Datorer rensade
Då var de gamla mediatreorna utslängda från datorerna på Luspen. Ja inte bokstavligt utan bara bortplockade konton från mediadatorerna eftersom de slutade i våras. Jag och macdatorer men det gick utan problem. Hoppas jag innerligen. Annars blir det problem 😉

Minnen från skoltiden kommer
Ja skolorna börjar till veckan och det finns både de som känner längtan, oro och panik inför höstterminen i olika åldrar. Jag hörde till oro och panikgruppen.

Sprang hem första dagen i fyra års tid
Från sex års ålder till tio års ålder hade jag grymma problem att stanna kvar första dagen på skolan. Jag sprang hem på första rasten varje gång. Varför vet jag inte, jag bara gjorde det. Gallskrek och vägrade gå tillbaka men jag gick tillbaka till slut. I efterhand tycker jag det var urlöjligt.

Detta kontrollerande
Min egna skoltid har alltid varit lite underlig, ja underlig i alla år. Att vara en blyg person som inte riktigt kunde vara sig själv innanför skolans väggar, och i övrigt också, var rätt påfrestande. Allt det där att se till att inte skapa sig ’dåliga rykten’ och ’tänka på hur man var’ tog rätt mycket på krafterna. ’Kan inte säga så för då kan det bli så’, ’Svara inte på såna frågor’, ’Gör som man alltid gjort’, ’Ändra dig inte’. Hade/har alltid haft i huvudet ’En gång så alltid så’.

Folk blev förbaskat förvånad första gången jag färgade håret, sånt passade väl inte mig. Som tur är har det släppt lite av den där kontrollkänslan sedan jag stegade ner för trappen på min student från Luspen för över två år sedan.

Skolidrott
Skolidrott är ju på tapeten just nu, att det ska införas mer timmar i veckan och så vidare. Det är ju bra på ett sätt men om det sker är jag glad att jag inte går skola längre. Jag har nämligen haft fruktansvärd fobi för skolidrott. Inte för att att jag inte tycker om att röra på mig och så utan att måste synas, vara med andra, risken att bli lämnad ensam, göra fel, bli hånad osv. Listan kan göras lång. Från skolavslutningen från sjuan till första terminen på tredje året i gymnasiet har jag gruvat varje sommar, hela sommaren, för den förbaskade orienteringen som måste göras på hösten ’Minst tre gånger om året annars blir du inte godkänd’ tack, såna där meningar kan ju sätta snurr i huvudet då ordet Icket Godkänd inte kändes roligt att skylta med.

Just orienteringproblemet var att jag var bergsäker på att jag skulle springa bort, att inte ha någon att gå med osv. Det mesta har nog gått ut på att se till att inte bli lämnad, bli ensam och vad allt nu kan vara. Mina stackars kompisar fick alltid ’bli bokade’ till varje lektion ’Snälla du kan väl gå med mig’. Om jag fick ett nej visste jag inte var jag skulle ta vägen.

Minns en gång då det skulle vara en halv dags orientering som det är varje år så ringde jag tom. till kompisarna för att ’boka’ en orenteringskompis (två och två skulle vi vara, vi fick absolut inte vara tre) och alla var upptagen. Det här var dagen innan och på min födelsedag. Gissa om den dagen var förstörd. Jag satt i soffan med panik och försökte se tv. Det slutade med att jag sjukskrev mig på den här orienteringsdagen. Fick tyvärr ta igen den sen.

För guds skull-tala om hur du känner/tänker för någon inom skolan
’Felet’ jag gjorde var nog att jag nämde aldrig min nojighet till någon inom skolan. Ja inte idrottsdelen iallafall, för tänk om det skulle spridas vidare. För mig var idrottsdagar det hemskaste jag kunde tänka mig. Blev svimfärdig, skakis och stel. De gånger jag kunde känna mig lugn var om jag visste vad det var för idrott och att jag ’gått igenom’ hela lektionen i huvudet. Att sedan leda en idrottslektion, under min ’sjukskrivning’ från skolan (år 2005), med åtta åringar var ett grovt mothugg. Hemska minnen från redskapsgymnastik och grupparbeten mm.

Nu kanske jag är ett överdrivet exempel men jag vill bara säga att tala om saker och ting i tid. En lärare kan inte se vad/hur du tänker. Försök vifta bort tanken om vad andra säger om du talar om hur det är och kan få ändra lite på hur saker ska göras. Att gå runt och oroa sig för saker som egentligen är ingenting kan förvärra väldigt mycket för dig själv i framtiden.

Visst det är svårt när lärarna står där och piper ’Gör så annars får du IG’ och att man istället utför saker men bygger upp oron alldeles för högt. Måendet är viktigare än betygen!

Har du svårt för att ta ett muntligt samtal om hur det står till så skriv ett mail tex. Själv är jag bättre i text än muntligt framträdande på att förklara hur saker ligger till.

En ’Pernilla’ överallt
Det kommer alltid finnas ’en jag’ i de flesta fall men för att inte förstöra skoltiden med onödigt oroande så prata om problemen istället. Det finns de som älskar idrott och de som hatar idrott och låtsas som ingenting kan ge en hel del svårigheter.

Nej inte har det varit nattsvart alla dagar under skoltiden, jag har haft roligt också. Ska stanna här, skulle kunna prata om mycket skolminnen.
Ha det fint.