Tantpepp på Klubb Lennart

Ju mer jag går ut, desto mer har jag funnit en längtan inom mig efter lugn. Ironiskt nog. Jag vill att det ska vara hemma hos oss där det ofta kommer förbi folk, det dricks och det lyssnas på skön musik. Fast på krogen behöver man inte städa efteråt, det finns mer alkohol (dock oftast till högre pris och av lägre kvalitet) och man träffar bekanta. Men jag är less på trängsel, köttmarknad och tafsande, puttas, stå 20 minuter i kö till tjejtoan, stå 10 minuter i kö till baren och behöva skrika för att höra vad man säger. Glassplitter på golvet och ölspill på kläderna. Nej, usch. Är detta ett ålderstecken? Jag vet ej.

Nej, mina klubbprioriteringar har mer och mer blivit följande: bra musik (dock ganska svårt att tillfredsställa), lagom med folk, mycket bekanta och skön, festlig men lugn stämning. Gärna god alkohol till låga priser men den kulturen har vi ju inte riktigt i Umeå.

Jag trivs verkligen på loungiga Socialize i Aschanska villan, liksom på Klubb Kitsch-kvällarna i våras på Restaurang Angelini. Onsdagarna på Scharinska är ett till sådant tillfälle. Det är därför jag med glädje ser att retroklubben Klubb Lennart är tillbaka efter semesteruppehållet och lirar på tidigare nämnda ställe i kväll. Då kan jag sitta och vara tantig i ett hörn och njuta av att chilla utan att någon tycker det är konstigt.