Har i helgen fått höra om Arbetsförmedligens problem med att kunna hjälpa till i dessa varseltider, sekretes och andra hinder gör att AF verkar bakbundna. Så det är dax att släppa dom fri, fria att själva hitta lösningar och bilda allianser för att hjälpa alla som blir varslade.

Ett verktyg som nu måste vässas i dessa tider är vuxenutbildningsväsendet, vi måste få fler platser på dessa utbildningar, platser som ger människor möjlighet att vidareutbilda sig och byta yrke. Likt den satsning som gjordes under 90-talet med Komvux ska vi nu satsa på yrkesvux, Kvalificerad yrkesutbildning och likande. Här kan vi stärka oss inför framtidens utmaningar och nya behov.

Det är mycket att fixa nu på jobbet och fritiden. På jobbet startar nu upploppet för WWW-helgen och det är mycket som ska göras och dessutom börjar nu högsäsongen för alla ideelt arbetade människor dvs årsmöten stundar.
Så varje dag måste jag trixa med tider och möten, det var ett rent under igår att jag kunde se både handbollen och Idrottsgalan.
Men som alla vet måste mixen mellan arbete, vila och fritid vara god annars riskerar man sin hälsa och vänner.

För övrigt har jag, liksom många andra, stora förhoppningar på den nye amerikanska presidenten!

I helgen blir det politiskt arbete, först en konferens i Vilhelmina inför EU-valet sedan en träff i Umnäs med kommunkretsens styrelse.

I dag genom gick jag en koll hos företagshälsovården, som vi brandmänn måste göra regelbundet, för att bli godkända för rökdykning och resultatet visade att jag har bra hjärta och lungor men är underkort i förhållande till mitt BMI 🙂

Jag fick även en lektion i att det finns något som kallas manlig feber, den kan vara lika svår att genomlida som att föda barn. Det bör nämnas att detta har framkommit under en diskutions med bara män som deltagare 🙂

Eftermiddagen tillbringade jag i Tärnaby för att diskutera kommunens ekonomi inför 2010 🙁

Det var lätt att stiga upp i morse och arbetet har gått bra i dag MEN när jag väl kom hem och hade ätit så uppstod problemet, jag blev vansinnigt trött och mer eller mindre dog på soffan. Visst kan man ta tjuren vid hornet men man måste vara beredd på att det är ansträngande om man legat av sig.

I år så kör Lions en Röda Fjädern insamling till förmån för forskning kring beroende-sjukdomar i samarbete med Hjärnfonden. Jag har under mer än ett års tid varit med i det förberedande arbetet och nu äntligen börjar det. Målet är att samla in 30 miljoner kronor! Jag hoppas att ni som läser detta vill vara med och bidra till detta, stöd er lokala Lionsklubb i deras arbete med att samla in pengar. Läs gärna mer på www.rodafjadern.se

I morgon åker jag till Tärnaby för en ny magling av kommunens budget, ett inte allt för avundsvärt arbete. Det kommer att vara tuff i några år för våra små kommuner.

Hur kan bibeln tolkas så olika?
Enligt nuvararande påve så är homosexualitet vårt tids största hot och är viktigare att ’bota’ än världssvälten och andra typer av farsoter när vår svenska kyrka samtidigt har gått ut och meddelat att man öppnar för vigsel mellan par av samma kön och att man redan vid kyrkomötet kommer att godkänna denna nyordning.

Kan man ta sig ur jullunken?
Denna helg får väl räknas som sista i jul- och nyårshelgerna, därmed ska man återgå till normala tider och uppgifter men hur ska man lättast klara av det? Tar man tjuren vid hornen eller ska man sakta anpassa sig till vardagen? Vanligtvis brukar jag ta tjuren vid hornen och bara brotta mig in i vardagen och så blir det väl nu också, för man vill väl njuta av det sista ’fria tiden’.

Hur ofta ska man städa?
Städning är sällan något som man gör med glatt sinne eftersom det är så infernaliskt tråkigt, visst blir det bättre sedan men redan efter någon dag så uppstår städbehovet igen och därför är frågan: Hur ofta måste man städa?

Är allt ja eller nej?
Mycket av vår tids politiska frågor har karaktären av att vara svart eller vitt, ja eller nej, liv eller död. Detta gör att det är svårt att verkligen diskutera sakfrågan som oftas ligger i botten och låsningar uppstår och skyttegravar grävs och ställningskriget tar vid. Det är sällan som man lugnt och sakligt kan diskutera och ställa argumenten mot varandra för att föra frågan framåt. Hur kommer man ifrån detta?

