Idag är det en sån där dag då jag har vansinnigt tråkigt. Hade bakat en liten kladdkaka igår och den var lite väl för mycket för mig. Skulle upp till Storuman men det får vi ta en annan dag. Gått en liten sväng med vovven, fotat lite panorama. Det är skoj! Sätta ihop flera bilder till en hel lång bild. Coolt!

Usch vad jobbigt det känns att inte göra något vettigt om dagarna. Jag vill ju göra något som man kan känna sig stolt över, inte behöva `skämmas` över att bara göra något lite träningsjobb. Jag är en sån som vill göra ordentligt och därför blir jag sne på mig själv då jag inte lyckas.

Jag hade som räknat mig som en duktig liten typ som kom någon vart, men tydligen gjorde jag inte det. Mycket blir inte som man hade tänkt tyvärr. Det är bara det att jag vill ju samtidigt göra något meningsfullt av den här tiden då jag är hemma och bara väntar på att få något svar från alla tester. Ingenting säger att det blir en diagnos utan det kan bara var något typ av `handikapp` och då menas det med att kanske prata i telefon, eller kontrollera stress osv.

Som person tar jag åt mig för mycket, folk har drivit med mig väldigt långt innan jag fattat vad som händer. Jag har alltid varit lite för godtrogen mot folk och det har nu slutat med att jag är över paranoid mot folk. Svårt.

Att styra en grupp som arbetsledare, ingen vidare bra idé va. Att säga ifrån och säga vad jag tycker och tänker, funkar inte heller. Jag har bara velat ligga på en nivå så man är accepterad av alla. Mycket knepig tanke.

Hur som helst så tar väl allt sin tid. Träning är vad som krävs, medicin tror jag inte kan styra så mycket. Det sitter inte där. Oj vad jag babblar.

Sitter och grejar med lite foton, för jag hittade katten på en säng som kusinen sov på i helgen och hon bara älskar den sängen. Det blir sol där om dagarna så jag avslutar mitt knaspladder med en bild fotad med en liten rackarns kompaktkamera.

Natti!