jag vet inte vart jag hör hemma.

Jag är så less.Allt känns bara fel,allt känns så jobbigt.

Vill bara ge upp&lägga mig ner.

Önskade att jag kände livsglädje,att jag kände glädje överhuvudtaget.

Jag trodde allt skulle bli bra,trodde att jag skulle må bra.

Men nu är jag tillbaka från toppen till botten.

Vet inte om jag orkar gå hela vägen igen,vet inte om jag orkar kämpa.

hoppet som sakta försvinner,snart borta och mörkret kanske vinner.

Rädda mig ur denna dimma,jag håller på att svimma.

Har ingen ork kvar.