Kastrering och orolig jag

Nu är Gibson snöpt, fort gick det, och han sover som en bebis och kommer att göra det ett tag till. Sen får jag inte ge honom någon mat förrän seeeeent. Kul för mig som ska upp imorgon.

Men jag hoppas att han inte är alltför sur på mig när han vaknar…

Men även om veterinären är den jag litar på mest så är man ju alltid orolig.

Tragisk sak dock. En vän skickade mig ett paket med vacker blå slaggsten som hon hade plockat tillsammans med sin hund på promenader. Idag blev hunden plötsligt jättesjuk och det fanns inget någon kunde göra så när hon skrev till mig så var hon i chock… jag förstår henne… jag vet ju hur jag reagerar själv när någon av mina dör…

Jag lovade henne dock ett halsband med en slaggsten som jag skulle döpa till hundens namn… Klart att hon ska ha ett minne av sin vän.