Jag har, som jag nämnde i mitt förra inlägg, fått en annan lånebil. Nedan kommer jag att berätta om mina första intryck från en traditionell plug-in hybrid.

Förra veckan fick jag ingen kontakt med BMW men däremot ringde hyrbilsbolaget och meddelade att hyrtiden var förlängd till nästa fredag (6/4). När jag intervjuade henne så visade det sig att BMW räknade med att få motorn i början på veckan och ha i3:an körklar i slutet på veckan.

I torsdags (5/4) åkte jag ut till BMW för att få veta hur läget är. De hade inte fått någon motor ”men nästa vecka”, sa de hoppfullt. ”Ni har ingen aning alls eller hur?”, svarade jag. ”Nä, inte en susning” blev det dystra svaret.

I det läget förklarade jag att jag ville ha en i3:a som ersättningsbil istället för den V40 som jag fick samma natt som haveriet inträffade. Det visade sig att det inte gick att få tag på en i3:a men jag fick istället en Mini Cooper ”Countryman” plug-in hybrid.

Mini Cooper ”Countryman” plug-in hybrid

En kort förklaring till skillnaden mellan plug-in hybrid och plug-in hybrid:

Mini Cooper ”Countryman” är en traditionell plug-in hybrid till skilland från BMW i3 REX som är en elbil med inpluggad bensinmotor så att säga. Båda bilarna klassas som plug-inhybrider men de är varandras diametrala motsatser.

”Mini Cooper plug-in” är en vanlig bil som blivit utrustad med ett batteri och en elmotor som driver det bakre hjulparet medan fossilmotorn driver det främre hjulparet (via en sex-stegad automatlåda).

BMW i3 REX är en elbil som utan extrautrustning är en ren elbil men om den utrustas med tillvalet REX (Range Extender) så får bilen ett litet elverk som kan ladda batterierna under drift. D.v.s. i3:an drivs endast av elmotorer (bakhjulsdrift)

En gimmick?

Jag har bara kört 6 mil med plug-in hybriden (men min son har kört desto mera). Mina första intryck av bilen är följande:

”Elpaketet” är vid första anblicken närmast en gimmick. Det är nästan som ett skämt, när jag sätter mig i den fulladdade hyrbilen har jag en räckvidd på el som jag i i3:an skulle uppfatta som ett ”tomt” batteri. Den har ett batteri på 7.6 kWh 😉 och jag verkar ta mig cirka 2 mil på en laddning (i snöslask förvisso).

Det visar sig att eldriften räcker för att skjutsa barnen till aktiviteter och ta sig till jobbet men inte så mycket mer. Å andra sidan är det inte så illa. Om jag kör till och från jobbet skjutsar barn och gör något ärende så blir det ungefär fem mil per dag. 35 mil per vecka 50 veckor per år blir 1750 mil per år. Det gör skillnad både för miljön och plånboken.

Problemet är att om en plug-in hybrid skall vara effektiv/miljövänlig så måste den laddas hela tiden. Likt ett spädbarn som måste dias vid bröstet måste en elbil, med så litet batteri, kopplas upp mot en elstolpe och ha kontinuerlig tillgång till laddning. Det får endast vara korta körningar med möjlighet att ladda emellanåt.

I skrivande stund har billen rullat 16 mil sedan jag hämtade ut den och jag har fortfarande inte lyckats köra mer än två mil på ren el. Eftersom det inte alltid är möjligt att ladda bilen i samma stund som batteriet är tomt så blir resultatet ofrånkomligen att bilen drivs med utdöda djur under ett antal mil per dag.

Inte så imponerande!

Det finns mycket mer att berätta om denna roliga, om än inte så rationella, bil och det skall jag återkomma till när jag bekantat mig mera med den. Jag tänker avsluta med att kommentera förbrukningen som den sett ut hittills:

Den totala förbrukningen under de första 16 milen ligger på 0.41 l/mil. Eftersom jag vet att mer än hälften av milen har körts på ren el så inser jag att förbrukningen är närmare litern per mil vid stadskörning utan el. Inte så imponerande!!