mamma,jag älskar dig!

Ibland funderar jag på vad soc är till för,man hör från alla håll&kanter att dom bara förstör.Tänkte först att nej,men dom är ju jättebra! Joo,det tror man ju förns man inser sanningen.När man märker att soc inte ens lyssnar&förstår.Så känner man sig så sviken,lurad&missförstådd. Man hade en sån bra tillit& relation med dom,tills man inser sanningen.

Vi råkade ut för det nu iveckan, soc kommer hem till oss,börjar prata.

Sedan börjar dom anklaga mamma att allt som gäller mig är hennes fel,att hon inte har tagit tag i saker osv. Det var så tragiskt,men roligt på ngt vis,jag satt mitt framför dom & sa,men hörredu! min mamma har gjort allt hon kunnat,allt hon orkat,hon har gjort ALLT!  men jag var bara så dum i huvudet & inte lyssnade på henne,ignorerade vad hon gjorde,vad hon sa.När man inser att ens mamma verkligen har kämpat,verkligen gjort allt,& någon annan säger nej så är det inte.Då blir man verkligen upprörd,förbannad,ja allt dåligt man kan bli.

Tänk att man har kämpat hur mycket som hellst för någon man verkligen tycker om,men man blir inte uppskattad,men blir inte tackad.Bara mer och mer skit får man,då är det klart man ger upp till slut.

Så mamma,jag vill bara säga tack för allt du gjort,tack för allt du sakt.För det har verkligen hjälpt mig,du har fått mig att stanna vid liv.Du ska inte låta någon få dig att känna dig dålig,för det är du verkligen inte,däremot tvärt om.

DU ÄR DET BÄSTA EN DOTTER KAN HA!

Älskar dig mamma,sjukt mycket.