Oj ser att jag fått lite småkommentarer. Brukar inte få kommentarer så jag missar att kolla 😉

Ang. läkarintyg, sömnmedicin osv. Drar lite om det övriga också.

Jag har av och till haft depressioner sedan fem års åldern kan man väl säga.

Men det är inte förräns de senaste åtta åren som den börjat gå igång på mer allvarligt vis. För två och ett halvt år sedan gick den igång på riktigt dåligt vis. Det slutade med att jag blev inlagd på psyk för det.

Inlåst, kontrollerad, medicinerad och så. Inget mer med det än att man är rätt låst då man är bommad bakom dörrar. Tänk: Inga promenader, eller jo jag fick någon liten sväng med ’frigång med personal’ men ingen kamera. I och för sig så hade jag inte humör för foto då.

Fick först anafranildropp i tio dagar. Japps, sprang runt med en dropphållare dag ut och dag in. Sen var det Zoloft jag fick trycka i mig, med stirrande blickar tills man tagit den.

Okej nu är inte psykavdelningar något roande direkt, men behövligt. Jag tackar mig själv för att jag frivilligt lade in mig för annars hade jag fått tvångsvård om jag inte la in mig själv.

Men idag rullar det på, äter medicin ännu och jag får nog göra det ett bra tag till.

Hur som helst: sömnmedicinen har jag för att överhuvudtaget somna i tid. Tar gärna på mig för mycket ’jobb’ och ger mig själv mer än vad jag borde. Kan inte säga ’tar det imorn’ utan allt ska ske NU!.

Läkaringtyget krävs för utvecklingsanställningen jag ska ha. För hur mycket tid jag klarar osv.

Hm ja det får vara så nu.