WOW!
Kanske det blir en resa till annan galax om man besöker Floda 31 framöver. Porten ser ut att anta rätt form och sedan är det bara att ställa in koordinaterna. Just nu verkar flaggan stå på 1939 men bakom öppningen är det sannerligen inte det årtalet.
Internationellt innovationsprojekt med interaktiv design. Friggebodar samt andra intressanta projekt pågår där i samarbete med designhögskolor från bl a Umeå och London.
Inte långt från Vindeln alls!
Det sa min farfar ofta till oss barn när han bett oss göra saker och vi molokna kom tillbaka och sa att det inte gick.
När jag nu sitter och läser i tidningen om förbindelsen över kvarken med båt, bro eller flyg så ramlar minnen fram. Vilka roliga resor det var med färjan över till Vasa. Oavsett vilken ålder det var på resenärerna så fanns det trevliga saker att göra på färjan. Nja, föräldrar hade kanske inte helt lätt att hålla reda på sina barn. Men vilken fest när vi barn kunde handla billigt godis på taxfree-shopen, föräldrar var nog lika glada för tax-free men handlade andra saker.
Mina tankar är att i vår breddgrad och den långa vintern vore en broförbindelse inte helt lätt pga den nedisning det skulle bli. Men jag har inte full kunskap om det. Flyg ser jag som enkelt och snabbt men hur kul är det i jämförelse med mina ungdomsårs finlandsresor. Resan var målet och inte själva ankomsten till destinationen, om vi inte skulle vidare till släktingar förståss.
Jag röstar JA till att förbättra färjetrafiken för nu är det både dyrt och urtråkigt att åka med färjan (som naturligt är det bästa sättet att frakta gods).
Så läste jag en kommentar i frågan och drog snabbt på smilbanden:
-Sälj Holmön till Norge, som inte är med i EU, studsa färjan mot ön och vips kan det säljas tax-free igen!
Kanske holmöborna inte skulle bli glada att plötsligt befinna sig på norsk mark eller kanske blir det massinvasion till ön av EU-kritiska svenskar som vill bosätta sig där ;-).
Gäll he´ då int´ änner´ färjetrafiken till det bättre för dom som vill och behöver över kvarken mellan Umeå-Vasa eller Skellefteå-Jakobstad? Vilken sträcka som det satsas på kvittar bara det görs till det bättre tycker jag.
Kanske ett SPA på färjan över kunde vara en ide´, med övernattningshytter, dans och pub (som förr) då blev resan en liten kryssning.
Dyrt och kul är väl bättre, än dyrt och tråkigt!
När kylan och snön snart målar allt i svartvitt
så blundar jag
minns alla vackra färger
vid solnedgång över Sjöbotten
gäddorna som slog i vassen
lommen som ödsligt ropade
fladdermössens flyguppvisningar
ljumma sommarnätter
Jaaaa, snart blir det totalt myggfritt!
Kaninerna är installerade under tak och nu väntar jag på snön för att få göra vinterns första snöängel. Fluffig nysnö vill jag ha, helst en decimeter på en gång och som glittrar. Skoteroverall samt lappskor är redan framplockade.
.JPG)
Kom alla snöflingor, kom!
Noga då….om man tycker det ena eller andra. Jag råkar tycka om helgen av min helt egna anledning. Titta bara på Lars och hans syskonbarn!.jpg)
Att få hjälpa alla som vill få hjälp med utklädning och sminkning är det bästa jag vet. Detta gäller inte bara mina egna ungar utan även mina barns kompisar så väl som barnbarn.
.jpg)
Farbror Lars får tillbaka, för syskonbarnet är inte rädd för att ge igen med samma mynt.
Tyvärr kommer jag inte att vistas hemma från och med fredag morgon och några dagar framöver så i år får jag inte vara med och erbjuda mina tjänster. Men nog är det kul att jobba fram "läskiga varelser" av mina barn samt deras kompisar.
Duvorna i duvslaget har slutat att lägga ägg. När vintermörkret närmar sig så är det bättre att tänka på sin egen överlevnad än reproduktion.
Både duvhök och sparvhök flyger ofta förbi för att äta en snabb måltid på "Svartbergets Mac-pigeon". Alla gånger blir det inte något att äta för ibland missar dom sitt mål i luften. I sommar och under hösten verkar duvorna ha blivit betydligt vaksammare och det är bara en som fått sätta livet till. Kanske har dom en bättre spanare i år som larmar om hök. Det syns snabbt om någon rovfågel är i farten för då flyger alla in till voljären och sitter tryggt där tills faran är över.
Duvungarna ser helt bedrövliga ut när dom kläcks, inget vackert och sött alls över de små. Efter ett par veckor ser dom bara värre ut, plufsiga bauta-palt-duvungar som har små svarta och vita stickor här och där (vingpennorna som syns). Ungarna som oftast är två, växer i otrolig fart så föräldrarnas matande med duvmjölk fungerar tydligen fantastiskt bra. När så fjädrarna äntligen börjar växa ut ser man att det kommer att bli en vacker duva så småningom.
Snart äter dom av fodret som serveras och när tiden är mogen tar dom sin första flygtur i det blå. Man riktigt ser hur roligt dom tycker det är att få luft under vingarna och nuuuuu är dom som mest sårbara, för en färsk "Mac-pigeon" är en god måltid för en hök.
