Jag har börjat bli peppad på filmen om Facebook – The Social Network – nu när den nya trailern kommit ut. Jag tror det blir bra det här. Om inte annat är ju den fina körversionen av Radioheads fantastiska Creep i trailern ruskigt bra. Och så gör ju Justin Timberlake en roll i filmen.
Ny Robyn-singel!
Hang with me fanns med som en akustisk version på Robyns omåttligt hyllade album Body Talk Pt 1 som släpptes precis före sommaren. Electroversionen återfinnes på uppföljaren Body Talk Pt 2 som släpps i höst. Den 16 augusti släpps Hang with me-singeln och i veckan kom videon, regisserad av Max Vitali. Så här skriver Robyn själv om singeln på sin hemsida:
– Pop should be seductive and sweet when it can. And I felt like I could be on Hang with me, in a uncompromising way. It´s like a sweet and sour bon-bon wrapped in melancholy. Yum.
Bra som vanligt. Men tyvärr börjar Robyns låtar kännas förutsägbara. Lite mer udda musikturer som Don’t fucking tell me what to do eller Dancehall queen (även om just den inte var så värst bra) tack. Mer M.I.A-kaos och electroexperiment, mindre catchy kärlekspoplåtar så blir jag nöjd. Du kan bättre, Robyn. Var lika avantgarde som dina kläder.
Mitt hemliga intresse
Jag äcklas av mig själv. I alla fall när det kommer till mina stundtals oerhört tveksamma val i tv-tablån. Det som började med Svenska Hollywoodfruar har fortsatt till ett tittande på även de norska och danska ditona. Och jag kan inte sluta kolla. Med en blandning av fascination och ilska fortsätter jag, avsnitt efter avsnitt, även om jag fylls av äckel över deras flärdfullhet, slöseri och förkastliga jämställdhetssyn.
Jag tror att jag hyser en märklig avundsjuka till deras (till synes) bekymmerslösa liv i soliga Kalifornien (har alltid drömt om att bo där vilket är helt och hållet Beach Boys fel) med champagne, exklusiva märkeskläder och botox. Botox in i det oändliga – nervgiftet som förhindrar åldrandet, förlamar ansiktet och är en självklarhet för kvinnor i Los Angeles-trakterna. Simone vill bli skådis men är så botoxberoende att hon knappt kan göra några ansiktsuttryck.
Med diamanter stora som hus (och till ett värde av ett mindre lands BNP), botoxpartyn, dyrbara hundkläder och klänningar för 18 000 dollar går det inte att sluta titta. Min mun är halvöppen. Limousine till jobbet, assistent som sköter ärenden och städfolk som fixar hemmet. En av kvinnorna säger "De flesta tror att jag lever på min mans pengar". Med stora ögon tänker hon efter. Det ser ut att knaka i hjärnmaskineriet. "Och det gör jag också, mesta delen av tiden" tillägger hon. Jämställdheten åt helvete.
Men mitt i det som känns galet exotiskt, skönt osvenskt och oändligt flott så lämnas jag alltid av en tomhet efteråt. En baksmälla till följd av deras ytliga och innehållslösa liv (åtminstone det som återges i tv). Jag kan inte tro att de är lyckliga innerst inne. Är det bara ett sätt för mig att försöka jämna ut balansen? Någon fin idé som säger att man aldrig kan vara dyngrik och helt lycklig, att det krävs ett visst mått av mjukisbrallor från H&M, Gredos-vin och ett slitsamt jobb för att man ska känna sig lycklig? Jag avväpnar mig från all lyx – "de kan ju inte vara lyckliga, innerst innerst inne". Och så myser jag i Ikea-soffan.
Det vore ju trevligt för oss vanliga dödliga om det var så. Men jag tvivlar. Jag tror vardagens problem ser mindre ut när man bor i en lyxvilla i Malibu med en vinkällare värd tiotusentals dollar och tofflor på fötterna för en prislapp som min månadslön. Gjorda i chinchillapäls med Swarovskikristaller på.
(ja, jag kommer även att se nästa avsnitt)
En bättre sommarplåga
Jag gillar inte Skaka rumpa, We no speak americano, California gurls, Natteravn och de andra sommarplågorna särskilt mycket. Kanske borde den här låten få vara sommarplågan nummer ett i stället.
Mayer Hawthorne är en multiinstrumentalisk soulsnubbe från Los Angeles som förra året släppte sin självproducerade debutskiva A strange arrangement. Ett år senare röner den fortfarande uppmärksamhet, som den nysläppta videon till Your easy lovin aint pleasin nothin som du kan se ovan.
Videon ger en sprittande glad 60-talsfeeling med dokumentärtouch – allt är fotat i en enda tagning med handhållen kamera. Inget klippande, men däremot 15 omtagningar. Detta är den femtonde.
