Okänslig eller verklighetsflyende

Gömmer jag mig för att jag inte kan hantera jobbiga saker eller är jag bara kall?

Vet inte, jag vet att jag känner mig som en levande död men samtidigt så har jag så otroligt svårt för dom som är på väg att dö rent fysiskt nu…. Inte för att jag är rädd för döden i sig utan det är smärtan hos dom som älskat varelsen som jag inte kan hantera… den är för stark och jag känner varenda känsla, finns ingen bubbla av vitt ljus som kan skydda en ifrån sorg…

Jag tänkte göra en person som just blivit sjukskriven för adhd en tjänst genom att berätta att livet är inte över, nu vet du varför saker har gått åt helsikke och att det är ingen som är emot dig, du har förstört för dig själv men du kan inte skylla på någon annan och nu kan du hantera dina impulser så att saker slutar gå fel. Din diagnos är inte en dödsdom. Du är inte ens konstig. Andas och känn att folk bryr sig även när dom inte har en anledning