I mitt förra inlägg redovisade jag alla positiva egenskaper som jag upplever med min BMW i3. Nedan skall jag delge mina upplevelser som inte är lika angenäma. Men jag vill ändå inledningsvis påpeka att det, med några få undantag, är detaljer i sammanhanget.

Det första som alla reagerar på är bilens utseende. Den lämnar ingen oberörd och de allra flesta tycker att den ser anskrämlig ut. Jag tycker inte att det är fullt så illa men fronten kunde designteamet ha jobbat lite mer med.

Nästa reaktion från samtliga som tittat på bilen kommer när dörrarna öppnas. Självmordsdörrarna bak, som inte så lite påmminner om salondörrarna i en vilda-västern-film, får utan undantag usla resensioner. Att det främre säkerhetsbältet måste lossas och framdörren öppnas, innan passagerna bak kan lämna bilen, är ingen stämningshöjjare det lovar jag.

Bilens utseende vänjer man sig vid men det här med dörrarna är faktiskt något av en plåga i längden. Mina yngsta barn är de som snabbast och med minst kritik har anpassat sig till den nya dörrkonstruktionen. Förvårnasvärt nog så har ingen smällt igen framdörren före bakdörren och på så sätt orsakat ”plåtskador” (det är plast och kolfiber) på dörrarna. Dörrkonstruktionen kräver nämligen att den bakre dörren stängs först, sedan hakar framdörren fast i bakdörren när den stängs. Jag var initialt lite rädd för att detta skulle bli ett problem.

Växelspaken sitter bakom ratten och skall roteras för att sätta bilen i olika driftlägen. Den är lite bökig att koma åt och efter 3000 mil så är det fortfarande inte helt intuitivt.

Laddkabeln finns i olika utförande och är, som jag förstår det, regionsbetingat. I Sverige levereras en version som laddar med 6, 8.5 samt 11 Ampere. Den starkaste laddkabeln som BMW levererar till i3:an klarar 16 A, 240 V. Eftersom det är ganska vanligt med 16 A säkringar i Sverige så tycker jag att den borde levereras med den största laddkabeln speciellt eftersom den också har två lägre laddnivåer.

Det finns en app till telefonen med vilken det går att styra olika funktioner i bilen. Förutom att tuta och blinka (vilket är en helt oumbärlig funktion. Vem vill inte ägna dagarna åt att sitta någon annanstans och tuta med bilen) så går det att starta värmning av kupén och planera färdrutter till navigatorn mm.) Varför det inte går att ändra strömstyrkan i laddningen via den appen övergår mitt förstånd. Jag vet inte hur många gånger jag varit tvungen att gå tillbaka ut till bilen och ändra laddningen från 6 A till 11.5 A. Det otroligt irriterande eftersom ändringen sker i bilens dator och i menyn bredvid så aktiveras till exempel kupévärmningen som alltså går att ändra med hjälp av appen.

Varför någonsin ändra från max laddström, frågar sig då den uppmärksamme läsaren? Ja, det kan finnas flera skäl, det kan vara så att jag precis laddat från en elstolpe som har en 6 A säkring, men framförallt så mår batteriet bäst av att vara ”halvladdat” och det går inte att ställa in en tid då batteriet skall vara fulladdat. Därför är det bättre att ladda långsamt så att batteriet inte behöver stå fulladdat längre än nödvändigt. Dessutom mår batterier alltid bättre av att laddas långsamt även om studier av elbilars batterier har visat att snabbladdning påverkar mindre än man tidigare trott.

Styrningen är i kvickaste laget. Det är positivt vid stadskörning men negativt vid landsvägskörning och här tycker jag att BMW kunde ha kostat på sig att justera utväxlingen hos ratten då hastigheten ökar. Detta i synnerhet med tanke på att det är en förhållandevis dyr bil.

Bensintanken på nio liter är i minsta laget. Det är klart att en elbil skall köras på el och inte på bensin men att åka och tanka en elbil är om möjligt ännu tråkigare än att tanka en vanlig bil.

Bilen är påtagligt vindkänslig och det vänjer man sig vid men det blir ändå lite obehagligt emmellanåt.

Det går inte att köpa dubbdäck till denna bil vilket känns tokigt om man som jag bor i Sveriges mest kuperade stad som dessutom har snö under vintern (även om det varit klent med det sista åren).

Vad gäller vinterdäcken så är jag lite besviken över att mina dubbfria Bridgestone endast klarade en vinter med 2600 mil bakom sig. Det är i och för sig första gången som jag kör dubbfritt men jag förväntade mig mer av däcken, men det kanske är normalt för dubbfria däck. Nästa år skall jag i alla fall köpa Nokkian.

Det absolut sämsta med BMW i3 är utan tvekan de bedrövliga helljusen. Orginallamporna lyser svagt och när jag bytte till LED-lampor, som lyser starkt, så blir jag bländad av reflektionerna i vägbanan. Detta har jag hela tiden hänvisat till den häpadsväckande enfaldiga placeringen av helljusen. Alla, inklusive mig själv, tror initialt att det som visar sig vara helljus är dimljus, detta eftersom de sitter långt nedanför den normala placeringen som utgörs av enbart halvljus.

Härom veckan jämförde jag höjden ovanför vägbanan på i3:ans helljus med helljusen på en e46 (ett annat BMW chassie) och till min förvåning så sitter helljusen på i3:n minst lika högt som på e46-or. Eftersom den senare har ett utmärkt helljus så inser jag att det är reflektorn i lampan som är undermålig.

Jag har börjat experimentera med Rayser, ett slags xenonljus som placeras på insidan av framrutan bakom backspegeln. Rayser sitter perfekt bakom backspegeln men jag har lite problem med funktionen hos dem så de är inlämnade till återförsäljaren för översyn. Jag återkommer med ett inlägg om dessa när jag får tillbaka lampan.

Efter att ha skrivit ett långt inlägg om ”den dåliga delen” hos BMW i3 så vill jag vara tydlig med att det är detaljer i sammanhanget, trots dessa brister är den normala känslan att det är världens bästa bil. Det säger något om hur bra den positiva delen är jämfört med den dåliga delen .

PMP/170530