Nu är det operation skärpa till sig här. Inte deppa över att inte få praktisera på ambulansen. Det är trist att jag inte fick det, men jag kan ju inte tjata. Har iaf. lämnat över ett par bilder till de trevliga amb.sjv. idag, eller receptionen snarare.

Sedan fick jag värsta info på tryckeriet om hur man kan förstora upp foton på bättre vis. Jag hoppar från akutsjukvård till fotografering, tjusigt hörrudu.

Hur som helst är jag impulsiv och har anmält mig till att gå matte B kursen nu, på två månader. Ja, jag ska göra klar en kurs på två månader och är dessutom urkass på matte. Ja, jag fick IG på matte B i gymnasiet så hur tjusigt det här kommer att gå det vet jag inte.

Jag har bara lite svårt att se ett IG i mina betyg så jag vill få den fixad. Okej då, sjuksköterskeutbildningen kräver matte b och jag råkade kanske kolla upp en sån utbildning i både Luleå och Umeå. Fast distans vill jag ha och det finns bara i Luleå genom Storuman. Ingenting är fastställt, det kanske bara är en liten tvärhastig dröm som försvinner lika snabbt.

Tycker jag har mycket tjorv vad jag vill göra; webdesigner, ambulanssjukvårdare och fotograf. Jag kan nästan chansa på att det inte kommer bli något av dessa. Dåligt självförtroende? En aning eller bara feg att chansa.

Jag har hört att amb. sjv. inte vore bra för mig för min psykiska hälsa, men då fungerar ju inget? Jag vill ju, om jag bara fick praktisera så märker jag ju antingen; `Nej ta mig härifrån` eller `Det här är väldigt intressant` men det kommer inte bli så.

Antingen chansar jag och utbildar mig och slänger iväg en massa tid på något jag tror att jag klarar av och när jag väl är där så håller jag på gå under. Det är ju därför jag vill ha praktik. Jag säger inte att jag klarar det galant, utan jag vill se hur jag både reagerar och klarar av det och sedan ta beslut.

Vansinne! Usch, nej jag har fått för mig att jag måste göra något för att både få folk att se att jag kan göra något och att inte vänta för länge. Hehe okej jag tycker kanske att jag borde ha kommit någon vart då jag fyller tjugo men det kan jag ju glömma.

Jag tänker inte till, de finns ju fler i samma åldersgrupp som har det lika veligt men jag tänker inte så. Det jag tror hela tiden är att alla är bättre och kommit längre än mig. Akut skärpning.

Nu ska jag spela sims eller sova bort en massa tid. Ha det fint.