Hörde på tv:n att de nämnde att majoriteten av unga tjejer är mer oroade över att bli tjocka än att förlora sina föräldrar. Då snackar vi själviskt tänkande eller/och utseendefixering. Jag kan säga att jag har aldrig varit i den `grupperingen` då utseende är viktigare att oroa sig för än att förlora föräldrarna. Jag kommer inte att hamna där heller.

Jag vet mycket väl hur det är att förlora en förälder, det fick jag vara med om sommaren 2004. Oron att förlora en förälder har alltid funnits hos mig och när min pappa dog så fick jag istället: `jag har oroat mig för det länge det är mina tankar som har lett till det här`. Jag ser inte mitt utseende som ett orosmoment framför att förlora en familjemedlem. Jag tycker inte om mitt utseende men jag sätter inte det som det största orosmomentet.

Det jag hoppas är att främst tonårstjejer försöker att inte lägga så mycket tid på att oroa sig för sitt utseende. Det blir bara jobbigt i längden och till vilken nytta då? Nej, jag har inte hört till de som tillbringar timmar med utseende för att bara gå till skolan. Ja, jag har säkert räknas som en av de lite udda personerna men jag var/är den jag är. Visst, jag tycker väl också om att flumma ihop någon urskojig frisyr, sminka mig lite grann och klä upp mig. Men att vara så fruktansvärt överdrivet som så många är, nej det går inte ihop hos mig. Jag gick upp en kvart innan jag skulle iväg till skolan. En kvart mot två timmar, det hinns med mer sömn hos mig då 😉

När det gäller rädslan för viktökning, visst det är inte roligt med tanke på att det är ett av alla mobbnings ämnen. Tyvärr kan det bli anorexi eller bullimi av det hela när man hela tiden tänker på att inte bli tjock. Tankebanorna förvränger synen på en själv och `inbillar` människor att tro vad det är rädda för att det ska hände med dem. Min åsikt, inget rätt eller fel här utan jag bara säger vad jag själv tycker.

Sedan börjar föräldrar att köra barnen överallt, än om det gäller några km. Så länge man inte är sjuk så att det finns hinder att gå så borde många börja skärpa till sig. Såg även ett annat program: `Tjocka barn under kniven` som gick nu i veckan, där var det en mamma som skyllde på generna. Allt för många skyller på de där förbaskade generna. Ja det finns de som har med gener att göra också, inget snack om det, men många verkar ta det som en ursäkt. Om man nu anser att det är gener som orsakar ens barns övervikt, ja då tycker jag det borde bära iväg till en dietist om man är osäker på vad som är rätt att äta. Om man nu ens bryr sig så starkt om det.

Jag skulle kunna babbla mycket men stannar här, det kan ju vara intressant om man får en kommentar. Ser att den funktionen börjar gå igång oftare.

Mår sisådär idag, lättirriterad. Nu mangateckningar och sömnpiller. Natti med er!