Religion och tro

Två skilda saker enligt min mening.

Jag ser religion som ett helhetskoncept. Du har ett högre väsen som man tror på, ber till det, manifesterar det i diverse skepnader. Det finns byggnader/platser där ritualer genomförs och sånger skrivs och framför för detta väsen. Mängder av människor följer en viss religion och rättar sig in i konceptet och uppför sig därefter. Man har en ledare som berättar för en vad som förväntas av en, vad man kan göra för sina likasinnade osv. Du köper ett paket med alla möjliga för- och nackdelar.

Tro däremot är när man har funnit något som man känner sig trygg i. Något som får en att gå upp på morgonen, kämpar sig genom dagen och allt är liksom bra på något sätt. Det finns en mening med morgondagen också och man känner framtidstro, saker och ting är värt att kämpa för. Hopp kan man se som en förlängning av att tro. Om man tror på något, finns det dessutom hopp. Och hoppet är det sista som försvinner från någon. Det kallas för självbevarelsedrift. 

Jag personligen står på trons sida och anser att religion är ett galet påfund i ett försök att kontrollera och utnyttja människor. Historien säger oss att religion är största orsaken till krig och elände. Om jag vore en Gud, skulle jag helst vilja bli omtyckt av mina följeslagare, inte hålla de i nån slags skräck. Jag vill vara en förlåtande Gud och inte en fördömande Gud. Säg att jag som följeslagare inte vill lägga mig kl 20.00. Då kommer prästen och säger: "Om du inte lägger dig nu så straffar Gud dig!". Varför ska han straffa mig? Känns mest som att prällen är maktgalen. Och där har vi kärnan. Allt handlar i syvende och sist om makt och kontroll när det kommer till religion.

Därför följer jag ingen religion, utan har istället en tro som går ut på att man sköter sig och helst inte skallar någon på krogen. Sedan har man ju så klart, i vårt land, kristna värderingar typ som att man inte ska stjäla eller döda någon annan människa. Dock känns dessa värderingar som rätt universiella och inte för att en gubbe bland molnen sade tio viktiga regler som vi ska följa.

Tro och trygghet är sjukt viktigt, religion är mindre viktigt. 

En kommentar

  1. Ingemar Wincent

    Själv ser jag religionen som en organsierad trosform – religion blir det först när flera personer anser sig hysa samma tro, och sedan utifrån den tron inrättar ritualer och liknande.

    Att falla in i de religiösa leden är i mina ögon inte bara oförnuftigt utan även fegt! I stället för att tänka själv – och utforma sin egen tro – hakar man bara på den färdigutformade trosmall som religionen ifråga erbjuder. Det behöver iofs inte bero på att människor är för fega för att tänka själva, det kan ju lika gärna vara slöhet som är boven i dramat…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.