Och så steg man upp

Jag tror jag har den konstigaste dygnsrytm någonsin…. men om jag inte kan slappna av,  dom borrar en hel dag och jag är lite orolig så sover jag inte så när jag då ser chansen att få sova så tar jag den, oavsett vad det gör med dygnsrytmen.

Men jag sitter här, lyssnar på en gammal goding med kaffet i hand och nu stiger jag upp. Sängjäveln går inte att ligga i längre så jag har så ont i kroppen att jag bara vill gråta när jag drar mig ur hålet i madrassen.

Vad som är positivt dock är att jag kommer att få lite jobb gjort, kursen i smyckestillverkning startar på onsdag (jätteglad för det) och jag vill ha ett nytt smycke att visa, ok att dom tar otrolig tid att göra men att bara visa 1-2 nya är ju bara taskigt.