Pernilla Lidén, Gunnarn

Tråksöndag

Woh, här är jag och jag har inte försvunnit. Har helt enkelt bara fått ett datorn-är-inte-intressant-ryck det betyder att något inte är som det ska. Gah jag förstår inte, mitt intresse är ju liksom att bo framför datorn. Idag har jag bara en sådan där dag som jag inte kommer mig någon vart med något. Försöker börja med saker men efter några minuter är det tråkigt igen. Kanske för att jag inte har varit ute och gått något varken idag eller igår. För mycket energi som är i obalans. Det märktes när jag skulle sova inatt, var inte ens trött eller intresserad av att sova. Kändes som onödigt.

Klar med min andra virkade mössa, men jag har för stort huvud tyvärr, typiskt. Den passar inte riktigt. Får göra en hjärntvätt så kanske huvudet krymper, hehe. Förresten hur gick det för mig och listan i fredags? Resultatet blev;

[X] Ut och gå med Smilla på förmiddagen
[/] Städa
[-] Läsa en bok
[X] Fota en bild på vad som helst
[X] Ut och gå med Smilla på eftermiddagen
[X] Virka

Allt utom läsningen gjorde jag men städningen blev bara halvgjord tyvärr.

Det toksnöar idag och är allmänt grått och trist men inte så kallt. Varför sitter jag här för då? Jösses. Nej nu är det operation skärpning som gäller, med början imorgon. Ska börja leva lite sundare (förstår jag ens det ordet?) och ut och gå mer än vanligt. Eller försöka att ändra lite ovanor. Frukt och grönsaker, yej, kanoners. Visst, visst lycka till.

Jag har t.o.m. gjort ett schema för klockslag mm. I excel för att fylla i vad jag äter och hur ofta jag gör något med motion att göra. En liten sån där logg. Det låter helt skruvat egentligen men försöka kan man väl kanske?

Ska bli rätt intressant hur länge jag lyckas hålla min lilla planering, för jag brukar inte vara den som kommer någon vart med att gå ner i vikt.

Annars är det rätt bra med mig, humöret är skapligt och irritationen håller på att tunna ut lite. Jag är dessvärre en rätt känslig person som inte direkt tål allt för mycket. Det är en del i min ohälsa som gör att jag inte gör något för tillfället förutom att pimpla kaffe framför datorn här hemma.

Rätt jobbigt att vara så emotionellt instabil, för folk runtom mig förstår inte riktigt att det är på allvar jag förklarar hur det står till. Får slänga fram information till de berörda då jag får svar på tester mm. Så kanske jag slipper mina underliga förklaringar som ingen ändå verkar förstå.

Idag har jag förresten något som heter EFIT, ett foto i timmen, för de med hemsidor. Man fotar en gång i timmen under ett utsatt datum och så visar vi upp våra dagar i bilder och text. Rätt skoj om humöret är inne. 🙂
Nu ska jag ta och plocka undan lite skräp här runtomkring. Ha en trevlig söndag folket!

Meep, meep!

En kommentar

  1. Elmar Friesli

    Hej Pernilla!

    Läste i ditt inlägg ”en släng av oro” att du kallar dig för feg. Då kan jag bara säga att jag känner inte många personer som är så modigt som du och vågar att kalla sig offentligt för feg.

    Du är en riktigt modig och tapper tjej, men du måste komma ihåg att du lider av psykisk ohälsa och i den här sjukdomen ingår att man är rastlös, har kraftiga koncentrationssvårigheter, känner sig helt enkelt mycket instabil och man tappar ofta självkänslan.

    Du vill så mycket göra, men tapppar lusten efter en kort tid.

    Jag har själv igenomgått psykisk ohälsa och posttraumatiskt syndrom i flera år efter många svåra arbetsolyckor och svår tortyr och jag känner därför ditt problem.

    Det viktigaste är att du tar det lugnt, gör allt i din egen takt så som kroppen och psyket styr och en mycket viktig regel:

    Låt dig aldrig styra eller påverka av andra, d.v.s. om någon försöker att pressa och hetsa dig, eller försöker att ställa villkor med höga krav.

    Eftersom du önskar dig så mycket att göra något med fotografier, så rekommenderar jag dig att du börjar mycket sakta att ställa lite krav på dig själv, så att kroppen och psyket långsam vänjer och anpassar sig till ”det nya livet”.

    Jag t. ex. kunde inte mer koncentrera mig mer än 10 minuter per omgång, för då blev jag så trött att jag somnade nästan vid skrivbordet.

    Därför började jag med att läsa enbart sådana tidningar, lektyrer och böcker som var av mitt högsta intresse, för då tar hjärnan eller bättre sagt minnet det lästa snabbare upp och sparar det.

    Det är nämligen en stor skillnad mellan att bara läsa något eller att lära sig något utan till.
    Så varje förmiddag och varje eftermiddag studerade jag, genom att jag började med 10 minuter och ökade varje dag med 5 minuter per omgång. Det vill säga en dag läste jag bara två gånger, en annan dag 4 gånger, men då riktigt intensivt.

    Och denna terapi fungerade jätte bra, för minnet tog med varje dag mer upp och med tiden kunde jag i alla fall ordentligt läsa och studera i två timmar om dagen. Och det är rätt mycket för en person som lider av psykisk ohälsa.

    Viktigt är också att du promenerar mycket ute i naturen, att du äter mycket frukt och grönt och att du inte dricker för mycket kaffe per dagen, annars kan du åstadkomma den motsatta effekten. Håll kaffedrickandet lagom.

    Om du försöker på det här viset kommer du att märka en förbättring inom några månader av din koncentration och överhuvudtaget av din hälsa.

    Naturligtvis är det också mycket viktig att du tar din medicin regelbunden.

    Men om du verkligen vill börja eller fortsätta med ett yrke eller något liknande, då måste du själv sätta igång och ställa krav på dig själv, men i din egen takt.

    Då kommer också du att lyckas. Lycka till!

    Med vänliga hälsningar
    Elmar Friesli

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.