Rackarns vad hurtig jag var i morse! Mitt huvud sa: ’Wohow it`s haircut time’ och färgning 🙂 Så klockan sex var det pigga loppan för mig. Bläddrade lite i en klädkatalog, slängde mig framför tv:n och startade Gilmore Girls som jag fått lånat. Nice, och självklart en kanna kaffe bredvid 😉

Slänge mig in på en fika när jag väl kom fram till Storuman och gick sedan till frissan. Oh, det är faktiskt otroligt vad bra humör en hårklippning kan ge. En ragg med saxen, slänga in lite färg och sedan grejsmoja till allt.

Heh, det syns att det är färgat. Busigt, jag tycker om när det är busigt. Det ska synas, då får folk något att prata om 😉

Rätt otroligt vad mycket snack det kan bli på små ställen. Ruskigt. Folk verkar veta mer om en själv än vad man själv vet. Nej, att babbla om något man inte har något belägg för är inte att sträva efter. Har tyävrr fått höra massa konstigheter som jag inte ens orkar försöka tro på.

Det är faktiskt lätt hänt att man struntar i att bry sig till slut, för man vet snart inte om saker och ting är sant eller osant.

Jag skriver mycket ’man’ istället för jag. När jag hade filosofi A fick vi lära oss att vi ska säga jag ’…för jag vet snart inte om saker och ting är sant..’ Något dit var det =)

Gick förresten förbi gymnasiet som jag gick ut förra våren, det kändes märkligt. Det liksom stämde inte in att bara gå förbi och inte ha något med stället att göra. Ruskigt.

Försökte fota idag, så skoj då. Mulet, trist, grått! Gah, jag avskyr mulet. Men men, en liten bild på en snöig tall fick jag underifrån. Hade med mig en liten kompaktkamera, det är lättare än att släpa på den stora kameran. Lastusmaskus AB.

Bilden blev bara en snabb-hastig-klick-grejsmojs men jag hade brådis till bibblan och bussen. Det var förresten inte så många som trängdes in till bussen på väg hem. Tack och lov. =) Jobbigt att trängas.

Promenaddags.

Meep, meep!