Ett privilegium, att veta vad jag äter!

Som femte generation i Svartberget har jag ett stort privilegium.

Tack vare mina föräldrar

och mitt eget val så är det naturliga kretsloppet förankrat i hela mig.

Jag vet, och har även förmedlat till de mina, hur kött och mjölkproduktion fungerar. Liksom odling av bär och grönsaker som hör också en gammal gård till.

Från koskit till mat på ett ekologiskt sätt!

Vårens första släpp av tjurkalvarna är alltid trevligt att bevittna. De som var ute förra sommaren går ut ganska snabbt, de som är unga och aldrig varit ute får man locka på med både mjöl och ibland god limpa.

När det värsta ystret gått över, i den lilla inhägnaden bakom ladugården, släpps dom ut på den stora betesåkern. Kalvarnas ögon är stora och runda, öronen pekar rätt upp och snart springer dom och hoppar så man tror de ska bryta sina ben.

Efter några dagar infinner sig lugnet och snart har dom sina trader till de bästa betesställena. Vackra när dom ligger och idisslar på ängen med smörblommor (som dom inte äter av förrän de är torkade till hö).

Nog är det fint med småjordbruk där varje enskilt djur blir sett. Tråkigt att så många småbruk försvinner men det är en livsstil med dagligt jobb hela veckan.

Elon är nu fyllda 80 år och Raili 74 år och på gården finns fortfarande tjurkalvar, höns, tuppar samt hund och katt. Trädgården kommer snart att stå i full blom och traktorn brumma på åkrarna.

Jag och mina systrar har fantastiska föräldrar!