Första skrattet på länge

Av Veronica Jonsson, 25 oktober 2011 kl 10:25, Bli först att kommentera

Jag älskar Simons Cat, det är verkligen så att ha dom älskvärda pälsbollarna.

Annars är det som vanligt, jag vill bara lägga mig igen och hoppas att ingen ska sätta igång slagborren igen….

Politik tillhörighet: Väldigt röd sosse, ursosse

Sysselsättning: Designa smycken, ta hand om mina djur och måla tavlor och låt oss inte förglömma överleva

Bloggar om: Det mesta som faller på för tillfället

Årgångsblod: 1977

Bor: Smack mitt i stan, så när ni under motorveckan skriker "Burna Pekka Burna" kl 4 på morgonen så är det mig ni stör.

Familj: Syster här, föräldrar i staden som inte ska nämnas, själsfränder över hela världen

Dröm: Att kunna se en ljus framtid för mig och de jag bryr mig om, att faktiskt få slappna av

Motto: Skada ingen, varken fysiskt eller psykiskt

Ett viktigt glädjeämne: Mina pärlor och kärleken från en råtta eller katt

Bästa egenskapen: Lojal till döden

Sämsta egenskapen: Svårt att lita på människor

Intressen: Pärlor, djur och färg, vi slänger in musik också för säkerhets skull

Senast lästa bok: Läsa böcker? Jag minns inte hur man gjorde, jag läser pärltidningar istället

Bästa maträtten: Min tacoböngryta

Favoritmatställe: Mitt kök

Förebild: Sherry Serafini och Laura McCabe

Bästa minne: Sitta en hel kväll och prata med Sherry över internet

Betydelsefulla minnen: Många, och även om dom inte alltid varit bra så har dom skapat mig till den jag är idag

Favoritplats: Min lägenhet

Avkoppling: Nån sci-fi serie på datorn och pärlorna utlagda

Fem bästa sakerna med Lycksele:

Det sociala nätverket

Dom underbara människorna som gömmer sig i skuggorna

Friheten att vara sig själv

Höra vargarna yla mitt inne i stan

Det är inte Skellefteå