Jag är glad och tacksam för Balticgruppens jul- och nyårspresent till Umeås ungdomar och kommunen. Det är klokt av kommunen att ta emot gåvan, möjligen är några KF-KS-ledamöter mer motvilliga än andra, men kan jag tänka mig ändå tacksamma och glada. Håll med om att det är fantastiskt att projektet kommer att genomföras och att 200 stycken ungdomar som nu är arbetslösa kommer att få arbeten inom kommunens verksamhet. Kanske t.o.m. det första "riktiga" arbetet för någon av de som anställs.

Gåvan är värd många miljoner och kommer alldeles självklart dessutom att ge omåttlig glädje och ekonomisk trygghet till ungdomarna. Låt oss hoppas att de och deras kamrater stannar kvar här i Umeå. I dessa tider av nedgång i ekonomin bidrar de här 200 jobben med framtidstro och hopp till vår kommun. Tänk, vilken sagolik tur att Umeå har en välgångsentreprenör som i just vår stad ger bort av sitt överflöd för att skänka andra möjlighet att få ett bättre liv. En person som de facto likt Oprah Winfrey, Bill Gate eller Warren Buffett är framgångsrik OCH filantrop (välgörare).  Hoppas att fler entreprenörer tar chansen till kloka investeringar i regionen och följer Balticgruppens generösa exempel.

Under det här temat så tänker jag även på, det inte fullt lika roliga faktum, att framgångsrika entreprenörer inte förväntas vara generösa eller altruistiska (motsatsen till egoistiska). Snarare vet jag att det finns tvivlare som fördomsfullt menar att de (framgångs)rika egentligen inte vill dela med sig.

I samband med det så funderar jag över det konstiga med att de flesta personer inklusive dessa "tvivlare" med största sannolikhet någon gång har sagt att ….. om de vann en miljon – eller mer….  då minsann så skulle de sannerligen ge bort en del av detta till välgörande ändamål!  Rädda Barnen, Astrid Lindgrens barnssjukhus, Barncancerfonden, Röda Korset, Läkare utan gränser, SOS-barnbyar, Svenska kyrkans internationella arbete eller Världsnaturfonden m.fl. Men, frågar jag mig,  menar de även då att de själva inte är samma person efter att rikedomen drabbade dem som före? Jag ifrågasätter i alla fall starkt att pengar ensamt kan bryta ned en människas personlighet och empatiska förmåga. Jag vill tvärtom tro att en människas förmåga till medkänsla varken påverkas till eller från av just ekonomiska tillgångar.

Medkänsla formas tidigt och av andra ting här  i livet. Finns medkänsla så ger man till dem som behöver om man har att ge. Det som skiljer är möjligen att duktiga entreprenörer vet hur de väljer ut sunda och goda organisationer och är noga med att de medel de bidrar med går till projekt med bra förutsättningar att generera nytta för de människor som behöver stödet för att komma på fötter igen.