Tankar och funderingar

Livet, så skört och lätt att förlora… det fysiska livet eller det som folk kallar vardag, allt kan vara borta i ett andetag.

För mig har vardagen jag kände varit borta i över 2 år. Den mördades av inkompetens och lathet. Jag har inte kunnat sitta i min soffa på 2 år. Jag har varit tvungen att skydda hela min torso för den är skadad, en del säger bortom all räddning.

Jag har varit tvungen att avsäga mig fysisk kontakt… all sådan har kommit från läkare och sköterskor och det gör en lite illamående. Ingen kommer att vilja vara med en som inte kan ge något annat än ord, kramar, kyssar… men that´s it.

Så livet är egentligen borta… jag är en levande död.