Under 2008 hade jag förmånen att åka på tre utlandsresor, jag besökte Thailand (Bangkok), Polen (Warsawa) och Belgien (Bryssel) dessutom reste jag en hel del i Sverige också. Det är nästa så att man skulle kunna kalla sig globetrotter trots att jag bara besökte två världsdelar men det var förstås nära att jag hamnat i Buenos Aires i Argentina också men tyvärr blev den resa inställd. Bröllopet som jag skulle närvara vid blev flyttat till Stockholm i stället, och det var nog så trevligt där.

Jag undrar om det blir några resor i år och i så fall vart, det skulle vara trevligt med en resa till USA eller varför inte Australien.

Hade tänkt jobba i dag men nattens ishockeytittande tog ut sin rätt och jag hamnade framför tvn hela dagen, när jag nu tog mig upp ur sängen! Amerikanska ungdomsserier funkar som softarprogram och inte blev saken sämre av att jag inviterades på middag hos en av kusinerna, så var den dagen räddad. Men det man inte gör nu får man göra sedan, gammalt visdomsord.

Igår åkte jag upp till Voullerim för ett Lionsbesök, de arrangerade sin traditionella trettondagsaftonsmiddag för äldre, middag, musik och dans. Lionsklubbens medlemmar har i drygt 40 år haft denna aktivitet, som är mycket uppskattad. Ca 100 gäster brukar man vara och klubben bjuder på allt. (63 mil blev det i bilen)

Resten av veckan kommer jag att tillbringa i Laisaliden för ett lunch till lunch möte och sedan åker jag till Umeå på fredagskvällen för ett Lionsbesök där. Under helgen måste jag nog se till att mina larmrapporter blir skrivna men jag hinner med en middag hos chefen.

För en som gillar långa samtal över en kopp kaffe så är långa ledigheter rena eldoradot för såna möten, då kan man verkligen frossa! Man går från fika till fika tillsammans med släktingar och kamrater man inte sett på länge, pratar om julen, året som gått, allmäna världsläget och andra spännande saker. Inga måsten som styr utan det är bara orken på samtalspartnerna som bestämmer hur länge man håller på (..å kanske mängden fika).

Lyxen med sena nätter och långa sovmorgonar behöver inga ytterligare kommentarer.

En annan lyx är tiden som man får för TV och internet, många filmer och oändliga surfningar på nätet är kul.

Har just firat av det gamla året med en hejdundrade förkylning, ni vet en sån där som bara vi män har. Hosta, snor och annat kolijoks! Visst kan man ha bättre avslutningar på det gamla året men varför klaga det finns så mycket annat som är värre och borde uppta spaltmeter av alla dessa bloggar som finns. Vansinnesbombningar i mellanöstern, världssvälten, handel med kvinnor, naturkatastrofer och mord för att nämna några ämnen. Jag förstår att det inte är lätta att visa sitt engagemang i sådan här frågor eftersom dem och det man vill påverka är så långt borta från ens egen tillvaro och på något vis verkar det omöjligt att göra sin röst hörd. Det finns förstås en del nya metoder som visat sig ha framgång, jag tänker på nätet och de uppror som uppstår där, men jag tvivlar på att diktatorer och våldsverkare världen över tar hänsyn till dessa upprop om de nu ens ser dom. Frågan är då, hur ska vi påverka?
Jag tror att alla vi i den fria demokratiska världen måste ta ansvar för att vi just är fria och demokratiska dvs gå och rösta när det är val, engagera sig i samhällsdebatten och framför allt engagera sig politiskt i politiska partier. Om vi slutar kämpa för det demokratiska samhället så kommer det att kollapsa. Vi kan redan nu se små samhällen i Sverige lida av detta fenomen, små kommuner med tuff tillvaro som tappar förtroendevalda på löpande band och ingen förnyelse sker i partierna. Detta är ett problem som vi alla måste ta på största allvar och göra något åt.

Jag har haft alldelse för mycket att göra under det gångna året och det har verkligen tagit på krafterna. I bland är det lätt att vara efterklok och tänka att det var väl det jag visste. Jo det är väl sant men jag vet inte heller om jag skulle vilja vara utan de erfarenheter och upplevelser som jag fått under året. Både det positiva och negativa i en liv ger kunskap för framtiden. Frågan är nu hur jag ska ta mig an 2009, ska följa alla feelgood-filmers budskap och bara göra det jag själv vill eller ska jag ta alla min självpåtagna uppdrag i hamn? Detta kan uppfattas som lyxgnäll av en man i sina bästa år med all tid i världen, inget som håller tillbaka. Men tiden är begränsad för oss alla och vi måste prioritera, när man gör det så måste man ta i beaktan vad ger detta mig? För alla vi vill känna oss behövda och uppskattade och det väger en stort när man måste välja mellan ens åtagande.