Tänk er att vara tvungen att ha någon som bland annat måste hjälpa till med av och på klädning, torka sig efter toalettbesök, duscha ect… och den personen är någon som man verkligen inte tål eller som man inte går ihop med. Vad skulle du göra?

-Det finns de som har gett upp och de som kämpar för den rätten om sin egen kropp och de som inte blir respekterad.

Om man sitter i rullstol och har behov av att få hjälp men behoven är inte tillräckligt omfattande för att få rätten till att få personlig assistans från Försäkringskassan och kommunen rekommenderar antingen bo på ett sorts boende eller hemtjänst. Båda av alternativen innefattar oftast att ”brukaren” kan inte välja vem som ska hjälpa en, det kan vara många som man inte går ihop med och därmed få panikångest attacker. Det kan även hända inom personlig assistansen, det är ingen hemlighet. Det som är sjukt är att det känns som att det finns folk som bara ser oss funktionshindrade som objekt som kostar pengar, att det är därifrån som man kan spara pengar… men är det rätt att spara pengar på bekostnad av andra människors välmående och hälsa?

Att behandla en människa som ett objekt är nästan i klass med mobbning, även om personalen gör allt för att få brukarna att trivas så är det omöjligt att få alla att gilla och gå ihop med alla. Jag tror att det lättaste sättet att jobba med människor och vill inte bry sig är just att se människorna som objekt. Att det är någon annan som har valt ut personalen, någon som inte har något behov av hjälp och tror sig veta att den personen har det som krävs för att kunna arbeta på platsen. Även om det gäller förståndshandikappade så är det lika viktigt – om inte ännu viktigare – att ha rätt personal som kan förstå brukaren utan att behöva yttra sig verbalt.

Personkemin är väldigt viktig för att bara orka upp på morgonen i vissa fall, om bland annat personkemin går ihop med brukarens det är då som livet kan fungera som vilken människas liv som helst. Att ha assistans och assistenter är som natt och dag.

Jag har träffat några par assistenter som har behandlat brukarna som mindre värd (som jag upplevde det). Jag kände en person som hade börjat på ett annat assistent jobb, tänkte kolla hur assistenten skulle reagera, om den personen som jobbade skulle säga ”Hej, jag jobbar men jag kan höra av mig när jag slutar för dagen” eller något liknande. Men vi pratade på ett tag innan den brukaren som verkade vara förståndshandikappad började låta och princip på kallade assistentens uppmärksamhet (enligt mig), då sa assistenten något som inte jag trodde var möjligt att uttrycka sig mot sin brukare. Att bara säga till sin brukare att den kunde skrika på så mycket som den ville och sen vände sig mot mig efter några sekunder och tänkte fortsätta att prata med mig. Jag tog illa vid mig så jag kom på en ursäkt för att gå därifrån innan jag kanske gjorde något dumt.

 Jag kan inte säga att någon annans assistent gör fel, alla har olika behov och önskemål om hur assistansen ska utformas. Men bara att uttrycka sig på så sätt som texten ovan så får jag gåshud och blir jätte irriterad. Även om brukaren har ett omfattande funktionshinder eller förståndshandikapp så är hon/han lika mycket värd att respekteras som vilken människa som helst.