Etikett: Blashyrkh recensioner

Blashyrkh Recensioner: Astrophobos-”Arcane Secrets”

Av , , 4 kommentarer 2

 

———————————————————————————————————————-

Artist: Astrophobos
Skiva: Arcane Secrets
Genre: Black Metal
Utgivningsår: 2010
Bolag: Dark Matter Records
Låtar: 3 | Speltid: 16min, 30 sek.
BETYG:  7 / 10

ASTROPHOBOS är ett black metal band från Stockholm som bildades 2009 och debuterade med "Arcane Secrets" 2010. Enligt bandets biografi hittas den mesta inspirationen från den svenska och norska black/death metalscenen från nittiotalet och för en gammal stofil som jag som fortfarande sitter fast med ena foten i nittiotalet låter ju detta helt fantastisk. Men hur mäter sig då ett relativt ungt (läs:nybildat) band sig med sina förebilder?

Jag är tacksam över att bandet valde att skicka ett exemplar av sin CD (limiterad till 500 ex.) till Blashyrkhbloggen, för det här är verkligen musik som enligt mig tillhör den av bästa sort. Alla mina försök till att inte låta en nostalgisk känsla ta över känns lönlösa då till och med omslagsilden på "Arcane Secrets" tar mig tillbaka till en höstig dag i Haparanda 1995, då mitt gamla band (TWILIGHT) bestämde sig för att använda sig av exakt samma bild (eller åtminstone väldigt snarlik) till att pryda debut-demot med (fast då var det kassett som gällde). 

Band av ASTROPHOBOS karaktär läggs i dagens metalscen ofta per automatik i kategorin "Hyllnings-band", vilket jag ärligt talat inte riktigt förstår? Ok att bandet valt att spela en form av Black Metal (slingblack) som hade sin storhetstid under nittiotalet, men det behöver ju inte betyda att det enbart är ment som en hyllning? Killarnas val av att spela en subgenre som genomsyrade så gott som alla No Fashion Records och Invasion Records släpp under nittiotalet är för mig bara ett tecken på utmärkt musiksmak och inget annat. "Arcane Secrets" är ingen fullpott, men bjuder däremot på riktigt trevlig melodisk slingblack som för tankarna till band som DISSECTION, SACRAMENTUM ,VINTERLAND och många andra, detta dock utan att för dess skull låta som karbonkopior av nämnda band. Att spela slingblack och inte bli anklagad för stölder av diverse melodier och bisvärms-riff är tämligen nära på ett omöjligt uppdrag (alltid är det någon som tycker att något låter lite för likt något annat).
"Arcane Secrets" har gett mig mersmak och jag ser verkligen framemot att höra vad bandet kommer att koka ihop till sin kommande fullängds-debut (smakprov). Så länge de inte böjer sig för frestelsen att låta som så gott som alla andra black metal band á 2000-talet (antingen skall det gå snabbt som bara fan, eller så skall det vara svårt och antikosmiskt som fan) och behåller den underbara kärnan av svensk/norskt nittiotal är jag helt säker på att skivan kommer att få sig en välförtjänt plats i skivsamlingen. Insvept bland allt godis som No Fashion Records och Invasion Records förgyllde världen med i en tid då Christer Sjögren stod för skönsången och metalbanden enbart koncentrerade sig på att skrika, skräna och growla. 

Så surfa över till bandets hemsida och beställ dig ett exemplar av "Arcane Secrets", eller ta dig först en provlyssning via Spotify och surfa sedan in och köp skivan innan den tar slut.

 http://www.astrophobos.com
Astrophobos@Spotify

 ———————————————————————————————————————- 

Blashyrkh Recensioner: Swedish Hitz Goes Metal

Av , , 1 kommentar 1

 

——————————————————————————————————————


BETYG:  -10 / 10

Jag älskar som bekant GINZA av hela mitt hjärta, det har varit en god och trogen vän i nästan 20 års tid. Jag vet att det inte är deras fel heller att jag möts av ovanstående bild på omslaget till nya katalogen som damp ner i brevlådan idag. Det handlar helt sonika om marknadsföring, eller i detta fall avföring.

"ÅRETS PARTYPLATTA I SOMMAR!!!

