Jag njuter helst av det lilla

-Inte ska du slänga "sättpären" i fåran, sa min mormor när vi satte potatisen i landet. Dom är liv och vi lägger dom försiktigt ned i jorden för dom ska växa till mat och därför behandlas med respekt.

-Inte kan jag slänga de små fröplantorna, säger min mamma. Dom lever ju och växer, alltid finns någon plats att sätta dom på eller så kan jag ge bort till någon som som vill ha.

Det var tankar som dök upp här om dagen när jag gick och plockade tranbär på en myr. Alla som plockat tranbär vet att det tar tid att plocka de C-vitaminrika bären. Man får ta dom en och en och försiktigt. Att fylla en 10-liters hink tar sin tid men jag hann faktiskt med drygt en liter innan det mörknade för mycket.

Under plockningen funderade jag på hur man skulle kunna snabba upp insamlandet och tankarna började forma ett plockredskap. Den bärplockare man använder för blåbär eller lingon fungerar inte så bra tror jag men kanske ska jag prova göra någon form av miniplockare. Bären ska ju först frysa för att få en lite mera sötaktig smak och rejält kallt om fingrarna kan det bli så en plockare skulle även ge varmare fingrar.

Via internet fanns beskrivning på hur storskaliga tranbärsodlare gör. Där fanns en bild på mängder av tranbär som flöt på vattenytan när odlingsmarken fyllts med vatten för att bären skulle lossna och bärgas. Arbetarna gick bland bären i gummibyxor och med långa rakor styrdes bären till en maskin som hivade upp skopa efter skopa. Hoppas att arbetarna går upp ur vattnet när dom ska kissa!

Nja, nog nöjer jag mig med mina egenhändigt plockade bär även om det bara blir en liter per gång när jag går ut på myren. Mina bär är från min trakt och ingen som "stövlat/badat", hostat och snörvlat på dom. Mina bär har behandlats med respekt och jag känner att jag värdesätter vartenda ett av dom även om dom inte är så många.