Sagan om den fula ankungen, som växer till sig och blir en vacker svan, är inget jämfört med att födas som en ful duvunge och bli så vacker som min duva på fotot.
Nu när vintern närmar sig så åker som vanligt stick-korgen fram och jag frossar i mina växtfärgade ullgarner. Det bästa som jag vet är att sticka små sockar för det går fortare än till stora fötter. Mina hundar, som inte har tillträde till vardagsrummet, sitter i hallen och tittar in längtansfullt in i förbudszonen där jag sitter framför TV:n och stickar. Kanske är det inte bästa sättet, att sticka framför TV:n, för tätt som oftast får jag riva upp pga något fel…. men jag har då något att sysselsätta mig med.
Nu har jag kommit på att om jag har två uppsättningar strumpstickor och att jag stickar båda sockorna på en gång så gör jag mindre många fel. Men hur jag än gör så blir det aldrig två exakt likadana sockor….lite mystiskt vill jag påstå. Jag får väl trösta mig med att vi aldrig har exakt likadana fötter heller.
Ibland tar jag en paus i min stickning och som jag sett så är min korg i säkert (säkrare) förvar på vardagsrums-bordet än i köket. Det vill säga, om man inte har någon unghund i huset som inte förstått tillträdes-förbudet till vardagsrummet.
Det jag fick erfara idag, när jag gick för att göra upp eld i pannan, var att garner och stickning är nog lika intressant och mystiskt för våra fyrbenta vänner. När jag öppnade köksdörren var det fullt ös (kalabalik) i köket med både påbörjade sockar, stickor, andra ullgarner samt fyra drentar i en salig blandning. Hundarna verkade ha väldigt roligt men jag blev smått panikslagen för mina babysockar skulle ju vara färdiga till kvällen!!!!
Tack och lov var inte skadan så stor på själva sockorna men att reda ut tjorvet av de övriga garnerna ojojoj…. ja, det kommer att ta lite tid. Har man hund måste man ha lite humor också!
Fick ett foto härom dagen på min telefon och blev så rörd av naturens under. En bekant till mig hade fått en liten pojke och på fotot var han bara 20 minuter gammal (ny). Allt var som det skulle vara och han var perfekt efter 9 månader i sin mammas mage.
Nog kan jag känna lite avund eftersom mina fem graviditeter varit det mest fantastiska jag varit med om. Men jag gläds med mamman Marije och pappan Rich, samt andra föräldrar som får möjlighet att vara med om en graviditet och förlossning. Trots de svårigheter och smärtor som en förlossning innebär är det ändå en fantastisk upplevelse, ett liv ursprunget från ens kropp, tillsammans med ens partner, och som man kan ödsla oändlig kärlek på.
Detta inlägg kopplar jag också till Petvins blogg om:
-Änglar finns dom?
Det kan jag inte svara helt säkert på men jag skickar en följdfråga som jag en gång fick av ett av mina barn:
-Mamma, änglar har ju vingar och kan flyga men…. lägger dom ägg?
.jpg)
I början av 1900-talet emigrerade tre syskon från Svartberget Abborrtjärn. I tidigare blogginlägg berättade jag om John Andersson. Hans bror, Nils Andersson Holmberg, gifte sig med Ida (bördig från Mickelträsk) och de byggde hus i Abborrtjärn samt fick två pojkar där innan hela familjen emigrerade.
Systrarna Thelma, Verna och Carole står här vid det huset som deras morfar och mormor började sitt liv tillsammans i. De är glada över att det är så välunderhållet.
.jpg)
I sann svartbergsanda bjöd vi dem naturligtvis på bakning i bagarstugan. Ja, inte är det lätt de första gångerna men vi fick erfara att viss svenska hade de uppsnappat av sina morföräldrar.
-Fy faan! kom det snabbt när den kavlade kakan ramlade på golvet eller när degen fastnade i händerna.
.jpg)
När Elon kom in i bagarstugan hade vi hämtat oss från de värsta skrattsalvorna och nu kom nästa svenska fras på perfekt bondska.
-Vill du ha en litn´ kaffetår?
Bagarstugan renoverades på 70-talet men den fanns redan när deras morfar föddes och växte upp i Svartberget.
När jag kom hem efter min fotofärd och tittade på bilderna så fastnade jag för den här. Den påminner mig om en film där vattnet antog en ormliknande varelse och som kunde kommunicera med människorna. Tittar ni riktigt noga ser det faktiskt ut som det är ett ansikte ytterst på den glasklara isformationen i mitten. Kanske har jag allt för livlig fantasi men den vill jag inte vara utan för den hjälper till att göra livet roligare.
Lisa Orvokki Manfredsson
Född och uppvuxen i Vindelns kommun. Bor i Svartberget och är femte generationen (på min fars sida). Min mor kommer från Finland, därav mitt finska andranamn.
Jag har fem barn födda mellan 1977 och 1993, fyra killar och en tjej.
Barnbarnen är också fem till antalet, fyra tjejer och en kille.
Sambo med Martin
I familjen finns fyra hundar av rasen Drentsche Patrijshond. Min kennel heter Tallmora.
Hos oss bor också katten Günter och han är bördig från Tegsnäset. Hans dotter bor hos mina föräldrar och så har han två barnbarn som flyttat till Floda 31 i Botsmark.
Mina intressen är många och just nu är det djur och natur som råder.
Senaste kommentarerna