Scharinska tillbaka från semestern
Under Scharinskas sommarledighet har framgångsrika umeklubben Shape up! hållt till på Debaser Slussen i hufvudstaden. Men på fredag slås Scharinskas dörrar upp igen och Shape up! passar på att bjussa på en smygpremiär. Höstens bokningar presenteras och klubbfolket spelar sina favoritskivor i baren. Fri entré dessutom.
Jag håller tummarna för att de ska boka Oskar Linnros. Honom skulle jag gärna se live. Eller kanske Roll the dice, Psykakuten eller Steget. Eller The Drums, Hurts eller The Sonnets men det är nog att hoppas på för mycket. Mer om de två sistnämnda kommer i höst då jag ska hajpa sönder dem. Yes!
Mest läst i dag!
Än så länge är detta dagens mest lästa blogg du sitter och kollar i. Tackar så mycket! Min misstanke är att jag inte har Umeåläsare att tacka för detta utan snarare The Knife-fans som länkat via diverse sociala medier (se tidigare inlägg). Men oavsett om du är ett stort Knife-fan, stalkar mig, har halkat in av misstag eller bara älskar Populärkulturbloggen – tack!
(enligt TT:s språkregler ska "i dag" särskrivas, alltså inte hopskrivas som bloggportalen har gjort)
Uppdatering: Jag har blivit omsprungen! Typiskt.
The Knife-tisha med skiva!
Nyligen gjorde electromagikerna The Knifes skivbolag Rabid Records om sin internetshop. Till nylanseringen passar man på att släppa en limiterad upplaga The Knife-tröjor designade av Bold Faces, med artwork (kan någon komma på en bra svensk översättning?) av Andreas Nilsson. Andreas Nilsson arbetade även med The Knife’s Silent Shout: An Audiovisual Experience DVD. En upplevelse utöver det vanliga kan man säga – det behövs inga rusmedel om man tittar på den filmen liksom.
Så till tröjan. Mönstret är tryckt på American Apparel-tröjor och med varje tröja följer en 7-spårig digital smakprovsskiva från Rabid Records. Låtlistan är som följer:
1. The Knife – Afraid Of You
2. The Knife – Forest Families
3. The Knife – I Just Had To Die
4. The Knife – Three Boys
5. Fever Ray – Dry And Dusty
6. The Knife – Kino (Live)
7. Fever Ray – Triangle Walks (James Rutledge Remix)
Så inte nog med att det är en snygg tröja – det följer med ruskigt bra musik också. Rabid Records har släppt skivor med, förutom The Knife och Fever Ray, Honey is cool, Jenny Wilson, Monster och maskiner, Calle P och Rockmonster.
(Jag lovar att jag aldrig någonsin ska skriva en modeblogg – men detta handlar ju främst om musiken i sammanhanget. Och att The Knife är så.jävla.bra)
Punkigt i parken
För alla trashpunkare där ute finns möjligheten att gå på ett gratisgig i kväll. Umemetal och kulturföreningen Kretsen ordnar Thrashpunk in the park part II som en uppföljare till förra årets evenemang med samma namn. Då gjorde Raging Steel sin första spelning, och i år lirar bland annat thrashiga Elumination, hardcorebandet UX Vileheads och rockpunkiga trion Werewolf Syndrome.
Från klockan 18.30 i Rådhusparken – fri entré. Vi får bara hoppas att himlen inte öppnar sig över dem.
Arcade Fires album – ute snart
Den 2-3 augusti (beroende på var man bor) släpps kanadensiska Arcade Fires efterlängtade album The Suburbs. Det är bandets tredje platta som ser dagens ljus efter tre års tystnad – 2007 släpptes det underbara indieeposet Neon Bible. Jag skrev tidigare om när två av skivans låtar släpptes – We used to wait och Ready to start.
Det ni kan se ovanför är en kombination av hela åtta olika albumomslag som fotats av Gabriel Jones och satts ihop av Caroline Robert. Den konstnärliga vägledningen står Vincent Morrisset för, som tidigare jobbat mycket med Arcade Fires tidigare bildmaterial.
Pepp!
Blogg i sommartempo
Nu är jag tillbaka från en veckas semester och arbetar heltid igen – så då har jag ju all tid i världen att blogga. Förstås inte. Det tidigare var ironi. Eftersom jag har ganska fullt upp, och det dessutom händer mindre i nöjesvärlden nu på sommaren, så blir det inte lika många inlägg här i Popbloggen under sommarmånaderna. Men något inlägg per dag försöker jag ändå knåpa ihop.
Så, det var dagens brasklapp. Nu kommer det ett inlägg alldeles strax.
Senaste kommentarerna