Skräcken i en duvas ögon!

Jag upphör aldrig att förvånas!

Annandag påsk och städningen var avklarad och middagsmaten skulle fixas innan gästerna skulle anlända. Då står jag vid kylskåpet och hör en kraftig duns mot fönstret, sek efter ser jag något stort falla och en betydligt större duns hörs.

Snabbt öppnar jag köksfönstret och tittar ned mot rabatten, mellan husväggen och den stora snöhögen som fortfarande ligger kvar. Upp mot mig kommer en kämpandes duvhök, svårt med vingspannet i det trånga utrymmet, rakt mot mig som står böjd ut genom fönstret med gapande mun och uppspärrade ögon.

Den hade slagit en av mina fina duvor som nu satt i klorna. Jag skrek det högsta jag kunde så både jag, höken och duvan blev förskräckta. Just över kanten på drivan tappade höken greppet, duvan trillade utför men var snabbt upp på benen och sprang uppför med blicket stirrande på mig och det öppna fönstret. In kom han flaxandes över mitt huvud och höken tog tillflykten mellan tallarna och ut över åkrarna.

Min duva landade på golvet vid mina fötter och satt i hörnet i flera minuter med häftig andhämtning. Dun, som lossnar lätt på en duva, låg över köksgolvet och det fanns en liten droppe blod på ena foten. När den lugnat sig tog jag upp den och undersökte, inga större skador, tack och lov. Han vill jag inte mista för det är en snabbflygare och spanare för de övriga i duvslaget.

Efter ca 20 minuter vågade den på sig att promenera ut från köket till hallen och titta ut genom ytterdörren som jag öppnat. Han tog några försiktiga steg över tröskeln och satt länge på bron innan vingarna breddes ut. Det blev fågelvägen direkt till duvslaget och nu får det vara stängt ett tag. Vi har ju duvungar som behöver sina föräldrar.

Svartbergets Mac Pigeon håller stängt tills vidare!