Flyktigt engagemang i sociala medier

Få av er har missat det. Stewarden Steven Slater fick nog av jobbet och greppade mikrofonen på flygplanet, tackade de vänliga passagerarna för de senaste 20 åren och kallade en ovänlig passagerare för diverse hemskheter, tog två öl ur kylen och lämnade planet via nödrutschkanan. Nu hyllas han världen över för sitt spektakulära avsked. I skrivande stund gillar 179 587 personer honom på Facebook och siffran tickar ständigt uppåt. Det twittras och bloggas. Samtidigt läggs balladerna i hans ära upp på Youtube. I den digitala världen växer anekdoter till enorma fenomen.

Men det digitala stödet är ytterst flyktigt. Det är lätt att trycka på gilla-knappen, skicka en kommentar och göra ett blogginlägg som detta. Det är kul att samlas runt en rolig Facebook-grupp som man genom sitt gillande visar att man hänger med i omvärldens händelser. Maria Montazami, Färjan-Håkan eller Ica-Jerry. Gubben i Ullared som använder en hel flaska tändvätska på en gång. Vi som fortfarande är rädda för tjejen i Apoliva-reklamen. Dock högst i ett par veckor, fram till nyheten svalnat, gruppen känns inaktuell och vi inte bryr oss längre. Vårat engagemang via sociala medier skiftar lika snabbt som dagstidningarnas nyhetsflöde. De går dessutom ofta hand i hand.

Att stödet för populärkulturella fenomen skiftar är förståeligt. Populärkulturen är oerhört trendkänslig. Men de verkligt viktiga sakerna vi bryr oss om på nätet, som krig, svält och naturkatastrofers offer. Det stödet, betyder det något? Allt detta omedelbara engagemang som Facebook och Twitter erbjuder, är det egentligen ett större engagemang rent långsiktigt? Skänker vi mer pengar? Eller är stödet bara stort en kort stund genom tryck på gilla-knappen och Facebook-kommentarer? 

Man borde göra en uppföljning. Vad hände med allt vi stöttade för ett tag sedan? De stackars vanvårdade grisarna, munkarnas protestfärd i Burma (hemskt poppis att "gilla" kring 2007), dunskandalen och stödet för våldtäktsoffren i Bjästa. Vi skulle ju köpa Krav-märkt julskinka, skänka pengar till munkarna, bojkotta duntäcken och skicka arga brev till den där prästen. Vad hände med det? 

(Jag säger inte att jag är bättre. Min favoritgrupp på Facebook är When I was your age, Pluto was a planet.)