i mitten på ’90-talet där skivbolag så som Wrong Again Records, No Fashion, Invasion, Pulverised Records mfl. tycktes signa till sig allt och alla inom denna "genre". Skandinavien eller skall man rent ut säga Sverige var ledstjärnan inom denna "genre" som även spred sig till resten av Europa.
En snabbguide till bra slingdöds/black:
Unanimated – "In the Forest of the Dreaming Dead" 1993 [No Fashion]
Dissection – "The Somberlain" 1993 [No Fashion]
Unanimated – "Ancient God of Evil" 1995 [No Fashion]
Mörk Gryning – "Tusen år har gått" 1995 [No Fashion]
Allegiance – "Hymn till Hangagud" 1995 [No Fashion]
Vinterland – "Welcome My Last Chapter" 1996 [No Fashion]
The Moaning – "Blood From Stone" 1996 [No Fashion]
Decameron – "My Shadow…" 1996 [No Fashion]
Eucharist – "A Velvet Creation" 1993 [Wrong Again Records]
Cardinal Sin – "Spiteful Intents" EP 1996 [Wrong Again Records]
Mortum – "The Druid Ceremony" 1998 [Invasion Records]
Sargoth – "Lay Eden in Ashes" 1998 [Invasion Records]
Amon Amarth – "Sorrow Throughout …." EP 1996 [Pulverised Records]
Thy Primordial – "Where Only the Seasons Mark…." 1997 [Pulverized Records]

2000-talet
Var står vi idag?
Det finnes ju fortfarande en del gammelrävar så som Unanimated mfl. som håller lågan brinnande och så finns det nya band som Chaossworn som inser att "slingblack is the shit" och kämpar med att blåsa nytt liv i en gammal "genre".
Sen har vi ju iof sig också den tragiska delen när det kommer till slingdöds/slingblack och det är alla dessa Amerikanska skitband som slänger in en dos skandinavisk magi i sina collegepunk osande skitkorvar till låtar.

Uppenbarelse
Jag tror att jag äntligen förstått mig på hur det kommer sig att ett band som Amon Amarth lyckats bli så stora, stommen i deras musik är fortfarande samma slingdöds som kunde höras på debut EP’n redan 1996. (Sen så är det ju iof. sig också vikingar och vikingar säljer bra i utlandet)

Klokare?
Blev du klokare av att läsa detta blogginlägg?
Nej?
Det blev inte jag heller så det är ingen fara, känns mest som att jag namedroppade en massa bra plattor samt spydde ur mig en klump med ord som bildade meningar.

Den stora frågan består dock fortfarande.
Vad hände med slingdödsen/blacken?