Mystiska stickningar!

Nu när vintern närmar sig så åker som vanligt stick-korgen fram och jag frossar i mina växtfärgade ullgarner. Det bästa som jag vet är att sticka små sockar för det går fortare än till stora fötter. Mina hundar, som  inte har tillträde till vardagsrummet, sitter i hallen och tittar in längtansfullt in i förbudszonen där jag sitter framför TV:n och stickar. Kanske är det inte bästa sättet, att sticka framför TV:n, för tätt som oftast får jag riva upp pga något fel…. men jag har då något att sysselsätta mig med.

Nu har jag kommit på att om jag har två uppsättningar strumpstickor och att jag stickar båda sockorna på en gång så gör jag mindre många fel. Men hur jag än gör så blir det aldrig två exakt likadana sockor….lite mystiskt vill jag påstå. Jag får väl trösta mig med att vi aldrig har exakt likadana fötter heller.

Ibland tar jag en paus i min stickning och som jag sett så är min korg i säkert (säkrare) förvar på vardagsrums-bordet än i köket. Det vill säga, om man inte har någon unghund i huset som inte förstått tillträdes-förbudet till vardagsrummet.

Det jag fick erfara idag, när jag gick för att göra upp eld i pannan, var att garner och stickning är nog lika intressant och mystiskt för våra fyrbenta vänner. När jag öppnade köksdörren var det fullt ös (kalabalik) i köket med både påbörjade sockar, stickor, andra ullgarner samt fyra drentar i en salig blandning. Hundarna verkade ha väldigt roligt men jag blev smått panikslagen för mina babysockar skulle ju vara färdiga till kvällen!!!!

Tack och lov var inte skadan så stor på själva sockorna men att reda ut tjorvet av de övriga garnerna ojojoj…. ja, det kommer att ta lite tid. Har man hund måste man ha lite humor också!