Fear of the diskning
Hatar när man inte är hungrig, men måste äta. Just idag handlar det om att hinna äta innan just det passet jag vill gå på. Jag känner en person som hatar att äta, så han önskar att han bara kunde ta ett piller istället för att på så vis slippa maten, som enligt uppgift "bara växer i munnen". Det hade varit rätt nice just nu. Det borde väl inte vara helt omöjligt att fixa?
…
Kan någon berätta för mig hur man får tiden att stanna? Nu är det sista året med klassen, vilket känns oerhört sorgligt och skrämmande. Bättre klasskamrater finns inte! Jag kommer inte klara mig utan dessa människor, så känns det just nu. Buhu. Den enda lösningen på problemet är att jag gör mig ovän med alla och på så vis slipper känna den här separationsångesten. Genial plan!
…
Mat ja.
På tal om mat så måste tallrikar och bestick diskas, för allas trevnad. Det gör dem inte där vi och yngrekursen hänger, vilket har gett upphov till Jihad. Hotfulla men relevanta lappar sätts upp, samma lappar kastas. Tallrikar diskas, tallrikar lämnas skitiga. Idag var Arvid duktig och diskade allt, nästa timme fanns det redan smutsdisk. Det lustiga är att det bara är det manliga könet som har diskat det andra lämnat, medan vi kvinns (med undantag för Lina!) inte orkar ta bort oredan eftersom vi tycker det känns orätt då vi själva inte skapat den. Ingen vill känna sig vid disken som lämnats åt sitt grymma öde, men alla är dyngförbannade över all disk som vuxna människor rimligtvis borde kunna ta hand om.
Frågan är bara: Vem/vilka är det som inte diskar? Är det en amputerad stackare? Är det någon som är allergisk mot vatten? Är det någon som har aqua-fobi? Eller en riktigt oturlig filur som lider av alla dessa saker?
Man undrar!
Kan det kanske vara Manbearpig?
Senaste kommentarerna