Lycksele som jag ser det

Just nu är det oändligt tyst i staden.. precis som jag vill ha det i mitt nuvarande tillstånd. Jag kan inte hantera döden alls.

Oavsett om det är ett djur eller en människa, samma sak inträffar, jag går i ide och vill att resten av världen ska göra detsamma… Men det kan man ju inte kräva. Jag vill inte ens berätta för folk eftersom dom bara kommer att säga " det var ju bara en råtta"…

Mina djur är mina bebisar. När någon av dom lämnar mig så känns det som om hjärtat slits ut ur kroppen och jag flyr in i sömnen… det är varför jag är vaken nu… och varför jag kommer att lägga mig igen så snart jag har lite mat i magen.

Men människorna runt omkring mig kräver att jag fortsätter leva, jag får inte stanna i min bubbla utan jag ska stressa på med aktiviteter och vara stöd åt andra.

Jag hade inte sett videon av den nuvarande säljakten när jag skrev mitt förra inlägg… men ack så korrekt det var. Istället för att skjuta dom som dom är beordrade så klubbar dom ihjäl dom… så mycket meningslöst våld på så oskyldiga varelser….

Och jag är nervös… jag ska på en aktivitet idag där jag kommer att ställas öga mot öga med den som försökte skada min kattunge.. och jag ska inte reagera, jag får inte ta upp det. Han säger att det inte skett, men inte kan ens min fantasi komma fram med två sparkar och en rädd kattunge efteråt..

Men han är ju så pålitlig och snäll. Han har ju jobbat med detta i över 20 år och inget klagomål… jag har ju bara haft hjälpen i snart ett halvår. Så givetvis så måste jag ljuga… är dom inte medvetna om att dom som är som jag ljuger inte eftersom vi är oändligt dåliga på det och vi kommer inte ihåg vad vi sagt så sanningen är alltid bäst.