Jag gillar att inte vara normal. Normala människor förstår jag inte och jag antar att dom inte har en aning om hur dom ska hantera mig.
Att erkänna sig inte vara normal är i mina ögon ett bevis på styrka. För vem vill egentligen vara normal? Alla vill väl egentligen vara extraordinära… eller?
Politik tillhörighet: Väldigt röd sosse, ursosse
Sysselsättning: Designa smycken, ta hand om mina djur och måla tavlor och låt oss inte förglömma överleva
Bloggar om: Det mesta som faller på för tillfället
Årgångsblod: 1977
Bor: Smack mitt i stan, så när ni under motorveckan skriker "Burna Pekka Burna" kl 4 på morgonen så är det mig ni stör.
Familj: Syster här, föräldrar i staden som inte ska nämnas, själsfränder över hela världen
Dröm: Att kunna se en ljus framtid för mig och de jag bryr mig om, att faktiskt få slappna av
Motto: Skada ingen, varken fysiskt eller psykiskt
Ett viktigt glädjeämne: Mina pärlor och kärleken från en råtta eller katt
Bästa egenskapen: Lojal till döden
Sämsta egenskapen: Svårt att lita på människor
Intressen: Pärlor, djur och färg, vi slänger in musik också för säkerhets skull
Senast lästa bok: Läsa böcker? Jag minns inte hur man gjorde, jag läser pärltidningar istället
Bästa maträtten: Min tacoböngryta
Favoritmatställe: Mitt kök
Förebild: Sherry Serafini och Laura McCabe
Bästa minne: Sitta en hel kväll och prata med Sherry över internet
Betydelsefulla minnen: Många, och även om dom inte alltid varit bra så har dom skapat mig till den jag är idag
Favoritplats: Min lägenhet
Avkoppling: Nån sci-fi serie på datorn och pärlorna utlagda
Fem bästa sakerna med Lycksele:
Det sociala nätverket
Dom underbara människorna som gömmer sig i skuggorna
Friheten att vara sig själv
Höra vargarna yla mitt inne i stan
Det är inte Skellefteå
Senaste kommentarerna