”En sån där dag” fortsätter…

Jag skrev bara ett inlägg igår för ingen behöver läsa om och om igne hur otroligt dåligt jag mår just nu. Folk klankar ner på den här stan men den består av underbara människor som gör det dom kan så fort dom ser hur man mår. Tystnade om natten är ljuvlig och även om det finns en del rejäla stolpskott så är majoriteten underbara människor.

Det är jag som är trasig och jag vet inte när jag kan dra mig upp ur det här nu… 

Det här var den första låten jag hörde med Seether och jag såg inte på videon när jag lyssnade lite halvdant… jag fick rysningar… det var som… låt mig säga så här, jag tvungen att titta ordentligt för att inte fortsätta tanken på att en man som sköt skallen av sig för massor med år sen hade kommit tillbaka.

Sista låten här är väl var jag är nu om man inte ska räkna in The band Perry och If I die young… Jag säger att det är bra men sanningen kan ofta vara så långt ifrån det som det kan…

Samtidigt har jag förlikats med att jag aldrig kommer att få ro. Det kommer aldrig att bli lugnt. I mina första papper till FK här i Lycksele så stog det en sak som jag borde tatuera in i pannan på mig och dom som inte fattar att det är lugn jag behöver. Låt Veronica vara ifred så mår hon bra.

Lade samtyckan och fullmakten till LÖF på lådan igår. Om någon av kirurg 1 eller 2 inser att jag är tjurigare än jag är fet, mer innovativ än jag är sjuk så skriver dom till LÖF och tar på sig ansvaret. Efter det… så ger jag mig. Men jag vill veta att ni tar ansvar och att alla i Lycksele ska veta att ni inte är de gudar som ni inbillar er att ni är.

När en kirurg får hybris så slutar han bry sig,  detta är ju då inte en bra sak. För PATIENTEN.

Verkar inte som om det tagit för nån av tjejerna så inga bebisar härifrån… och antagligen så innebär det att jag lägger ner. Kan jag inte ha min linje vill jag inte ha nån linje.