Många dagar har gått sedan jag senast yttrade mig i detta forum och många saker har hänt i vår samhälle och ute i världen. Finanskrisen slog till med fullkraft mot allt och alla, vi kan se effekterna på många olika sätt: prognosen för kommunens skatteintäckter påverkas negativt, folk förlorar sina jobb, bankerna håller hårt i sina pengar osv osv. Men en liten positiv grej är att bensinpriset verkar falla. I kommunen så har tecknat ett kontrakt med en operatör för flygtrakfik, industrihuset är snart klar och frågan om kommunen ska ha en kommundelsnämnd för Tärnabyområdet utreds. Frågan är nu om vi ska se framåt och kämpa eller om vi ska lägga oss ner och självdö?

Jag är övertygad om att vi ska kämpa och blicka framåt men det kräver en del uppoffringar, både av oss personligen men även inom kommunen. Vi måste ta tillvara alla människors kraft och vilja för att skapa en ny framtid! En framtid som styrs av oss istället för av omvärlden, vi måste agera istället för reagera. Detta är inte helt enkelt att göra men om vi verkligen vill så går det.
Många är dom mentala hindren, så som: Det var bättre förr, Det där har vi prövat och det gick inte, Vi ska minsann ha det också, osv osv.
Frågan är alltså: Klarar vi av att samverka för kommunens bästa?

Julen står inför dörren
Jag tillhör den lyckliga skaran av människor som har positiva minnen av min barndoms jular, som vi för det mesta tillbringade hos mormor och morfar i Umnäs. Mycket släktingar på plats och många, långa middagar samt julotta med efterföljande kafferep. Tomtens besök var förstås spännande och alltid var det någon julklapp som var särskilt önskad. Alla dessa goda minnen gör att jag än idag håller julen högt, även om jag idag inte önskar mig något speciellt, mer än fred på jorden, så kan man inte låta bli att ge bort julklappar. Vana trogen så uppstår inte paniken före den 23:e.