Om ABBA hade kommit från Boden… skulle de kanske ha låtit så här. Artisten bakom Swedish Hitz Goes Metal är i vilket fall en sensationellt talangfull, ung norrlänning; flyhänt gitarrist, sueverän sångare (bl a vinnare av karaoke-SM) och dessutom en fena på keyboard, bas och trummor! Men fram till nu helt okänd för alla utanför den innersta kretsen hårdrockare." [Källa: Ginza.se]

Nu känner ju jag inte denna talangfulla unga norrlänning från Boden i och med att jag inte tillhör "den innersta kretsen av hårdrockare" (jag vet vem han är, men vi känner inte varandra), så denna recension är inte menat som något personligt påhopp. Även om denna skiva inte någonsin i hela helvetet kan vara värre än klavertrampet som någon full jävla finne hittade på 2004 genom att spela in plattan "Heavy Dance" (ta och lyssna) så ser jag ändå denna platta hamna i samtliga reakorgar.

Vad bjuder då "Swedish Hitz Goes Metal" på?
Jo, metalversioner av hits från ABBA, Roxette och Ace of Base. 
Nu hittar jag tyvärr ingen video eller liknande från detta alster att visa upp, men om jag inte är helt ute och cyklar så kan ni kolla in denna video som innehåller denna vinnare av karaoke-SM.

Jo, jag höll ju på att glömma det viktigaste!
Kan man recensera en skiva utan att ha hört en enda ton från den?
Svaret lyder: Ja. Jag gjorde det alldeles nyss och här.

Blashyrkh Recensioner: Colossus

Av , , Bli först att kommentera 0


———————————————————————————————————————-
Artist: Colossus
Skiva: Spiritual Myiasis
Genre: Progressive doom/post-hardcore
Utgivningsår: 2011
Bolag: Dark Matter Records
Låtar: 3 | Speltid: 18min, 33 sek.
BETYG:  7 / 10

COLOSSUS hade den goda smaken att höra av sig till Blashyrkhbloggen och fråga om intresset fanns för att recensera bandets senaste alster i utbyte mot ett exemplar av EP’n. Utan att tveka fick bandet svaret ja. Det är saker som detta som ibland gör det extra roligt att driva en blogg som denna. Jag gör inte detta för pengar, hade jag gjort det så hade jag legat på ett stort minus, jag har nämligen ingen lön utan snarare bara utgifter;) Men jag driver denna blogg enkom av kärleken till musiken och allt runt omkring det så jag klagar inte det minsta. Som skivsamlare är COLOSSUS EP’n välkommen och kommer att få sig ett bra hem, mellan CLAWFINGERs "Deaf Dumb Blind" och COMECONs "Megatrends in Brutality" i CD hyllan. Nu får det vara färdigsvamlat, raskt över till recensionen av "Spiritual Myasis".

——————————


COLOSSUS härstammar från Stockholm och EP’n "Spiritual Myiasis" visade sig bli svårare att recensera än jag trott vid första anblick/lyssning. Detta på grund av det varierande materialet på EP’n, det känns tyvärr lite som att bandet inte riktigt bestämt vilken riktning de skall ta med sin musik.
Inledande spåret "Parasite"  är banne mig en tio-poängare, och även anledningen till det relativt höga slutbetyget för denna produkt. "Parasite" för tankarna till Franska GOJIRA, med sitt smått progressiva gung och en sång med fantastisk inlevelse. Efterföljande spåret "The Gnawing" fortsätter förvisso i samma stuk men har inte riktigt samma punch och hitfaktor som inledande spåret.
Avslutande spåret "Eternal Return" är det största frågetecknet på denna utgåva, det är inte en dålig låt utan en mer klassisk stoner/doom dänga som tyvärr känns malplacerad i sällskapet av de två första låtarna som bjuder på ett mycket mer progressivt sound. Låten "Parasite" kommer onekligen att få en plats i min lista över 2011 års bästa spår, nu kan jag inte annat än att hoppas och önska att bandets kommande material drar åt detta håll. För mer av denna vara skulle jag mer än gladeligen vilja höra i framtiden.

 http://www.colossus.se

 ———————————————————————————————————————-

 

Blashyrkh Recensioner: The Project Hate MCMXCIX

Av , , 2 kommentarer 1


———————————————————————————————————————-
Artist: The Project Hate MCMXCIX
Skiva: Bleeding The New Apocalypse
Genre: Bra jävla metal helt enkelt!
Utgivningsår: 2011
Bolag: Season of Mist
Låtar: 6 | Speltid: 66min, 6 sek.
BETYG:  9.5 / 10

3 veckor, 12 lyssningar, stereo, hörlurar, i soffa, på buss, på Ica och Konsum.
Först nu känner jag mig nog inlyssnad och säker för att avkunna en dom. 

Till att börja med så skall jag inte sticka under stolen med att jag varit ett stort fan av THE PROJECT HATE MCMXCIX (härefter refererad till som TPH) sedan mitten på 2000-talet ungefär. Förvisso så var jag inte obekant med bandet innan, utan debuten "Cybersonic Cyberchrist" (2000) och "When We Are Done, Your Flesh Will Be Ours" (2001) var två album som kunde höras på diverse fester i min gamla hemstad Luleå. Men av någon anledning så föll TPH i glömska kort efteråt och återupptäckten av bandet skedde inte förrän just kring släppet av "Armageddon March Eternal – Symphonies of Slit Wrists" (2005).

Det skedde en del saker i TPH lägret innan inspelningen av "Bleeding The New Apocalypse" (2011), bandets sjunde fullängdare, och den största skillnaden från bandets tidigare alster är bytet av sångerska. Svenska Jo Enckell som figurerat med sin skönsång på bandets fyra senaste alster ersattes med Portugisiska sångerskan Ruby Roque (ex. Witchbreed), en dam med ett helt annat sångregister än det vi tidigare varit vana med hos TPH. Även Tobben Gustafsson (Vomitory, Torture Division) värvades som trummis, ett bra drag.

Kanske dags att sluta svamla och skriva något om recensionsobjektet. Hur låter då detta nya TPH?

Jag kan ju börja med att proklamera att TPH absolut inte är något för alla, det krävs en hel del från lyssnaren. TPH skapar något eget, en stil som är svår att placera i ett endaste generellt fack. TPH’s musik är byggt på ett fundament av döds metall, men istället för att vara en envånings villa så skulle man snarare kunna säga att TPH är ett femvånings höghus. Förrutom dödsmetall så finner vi industriella influenser, fantastiskt thrashiga riff, en aning drum’n’bass, men framför allt en tyngd i musiken som är makalös. Tyngden hörs inte bara i den fantastiska produktionen, signerat Dan Swanö, utan även om tempot stundtals höjs så tappar musiken aldrig tyngd utan maler helt enkelt på, på ett sätt som bara TPH kan.
Dödsmetallens svar på Tom Jones*, Jörgen Sandström, gör ett fantastiskt jobb och visar än en gång varför han av många anses som världens bästa growlare. Nyförvärvet, Ruby Roque’s, kraftulla pipa kändes vid första anblick lite skrämmande, men efter ett par varv med plattan så insåg jag genidraget av att plocka in denna tös.

Inget som bandet har gjort hittills har kunnat rubba 2003-års "Hate, Dominate, Congregate, Eliminate"  från förstaplatsen på prispallen, men nu har det banne mig hänt. "Bleeding The New Apocalypse"  har i sin helhet en helt annan dynamik än bandets tidigare alster och jag kan faktiskt för första gången inte göra annat än att hålla med bandets grundstomme och skapare, Kentha Philipson, om att detta är den bästa skivan som THE PROJECT HATE MCMXCIX gjort. Detta är en fantastisk resa, på 66 minuter och 6 sekunder, där man automatiskt sveps med, anknäbben åker fram och det är praktiskt taget omöjligt att inte sitta och gunga med huvudet på ett gillande maner. En del av riffen på skivan är så pass jävla tuffa att många av de största riffmakarna inom dagens metall förtjänar att ställa sig i skamvrån och ta lärdom härifrån.

Nu hoppas jag bara att folk får upp ögona för detta band på allvar, förhoppningsvis så innebär bytet till bolaget SEASON OF MIST att bandet och skivan får den spridningen och marknadsföringen de förtjänar.

http://www.myspace.com/theprojecthate

 

*Nu referar jag till Tom Jones gyllene pipa och inget annat.

———————————————————————————————————————-

Blashyrkh Recensioner: Dolmen

Av , , 4 kommentarer 2


———————————————————————————————————————-
Artist: Dolmen
Skiva: Anhelos Ancestrales
Genre: Symphonic Folk / Power Metal
Utgivningsår: 2011
Bolag: Ancestral Tunes
Låtar: 8 | Speltid: 42,15 min
BETYG:  4 / 10

Comprei um quadro novo para minha sala DOLMEN. Acenda a luz para eu ver melhor Power Metal, vou ligar para o médico. Eu gosta de ver novelas todos os dias, acordo frequentemente ás sete da manhã. Eu tenho um tempo difícil para esse tipo de música, principalmente quando é cantado em português. Mas eu acho que DOLMEN podem atrair fãs de Folk Metal sinfônico misturado com influências de Power Metal. Não é meu copo de chá, DOLMEN porém, se sente um pouco flácido.

 

http://www.myspace.com/dolmenancestral

———————————————————————————————————————-

Blashyrkh Recensioner: Thornium | The Howl

Av , , Bli först att kommentera 1


———————————————————————————————————————-
Artist: Thornium
Skiva: Fides Luciferius
Genre: Black Metal
Utgivningsår: 2010
Bolag: Soulseller Records
Låtar: 10 | Speltid: 58,36 min
BETYG:  9 / 10

Jag nämnde redan tidigare förra året då jag recenserade THORNIUM’s uppträdande på FORLORN FEST här i Umeå att detta är jävligt bra. Jag får tacka Thyph för att han skickade upp ett exemplar av plattan, nu har jag kunnat spisa alstret för fulla muggar i hushällets samtliga musikapparater.

Nu över till själva recensionen av föremålet i fråga.
Det var en lång tystnad från Mölndalsbaserade THORNIUM mellan debuten "Dominions of the Eclipse" (1995) och 2009-års comeback "Mushroom Clouds and Dusk", men något mer tänker jag inte gå in på detta, vill ni veta mer kan ni googla er fram. "Dominions of the Eclipse" (1995) var en skiva som spisades mycket i pojkrummet kring dess release och jag tycker faktiskt att den än idag håller en viss charm, musikaliskt är den dock ljusår ifrån 2010-års "Fides Luciderius". THORNIUM anno 2010 är ett mycket mer finslipat maskineri och bjuder på black metal i en av de formerna jag gillar bäst, det är rått men även samtidigt välproducerat, men utan att musiken för dens skull tappar någon själ. Musiken låter ’00-tal men har en kärna i ’90-talets black, det bjuds på både rens och melodier tidsvis. IMMORTAL jämförelserna är svåra att undvika, fast detta mest p.g.a Thyph’s Abbath liknande stämma och frasering. Det här är helt enkelt bra jävla black och trots skivans långa speltid, på nästan en timma, så blir jag aldrig uttråkad utan längtar snarare bara efter en ny platta av samma kaliber.

http://www.thornium.com

———————————————————————————————————————-
Artist: The Howl
Skiva: Skins of Our Backs
Genre: Death/Thrash Metal
Utgivningsår: 2010
Bolag: Självsläpp
Låtar:11 | Speltid: 27,50 min
BETYG: 6,5 / 10

Jag brukar i de städer som har en lokal skivbutik kolla mig för ifall de har någon avdelning för lokalproducerad musik och under en snabbvisit till Tornio/Finland med målet att affischera för årets House of Metal festival nappade jag åt mig ett exemplar av Torniobaserade THE HOWL’s självfinansierade debut platta, "Skins of Our Backs" CD 2010. Rent designmässigt så är plattan en läckerbit för att vara självfinansierad, men nu är ju detta inte en modeblogg så låt oss gå rakt på musiken istället.

Inledande spåren "As above…" och "…So below" drar igång plattan på ett jävligt bra sätt, THE HOWL’s sound påminner om någon slags MACHINE HEAD/GOREFEST/SATYRICON hybrid, thrashig döds med rock’n’roll attityd och det gillas starkt, jag skulle kunna dra paraleller till lokala LESRA’s gamla sound samt PLECTOR, men THE HOWL har mer spår av rock’n’roll i sin musik jämfört med dessa lokala akter. Jag måste tyvärr säga att "Skins of Our Backs" stagnerar en aning efter de 4 första spåren för att plocka upp sig igen mot det absoluta slutet, låtarna vill inte riktigt fastna eller sätta, kanske p.g.a att skivan känns lite spretig genremässigt. Om THE HOWL skulle ha mer material i stuk med de två inledande spåren så tror jag nog inte det skulle dröja länge innan ett bolag snappar upp dessa gossar (därmed inte heller sagt att de inte kan få napp med detta släpp), men just nu känns tyvärr plattan i sin helhet aningen för spretig i sin struktur. Jag kan höra att THE HOWL vill väl, men ojämnheterna i stuket och stilen på låtarna drar tyvärr ner helhetsbetyget för min del. 

http://www.the-howl.net

THE HOWL – "As Above…, …..So Below" Live at The Blues Station, Tornio, 2010